På Valborgsmässoafton tog Vetenskapsradion Historia upp en ny avhandling av Lina Sturfelt, Eldens återsken. Första världskriget i svensk föreställningsvärld. Det är spännande att höra om en historia som ligger så nära, men som för de flesta har överskuggats av bilder, (dokumentär)filmer och litterära skildringar av det mer näraliggande andra världskriget. Lyssna i efterhand på nätet, eller ladda hem som podradio!
Det är lite på modet nu, "det stora kriget". Jag tänker så klart även på Peter Englunds bok Stridens skönhet och sorg som kom precis innan jul. (Trots att det var den bok jag köpte till mig själv i julklapp har jag hittills endast kommit 34 sidor in i boken, och det var fyra månader sedan jag öppnade den senast. Men det är inte bokens fel. Eller lite grann är det bokens fel. Den är så tung att jag inte kan släpa med den på bussen, med mindre än att jag lämnar dator eller lunchmat hemma. Och jag upptäckte snabbt att det är inte en bok som vinner på att man läser pyttekorta stycken i taget just innan man somnar. Men snart är det semester och dags att ta tag i den igen.)
Andra böcker, för den som inte vill läsa de allra tjockaste böckerna om första världskriget är Englunds "kortversion": Brev från nollpunkten. Det är en av de bästa essäsamlingarna jag har läst, och den har flera essäer om olika aspekter av första världskriget. Jag rekommenderar den varmt. En riktigt bra studentpresent, faktiskt (förutsatt att studenten i fråga är något sånär historiskt intresserad).
På romanfronten kan man (förutom På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque) läsa En långvarig förlovning av Sebastién Japrisot. (Och se före eller efter den vackra filmen med Audrey Tautou!) Eller varför inte läsa (om) Lilla Marilla av Lucy Maud Montgomery, där Anne på Grönkullas yngsta dotter får ta hand om ett moderslöst krigsbarn, medan fadern strider i Europa. Lite flickrumssentimental, men en fin skildring av hur livet pågick i Kanada, både långt ifrån krigsskådeplatsen, och samtidigt så nära för alla dem som hade sina älskade i en tröstlös skyttegrav där någonstans. Se däremot inte teve-serien där Anne själv anakronistiskt springer runt i skyttegravsleran med en baby i famnen!
Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar