torsdag 7 maj 2009

Att lägga bort titlarna

Det är något speciellt med personnamn i boktitlar. Huvudpersonen introduceras med en gång. Samtidigt som vi vet vem det ska handla om, vet vi ingenting mer än det. Vi får inga andra ingångar, eller associationer. Det är kittlande. Vem är Mister Tom? Vem är Mrs Dalloway?

Oliver Twist
Moll Flanders
Tom Sawyer
Jane Eyre
Sherlock Holmes.
Charlotte Löwensköld
Thérèse Raquin.

Namnet måste ligga bra i munnen. Rytmen måste kännas rätt. Och associationerna gå i rätt riktning. Ibland är det de vardagliga namnen som man ska komma att tänka på. En bok om vem som helst. 

Bridget Jones Diary
Fru Björks öden och äventyr
Harry Potter.

Ibland lite mer ovanliga:

The Secret Diary of Adrian Mole, Aged 13 3/4
Huckleberry Finn
Berts Dagbok
Mio min Mio
Ronja Rövardotter
Elvis Karlsson
Jonas Eckel.

Ibland är vi på förnamnsbasis:

Emma
Alberte
Sune
Jack
Rebecca
Carrie.

Ibland ska vi samtidigt associera till någon eller något vi redan känner till:

Mästerdetektiven Blomkvist
Kapten Nemos bibliotek
Kim Nowak badade aldrig i Genesarets sjö
Mannen från Barnsdale.


Barnböcker (och särskilt bilderböcker)  överanvänder personnamnen:

Totte
Alfons
Max
Pippi Långstrump
Anne på Grönkulla
Molly. 
Elvis. 
Kulla-Gulla.

Och sen används de en gång till:

Totte badar
Aja baja Alfons Åberg
Pippi i Söderhavet
Vår vän Anne (Anne of Avonlea). 
Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
Mollys panda
Bara Elvis
Kulla-Gullas myrtenkrona.

Ibland är det kombinationerna:

Franny och Zooey
Romeo och Julia
Tristan och Isolde
Juliane och jag.

Och när det stämmer blir det nästan magiskt. Det blir poesi.

Agnes Cecilia - en sällsam historia.
Petra von Kants bittra tårar
En dag i Ivan Denisovitjs liv.
Fröken Smillas känsla för snö
Chefen Fru Ingeborg
Janne, min vän
Min salig bror Jean Heindrich
Följ alltid Cecilias exempel

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg. 


Inga kommentarer: