Det finns ju några litterära familjer i Sverige. Som Bergman och Myrdal. Där bjuds var och en in till familjedraman, där varje publicerad skrift är en partsinlaga, som ger en ny syn på tidigare beskrivna oförrätter. Som läsare vet man inte vad man ska tro. Som att, ytligt bekant, sitta med vid middagsbordet, och bevittna familjegräl. Som att få förtroendet som man inte bett om.
Sen finns det en annan litterär familj också, nämligen familjen Einhorn. Jerzy, Nina, Lena och Stefan. Både Jerzy och Nina är polska judar, överlevare från andra världskrigets Warsawaghetto, men de träffades först efter kriget. De flyttade till Sverige för att studera till läkare, och blev båda cancerläkare. Jerzy överläkare på Radiumhemmet i Stockholm. De fick två barn, Lena och Stefan. Båda studerade till läkare, och båda har så småningom dragit sig alltmer åt det humanistiska hållet. Lena har skrivit flera böcker, men får väl idag främst räknas som dokumentärfilmare. Hon fick en guldbagge 2006 för sin film om modern Nina (Ninas resa). Brodern Stefan har skrivit flera böcker om etik, bland annat Konsten att vara snäll och Medmänniskor.
Jag läste för ett 10-tal år sedan Jerzy Einhorns memoarer, Utvald att leva och Det är människor det handlar om. Det är två böcker, som man inte ska läsa för sina litterära kvaliteter, utan för det exceptionella människoöde, och den exceptionella människa han måste ha varit (han avled 2000). Jag vet inte hur det kom sig att jag köpte hans första bok i pocket från början (det är mycket möjligt att det var min vanliga dragning till andra världskriget som spökade), men jag läste den under en resa till Baltimore hösten 1999. Jag hade aldrig hört talas om Jerzy tidigare.
Några år senare läste jag Lena Einhorns Handelsresande i liv. Den handlar om den lettiske juden Gilel Storch som flyr till Sverige under andra världskriget. Genom sina handelsförbindelser (bland annat med Himmlers massör) lyckas han köpa många judars liv under kriget. Denna bok har också blivit film.
Den enda i familjen som inte skrivit ner något själv är modern Nina. Men Lena Einhorn intervjuade sin (då redan mycket sjuka) mamma Nina, om hennes liv. Nina har alltså inte skrivit något själv, men hennes berättelse resulterade både i boken Ninas resa, och den guldbaggevinnande filmen med samma namn.
Den här familjen skiljer sig så fullkomligt från de andra litterära familjerna. Här finns ingen småaktighet, här finns inte vrede mot de förföljare och det krig som i obegriplig utsträckning påverkat deras levnadsbanor. I stället finns här livsvisdom, medmänsklighet, eftertänksamhet, tacksamhet, ödmjukhet, förståelse, insikt, och tröst i att människor kan växa av svårigheter, och lära sig själv, sina barn och andra att man har ett val. Ja, jag kan fortsätta att stapla dygder på varandra (eller det kan jag knappast utan att hämta ett synonymlexikon). Men framför allt skriver de alla så kärleksfullt om varandra, utan underliggande avundsjukor, gräl och bitterhet.
Jerzy, Lena och Stefan har alla olika röster när de skriver. Jerzys två biografiska böcker är rätt upp och ner, utan några större litterära kvaliteter. Stefans böcker (de två jag har läst) har en eftertänksam, men ganska rak prosa, och vinner främst på att de presenterar moraliska problem på ett lättfattligt, men emotionellt sätt. Jag har lärt mig mycket (om mig själv) genom hans böcker. Lena är den som har mest litterärt och historiskt gods i böckerna. Jag har inte heller läst alla hennes böcker (ännu, hoppas jag).
Läs någon av dem i sommar. Läs Ninas resa. Läs Konsten att vara snäll. Tänk på ditt liv, var tacksam för det du har, och var glad för att du lever och har andra medmänniskor att vara snäll emot. Klyschor staplade på varandra? Well - livet är en klyscha: vi föds, lever och dör. Det gäller alla. Låt inte ditt liv vara för kort för att du ska läsa någon av de här bra böckerna, och låt inte heller livet vara för kort för att du ska hinna vara tacksam för det du har, den du är, och den du har möjlighet att bli!
Lena Einhorn Ninas resa
Handelsresande i liv
Jerzy Einhorn Utvald att leva
Det är människor det handlar om
Stefan Einhorn Konsten att vara snäll
Medmänniskor
Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar