Jag njuter av att vinden får fart på den skånska slätten, och att vårt sovrum ligger rakt i väster med små små otätade hål som gör att slingor av kall luft letar sig in, och ger upphov till ett lätt vinande under stormiga nätter. Äntligen lite ordentligt väder!
Jag bakar fler äppelkakor och äppelpajer och äppelmuffins än jag orkar äta upp, och vispar så mycket vaniljsås att jag får ont i armen, elvispen till trots. Jag bylsar på mig alla mina varma älsklingströjor, och letar fram halsdukar och vantar och ribbade strumpbyxor, och köper nya höststövlar och raggsockor.
Och på kvällarna tänder jag tjocka stearinljus och kryper upp i soffan med en god bok. Och somnar.
Det är ganska skönt som omväxling till mina vårdepressioner, faktiskt.
4 kommentarer:
Ååh vad du får det att låta härligt med höst. Jag gillar också många av höstens kännetecken. Älskar té, soffor med varma filtar, tända ljus och goda böcker. Det är bara så trist att man ska bli så jäklans glåmig i ansiktet. Och trött.
Åh, jag är jämt glåmig i ansiktet. En sak till jag gillar med hösten är att det inte gör något.
Och det är framför allt vädret och naturen jag gillar med hösten. Te, soffor, filtar, ljus och böcker kan man tack och lov trösta sig med året om, men lövhögarna och kastanjerna finns bara precis just nu.
Jag uppskattar också hösten- mycket mera nu än när jag var yngre- det är doften av fallna löv, mörkret och dimman, doftljus.... och framför allt att kunna krypa upp i soffan med en god bok (och slippa ha dåligt samvete för den något bedagade trädgården....)(och gräset har slutat att växa...)
Ingrid: Jag har nog alltid varit en höstmänniska. Jag tycker om när folk tar på sig kläderna och går till jobbet varje dag, så att man vet var man har dem.
Trädgårdsaspekten har jag inte tänkt på, men du har rätt i att det är underbart att gräset slutat växa. Men å andra sidan är det väldigt långt och blött och svårt att klippa om man inte gjorde det under sensommaren. Som vi.
Skicka en kommentar