Jag känner inte igen mig själv. Jag som tålmodigt brukar invänta torsdagens ett-slag då jag kan lyssna till radionyheterna på datorn, och sedan springa ut i korridoren och berätta de stora nyheterna för mina kolleger (de är alltid måttligt intresserade, och inte ens när Lessing fick priset kände de till namnet, men min tyske granne i rummet intill hade hört något negativt om Jelinek kommer jag ihåg). Senare under torsdagseftermiddagen brukar min snälla sambo lägga en bokpresent (bestående av något av de pristagaralster bokhandeln lyckats uppbringa) vackert inslagen i mitt postfack.
Men spekulera i vem som får priset? Nej, det ligger sannerligen inte för mig. Och strategiska inköp? Ännu mindre. Jag måste ha blivit utsatt för otillbörlig påverkan. Bokbloggosfären är djävulusisk på det sättet.
8 kommentarer:
Det var mig en ytterst snäll sambo måste jag säga. Själv har jag en bok av årets nobelpristagare som stående julklapp. Då blir det ändå lite spännande, man vet författare, men inte titel.
Åh, mysig "tradition" som din sambo kör med! Jag fyller snart år och önskar mig så klart en bok av nobelpristagaren, om denn* inte är en poet.
Creds till sambon! Jag tycker det ska bli spännande på torsdag. Kan dock inte garantera att jag kommer känna till pristagaren heller, såvida det inte är någon från din wish list.
Verkligen fint av din sambo, och kollegor tenderar sannerligen att vara mindre intresserade av litteratur generellt, än man själv är. Men då är det tur att man har den djävulusiska bokbloggosfären att vädra sina åsikter/spekulationer med. (och en litteraturvetarklass i mitt fall, haha).
Jo, sambon är bra på många sätt. Fast jag misstänker att han i år är tvungen att prioritera att hämta dottern på dagis, så vi får väl se hur det bli den här gången...
Fru E: varför inte en poet? En principsak?
a-lo: äsch, hälften av pristagarna har jag heller aldrig känt igen namnet på. När le clezio nämndes förra året tänkte jag bara på kommissarie clauseau.
Jessica: intressant det där. Jag har läst litteraturvetenskap en höst, och dramatik en annan höst, och jag kan faktiskt inte påminna mig att vi diskuterade nobelpristagarna de åren en enda gång. Men vi var nog inte särskilt litterära. Bokbloggosfärens spekulationer är dock ruskigare än jag föreställt mig. Jag är inte så spekulativ, faktiskt. ;-)
Kommissarie clauseau, haha!
Jag brukar sitta själv med bibliotekskataliogen uppe i ett fönster och akademins hemsida eller annan tillförlitlig källa i ett annat på datorn så man snabbt som attan kan ställa sig i kö på alla ex och sedan avköa sig när man kollat runt lite snabbt vad som rekommenderas att man läser. Pinter och Lessing är dock de enda jag läst innan de fick priset. Tänkte först att det förmodligen var för att man blir äldre och har hunnit läsa mer för var år som går, men de båda hade jag läst långt, långt innan de fick priset så den teorin stämmer ändå inte. Hur som helst, dödligt nyfiken och kommer inte vilja bli störd imorgon runt 13.
Bokomaten: Någon viss effekt av att man läser mycket kvalitetslitteratur finns det väl på hur ofta man lyckats läsa nobelpristagarna innan de fick priset. Jag kan konstatera att jag har läst fyra stycken de senaste åren innan de fick priset, och det beror nog mest på att det varit en massa dramatiker (Jelinek och Pinter). Men jag tycker generelt att det är kul när det är någon jag inte känner till också.
Förresten kan jag se dig framför mig nu, för du har väl redan börjat öppna alla datorfönster inför sändningen om en knapp timma? Själv ska jag nu skynda iväg på en tidig lunch ;-)
*asgrav* jag hade alla fönster öppna på datorn redan på förmiddagen och gick och kände mig lika spänd och nervös som som om jag kände de "nominerade".:) Men jag var först i kön, haha! och jag passade i ärlighetens namn på att beställa två böcker själv också sedan så kanske låter någon annan lycklig varelse få böckerna direkt isället.:-)
och jo, visst är det säkert så att ju mer man läser och ju äldre man blir, desto troligare är det att det blir någon man redan läst eller känner till. Mina kollegor var likadana.. "vem är det?" skämdes en smula för att jag kände till henne sedan tidigare t o m, tills jag insåg att jag äntligen hittat tillbaka till min inre nörd från skoltiden som stolt bar huvudet högt och insåg att hon kanske inte var så cool men glad för det...:)
Skicka en kommentar