Jag läser en massa just nu, och det är ju en ganska trevlig sysselsättning. Just vad jag läser avspeglar sig inte så mycket här på bloggen; jag har ingen riktig lust att blogga om de här böckerna för tillfället, men jag tror de dyker upp i en eller annan form så småningom. I alla fall är det bitvis riktigt bra läsning, som får mig att fundera över allt möjligt.
Den optimala boklängden till exempel.
Under våren och sommaren dök det på flera bloggar upp inlägg om "hur lång en bra bok var". Jag minns att jag svarade vid ett par tillfällen och skrev något i stil med "268 sidor" – ja, ni vet, ungefär så långt som ett snöre.
Men jag börjar faktiskt undra om jag inte hade rätt. Senaste tidens alldeles ypperliga läsning, varvat med några bottennapp ger vid handen att en bok ytterst sällan blir bättre av att vara över 300 sidor, samt att många riktigt bra ligger runt 200.
Ordbehandlarens möjlighet till närmast obegränsat antal tecken leder till en oöverskådlig mängd av boksidor. Det är som om folk inte inser att datorns tangentbord också gör det möjligt att radera det skrivna. Strama upp. Korta. Ta bort onödiga utvikningar. Välja kärnfullare och mer lågfrekventa verb i stället för omständliga substantivfraser som sväller ut till långa stycken.
Summan av mina funderingar kring boklängd är hursomhelst att jag hellre läser tre bra böcker på 268 sidor, än en dålig på 900. Men vem gör inte det, egentligen?
19 kommentarer:
Jag läser hellre en bra bok på 500 sidor än två bra böcker på 250 sidor vardera, faktiskt!
Det känns som att det är svårare att skriva en riktigt bra roman på över 500 sidor än en på 300. Men jag tycker också att det är svårare att hitta en riktigt bra roman på säg 150 sidor (Falkenland-längd!) än 300 också...
Fast när en tegelsten är riktigt välskriven så får den gärna vara hur tjock som helst tycker jag.
Min morfar brukade klaga på att ordbehandlare hade gjort skrivandet för lätt. Och menade att det skrevs bättre böcker när författarna var tvungna att skriva om texter snarare än att med lätthet möblera om dem.
På hans tid.
För det första: Jag läser gärna vilken bra bok som helst, oavsett hur lång den är. Men i min läsning på senaste tiden är det påtagligt att ju kortare boken är, desto bättre är den. Både subjektivt och objektivt.
Paperback: Jag kan på sätt och vis förstå vad du menar. Varje ny bok man påbörjar innebär en mental omställning, och därmed blir det mer kognitivt krävande att läsa två böcker på 250 sidor än en på 500. Det är lite samma fenomen som när man läser en novellsamling; det jobbiga är att ställa om sig 10 gånger eller så i samma bok.
Bokstavlarna: Jag håller absolut med om att vissa böcker är för korta. Hur långa de än de facto är. :-)
Rent objektivt så finns det en del forskning som visar att det är svårare att skriva en roman på 300 sidor än det är att skriva motsvarande bok på 500. Det beror på att det är jobbigare att få med allt på mindre plats. Men den kortare boken brukar vara bättre (även om det förstås i en del fall är en smaksak).
Petter: Jag tycker att det ligger mycket i din morfars klagomål. Skrivandet har förändrats en hel del i och med att ordbehandlaren har blivit var mans egendom. Och allt har inte blivit till det bättre. (Eller, om jag ska tala lite mer som yrkesmänniska här, så skulle jag kanske påstå att skrivundervisningen inte har hängt med i utvecklingen.)
Håller också med Petters morfar. Jag tror att nån forskade på det också, eller om det bara var några förläggare som konstaterade att böckerna blivit längre i och med datorerna. Eller så har förläggarna blivit mesigare?
280 skulle jag nog säga, eller möjligen 330. Det beror såklart på textstorleken. Många tegelstenar när det t.ex. kommer till chick-lit har väldigt stor textstorlek.
Sanning eller myt att amerikanska författare får betalt per ord?
Jag håller mig också helst till ungefär 300 sidors-konceptet. Det är en konst att korta ner och skriva "koncist". Det kan lätt bli ordbajseri av det annars... Petters morfar hade säkert rätt.
Tænk hvis Ringenes Herre kun var på max 300 sider pr bind??!! Det ville jo være en katastrofe :-o
Petters morfars uttalande är nog klokt, men jag tror också att många böcker kommer ut idag, som aldrig ens skulle skrivits förr - på gott och ont förstås! T.ex. skulle aldrig någon kunnat göra en klipp-och-klistra-kokbok och hävdat att hon blandat ihop egna och andras texter på datorn...
Visst kan det finnas en liknande tendens med digitalfoto vs. gammalt hederligt fotograferande med dyr film, endast 36 bilder, dyr framkallning och dyra kopior. Förr ansträngde jag mig mer för att den fösta (och enda) bilden på ett motiv skulle bli bra. Nu tar jag tio bilder på samma motiv i stället. Lite av magin och nogrannheten försvinner, men vissa bilder skulle jag aldrig ens testat med gamla kameran.
