Så ofta som det bara är möjligt köper jag böcker när jag ska köpa present till folk. Det är ganska enkelt om man vet att jubilaren eller juklappsöppnaren läser så där i allmänhet. En till två böcker i månaden, vanligen något som "alla andra läser", någon bok som man lånar av någon på jobbet, en deckare från pockettoppen från Pressbyrån, någon självhjälpsbok som rekommenderats i morgonteve, och någon roman från biblioteket som bibliotekarierna har lyft fram.Till sådana läsare kan man köpa någon "bok", bara, som man vet eller hoppas att personen inte har läst eller redan har i sin ägo. Idag har jag till exempel köpt Kajsa Ingmarssons nya, Bara vanligt vatten, en kvinna jag räknar in i den här kategorin.
Det är värre med folk som läser mycket. Då kan man å ena sidan inte chansa på att köpa det nyutkomna, som alla talar om, för chansen är stor att bokmalen redan har införskaffat (och läst) det omtalade verket. Och det är också vanskligt att ta något mer okänt, obskyrt, oväntat, eftersom läsfantaster mycket väl kan ha satt tänderna i det också. Å andra sidan vet man att en sådan här person faktiskt blir glad för vilken bok som helst, så det blir en uppskattad present, även om man måste tänka på att ta med sig kvittot, så att personen kan byta om det blir dubletter. Eller varför inte köpa presentkort? Idag har jag köpt två böcker till två olika personer i den här kategorin: En liten hattaffär på hörnet (av Marita Conlon-McKenna), och Ninas resa av Lena Einhorn.
Sen har vi då kategorin oläsare. Bokpresentkort funkar inte som nödlösning här. En person som inte läser skulle inte ens förstå att han kan använda presentkortet för att köpa presenter till andra, som tycker om böcker. Nej, ett bokpresentkort är fullständigt värdelöst i ögonen på oläsaren. Däremot behöver inte en bok vara det. Men det krävs betydligt mer arbete från presentgivarens sida. Man måste nämligen ta reda på vilka intressen bokhataren har. Låt oss säga att han gillar death metal-musik (som min lillebror). Då kan man leta reda på musikbiografier om Iron Maiden eller Anthrax. Och det är mycket möjilgt att det går hem, om han har minsta dragning åt kalenderbitare. Eller låt oss säga att han är en filmälskare - varför inte en bok om en film (till exempel Monty Pythons Meaning of Life av Graham Chapman). I bästa fall (som exemplet med min bror ovan), leder de ständiga bokpresenterna till att personen börjar läsa mer, och vips (!) så kan man köpa helt vanliga böcker till honom eller henne. Presentköpandet har således gått från detektivarbete till ren rutin.
Okej, ett par ytterligare exempel på oläsare, men med andra intressen (allt hämtat från min omedelbara närhet):
Den trädgårdsintresserade. Här kan man alltid slå till på en trädgårdsbok. Man måste dock hålla i minnet att det inte ska vara någon tjock basic-bok, för sådana här personer kan redan allt om hur man klipper rosor och lukar runt potatisen. I stället ska man leta efter något inspirerande praktverk med många vackra foton. Helst från England. Och ett varningens ord på vägen: Många bokhandlare säljer numera också små blommiga trädgårdsspadar i anslutning till trädgårdsböckerna, men köp inte detta till någon som har en riktig trädgård. De har redan riktiga verktyg, som man kan använda i en riktig trädgård!
Den matlagningsintresserade. Oooooh! Svårt! Det ges ut en kokbok om dagen, och de flesta av dem har fler vackra bilder än bra recept. Dessutom har personen säkert redan de flesta av dem. Om du inte vill satsa på dvd-skivor med matporr... förlåt, matprogram, så kan man köpa en vacker bok med blanka sidor (de finns till och med färdiga, med ordet "Recept" tryckt på framsidan), där wannabe-kocken kan skriva ner sina egna recept.
Själv önskar jag mig just nu inte en enda ny bok, men några extra timmar per dygn där jag kan läsa dem jag redan har. Idag dök Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón upp i brevlådan, och jag hinner inte läsa något alls förrän... nästa helg! Så om nån planerar presenter till mig, så köp en klocka som stannat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar