fredag 13 november 2009

Det är slutet som räknas

Vissa böcker är så där otroligt överväldigande obeskrivbart ovedersägligt bra. Man är mitt inne i dem, och kan inte ta sig ur. Man läser när man kör på motorvägen, och medan man duschar. Om jag träffar någon i det här lässtadiet så hör jag inte vad de säger till mig. Mina svar är goddag yxskaft och handlar bara om den bok jag är mitt inne i för tillfället.

Men ibland händer något. Den där boken som började så bra förvandlas. Intrigen som fängslade i början blir kletig, spretig och spekulativ. Det spännande och oväntade blir platt och förutsägbart. Eftersmaken är fadd eller kanske till och med bitter. Sällan känns en bok så dålig som om slutet inte motsvarar de förväntningar som byggts upp.

En del böcker borde förses med små klisterlappar: "Läs bara till sidan 315!" eller "Riv ut sista tredjedelen och bränn innan du börjar läsa!"

Ja, en del böcker borde faktiskt inte skrivas klart!

6 kommentarer:

Hanna sa...

Så sant. De värsta slut tycker jag är de "snabba, jäktade sluten" då hela historien avslutas på 20 sidor om ens det. ALLA frågetecken sparas till dessa 20 sidor och sedan serveras svar på svar i ett hiskeligt tempo. Hugaligen.

Vixxtoria sa...

Hanna: Precis den sortens böcker menar jag!

Lilla O sa...

Kan komma på en hel del deckare som har snabba stress slut. Har du någon speciell bok du tänker på?

Vixxtoria sa...

O: det finns många många. Jag blev när jag läste en annan blogg igår påmind exempelvis om Jerker Virdborg (ja, han med ett av manifesten) och hans bok Svart krabba. Så bra så fantastiskt bra i början, och en av de absolut sämsta böckerna jag läst i slutet. Dessutom, som du säger, förstås en massa deckare, alla böcker av Marianne Fredriksson, och till exempel Ängelns lek av Ruiz Zafon (även om den inte är så ruskigt dålig i slutet, så uppfyller den inte löftena från början av boken).

L. sa...

Jag blev inspirerad till att knåpa ihop en slutenkät! Finns på min blogg.

Vixxtoria sa...

L: Jag vill gärna göra din slutenkät. Jag är bara så hopplöst efter med allt jag vill blogga om. Och med livet. Och lite andra saker som tydligen är viktiga (något med utvecklingssamtal på dagis och veckohandling och vad det nu var).