Nej O, 300 är oftast i mesta laget. Chick lit ingår inte i min undersökning. Däremot är jag övertygad om att det är så att en del författare får betalt per ord. Tyvärr inte alltid per ord de stryker ;-)
Ingrid: Ordbajseri är ett passande ord i sammanhanget.
Søren: Det finns undantag. Det finns många bra undantag. Men det finns regler också!
L: Liknelsen med fotografering är inte så dum. Plagiering är däremot en annan sak. Det är lättare att plagiera idag, men också mycket mycket lättare att bli upptäckt, eftersom så många texter är elektroniska. Men att mycket ges ut som inte skulle skrivits tidigare, det håller jag med om. På gott och på ont.
Jag tror jag ska återkomma i den här frågan. Snart. Med lite andra tankar. Och exempel. Tack för all input (men vill nån skriva nåt mer, så läser jag gärna, förstås!).
Fast kan det inte vara så att plagiat var minst lika stort förr i tiden men då hade vi inte samma möjligheter att kontrollera det? Med tanke på hur jobbigt det var att skriva en bok kunde det ju vara frestande att sno fina formuleringar från nån annan.
Jag är däremot övertygad om att man ex i USA får betalt per ord. Det märks om inte annat i den kurslitteratur jag läst av amerikanska författtare. Först en genomgång av vad kapitlet ska handla om, sen själva kapitler och sen en sammanfattning om vad kapitlet handlade om. Allt med samma formuleringar och utan urskiljning på viktigt och oviktigt.
ps. Jag tror jag gillar ordbajseri. Har en tendens till det själv märker jag ;-) ds.
Paperback: Jo, men jag tror att plagiat absolut var vanligt förekommande tidigare också, just på grund av att vissa saker var svårare att kontrollera. Det är fortfarande svårast att kontrollera när folk (läs: mina studenter) plagierar stycken ur böcker. Men man ska kanske komma ihåg att man faktiskt kan sno fina formuleringar från nån annan, om man gör det på ett snyggt sätt. Citerar. Hänvisar. Travesterar. Det finns en massa sätt som inte nödvändigtvis innebär plagiat.
Angående det där att får betalt per ord, så ligger det något i det. Man _får_ ofta betalt per ord, eller rättare sagt, ombeds skriva ett visst antal ord, och betalningen är således baserad på antalet ord man skriver. Men man får liksom inte skriva hur mycket man vill för det ändå. Det här gäller väl i första hand journalister (eller för all del när man skriver vetenskapliga artiklar, som jag gör ibland, bortsett från att jag inte får något betalt alls, utan bara måste begränsa hur mycket jag skriver; det är sällan någon som gråter för att det blir för kort). Vad gäller skönlitteratur har jag lite svårt att uttala mig, men jag det ligger väl egentligen inte i förlagens intresse att betala per ord, för att få författare att skriva långt?
Sen finns det förstås dåliga textböcker, det finns det. Det är en annan sak.
Paper, igen: Ordbajseri, ja :-) Det är jag också bra på. Det är ett väldigt bra exempel på just det där med optimal längd. Det går nämligen mycket snabbare att skriva ganska mycket och ganska långt och tänka medan man skriver, än att skärpa till en sån här kommentar och väga sina ord.
Jag funderar på det där med betalt och antal ord. Jag upplever det som att pocketar kostar mer ju fler sidor de är på. Är det inbillning? Det är ju kanske logiskt ur produktionssynpunkt, det går åt mindre papper till en kortare bok, men vem har sagt att den är sämre (mindre värd) än nån annan på bok på dubbelt så många sidor?
Hur fasiken värderar man böcker egentligen? Det är ju i mångt och mycket en smaksak. Fast det är ju en helt annan diskussion.
Jag vill bara inflika att jag aldrig hävdade att plagiat var vanligare förr, bara att den som plagierat aldrig skulle kunnat skylla på ihopblandade texter på datorn!:-) Men när det gäller elevarbeten så lär de sig garanterat mindre på att plagiera från nätet än att skriva an en bok. Det senare förfarandet kräver åtminstone ett uns tankemöda och åtminstone en ytlig genomläsning medan det förra kan skötas med copy-paste utan att ens läsa stycket.
Marie Hermanson är ypperlig på att skriva kort. Fast ska man bli riktigt riktigt känd ska man väl skriva långt? och helst serier om minst tre böcker, som Tolkien.
L: Sent svar här, men jag håller helt med. Man lär sig mer av att åtminstone skriva av, än av att bara klippa och klistra. Men om de åtminstone gör det senare med hjälp av kortkommandon så visar de i alla fall på lite datorkunskaper! Angående plagiat förr - det är lite svårt att utreda det där. Dels var det svårare att upptäcka, dels har faktiskt synen på plagiat förändrats en hel del.
Kontakt: Marie Hermanson är bra. Väldigt bra. Jag vet inte om man nödvändigtvis måste skriva långt för att bli känd? Man måste nog bli publicerad för att bli känd, däremot. Det finns ju gott om exempel på folk som skrivit (relativt) kort och som är kända. Och skrivit bra. Kafka till exempel.
Jag ska återkomma till den här frågan med lite andra inlägg. Lovar. Men inte riktigt när.
Skicka en kommentar