Lyrans Tematrio denna vecka uppmanar att ge tre exempel på böcker som man gärna läser om. Jag läser gärna om. Min blogg behandlar ju hittills i stor utsträckning böcker som jag läser om (därför att jag läser så lite nytt nu för tiden, och det jag faktiskt läser är ett urval som jag - kanske inte direkt skäms över, men inte är riktigt stolt över). I de senaste dagarnas inlägg har jag tagit upp två av mina ständiga omläsningsböcker, nämligen Klara papper är ett måste, och Tordyveln flyger i skymningen. Och därutöver diskuterat mitt puttrande omläsningsprojekt Agatha Christie-böcker.
Men låt mig ge tre andra exempel på böcker jag gärna läser om.
1. Maria Gripes Skugg-serie. Jag är inte den enda flickan (?) som hade de här böckerna som favoriter när de kom ut på 80-talet. Vi är många som har haft Bertha och Carolin med oss när vi vuxit upp till unga kvinnor, och många vars tillvaro har formats av de här böckerna: Skuggan över stenbänken, ... och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman. I de tre första böckerna är Bertha berättarjag, och i den sista Carolin. Att läsa om serien från början när man läst den sista boken, och från insidan följt Carolin och den osäkerhet och identitetskris som även hon brottas med (i de tre första böckerna är hon ju genom Berthas ögon förutom en oantastlig hjältinna ibland närmast outhärdligt självsäker, världsvan och allvetande) lägger ett extra raster över de första böckernas händelser. Jag tycker också att de här böckerna väver samman många av de trådar som finns i tidigare Gripe-böcker.
2. Ovan hav under sten av Susan Cooper är första delen av en pentalogi, som jag nog läser om minst en gång om året. Nästan lika ofta läser jag "En ring av järn" som är första eller andra delen i serien (beroende på hur man ser på saken). Den heter Dark is rising på engelska och blev härom året till en väldigt usel film, som ni inte ska se. Ibland slinker också tredje delen Lövhäxan med vid omläsningen, men de två sista böckerna i serien (Gråkungen och Silverträdet) har jag nog bara läst om 2-3 gånger. Handlingen då? De tre syskonen Jane, Barney och Simon är på sommarlov i Cornwall, och på en vind i ett gammalt hus hittar de en karta som tar dem med på en skattjakt där "tecknen avtar och växer, men aldrig slocknar helt" (som det står). Seriens övriga böcker är tydliga fantasy-böcker, där den i världen och mellan människorna ständigt pågående kampen mellan ljus och mörker skildras på olika sätt, men Ovan hav, under sten är nästintill vardagsrealistisk med stark, historisk skugga från Arthur-sagan. Jag misstänker att man har liten behållning av den här boken om man läser den för första gången som vuxen, men sätt den i händerna på en 11-åring nära dig, och bered dig på att åka på semester till Cornwall nästa sommar.
3. Ja, det är något särskilt med ungdomsböcker, och ungdomsserier. Det som en gång blivit ens favoriter hänger kvar. Jag märkar att andra bloggar som deltar i Tematrion också tar upp böcker i den här kategorien, till exempel Ett hem utan böcker och Snowflake. Jag skulle lätt kunna ta med ytterligare en ungdomsboksserie som mitt tredje exempel, men jag spelar i stället ut klassiker: Romeo och Julia. Just det - Shakespeares pjäs. Jag misstänker att det inte är så många som läser dramatik till vardags, men varför inte göra ett försök? Göran O. Eriksson har gjort en underbar översättning, och sen ger man sig förstås också på filmatiseringen från 1968 (ja, den är bäst, och bara om du inte får tag på den kan du nöja dig med filmatiseringen från 1996, med Leonardo di Caprio). Förutom detta kan man alltid hålla ögonen öppna i Sommarsverige - Shakespeare brukar spelas lite varstans. Eller varför inte en trevlig tripp till Verona, och kolla in Julias hus. I've been there and done that! Min favoritkaraktär i pjäsen är förresten Mercutio, vilken är din?Bilden kommer härifrån.
Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar