Nu twittrar Dostojevskij

Booky Darling för fram twitterläsning av klassiker som ett alternativ för "alla som vill samtala om böcker på exempelvis ett mingel eller en fest där alla vet mer än du själv.. Eller så kan man ju bara briljera."

Innan jag  kommenterar Booky Darlings slutsatser, kan jag väl konstatera att klassiker i vilken form som helst är trevligt. Så här kan twitter-versionerna se ut:

Jane Austen's 'Pride and Prejudice', Tweeted as:

 

"Woman meets man called Darcy who seems horrible. He turns out to be nice really. They get together."

eller Beckett:

"Vladimir and Estragon stand next to tree and wait for Godot. Their status is not updated."

Men Booky Darlings slutsatser. Nej, här håller jag inte med. Om  två personer "bara" har läst twitterversionen av Stolthet och fördom, så har man väl inte så mycket att samtala om? Typ:

- Har du läst Stolthet och fördom?

- Ja. Visst var den bra!

- Ja. Särskilt att dom fick varann på slutet!

- Mhm. Ska du ha mer salta pinnar?

Inte för att jag har något problem med slutet på Stolthet och fördom, men inte är det därför jag läser om den gång på gång. Med klassiker gäller i högsta grad att det är vägen som är mödan värd. Vill man generalisera lite kan man till och med hävda att det är just en besvärlig väg som gör dem till klassiker. 

Och  försöker man samtala utifrån twittersammandraget med någon som har läst hela boken. Ja, då går det kanske så här:

 Har du läst Stolthet och fördom?

- Ja. Visst var den bra!

- Ja. Särskilt att dom fick varann på slutet!

- Jag funderar alltid över hur mycket Lady Catherine de Burgh bidrog till det där? Vad tror du?

- Hrm. Jo, jag tror att hennes hjälp var helt avgörande.

- Hjälp? Ja, hahaha. Det kan man ju också kalla det!

- Vill du ha mer salta pinnar?

- Hur mycket har egentligen Lydia Bennet-karaktären gemensamt med Marianne i Förnuft och känsla. Jag har alltid tyckt  att de har en del gemensamma karaktärsdrag.

- Jaha, ja. Jag ska i alla fall hämta mer salta pinnar nu.

 

Den andra slutsatsen, att folk kan använda sig av Twitter-versionerna för att briljera... Nja. Det funkar ju bara så länge de man briljerar för inte ens har läst twitterversionen. Om de så mycket som läst sammanfattningen i gymnasiets litteraturhistoria, och glömt bort den igen, så vet de i regel mer. 

Jag tycker snarast twittersammanfattningarna fungerar alldeles utmärkt för att roa oss som har läst böckerna. Den här till exempel:

JD Salinger's 'Catcher in the Rye' is boiled down as: 

"Rich kid thinks everyone is fake except for his little sister. 

Has breakdown. @markchapman is now following @johnlennon"

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.