En kompis till mig skriver med tunn tunn spindelblyerts i början av sina böcker upp de sidor där det finns textstycken med citat som hon tycker är bra. Det här vet jag eftersom jag många gånger har lånat böcker av henne. Bläddrar man till sidan 78 eller vad det är får man leta noga för att hitta hennes försiktiga understrykning av det hon tycker är intressant.
Ibland har jag kopierat idén, och sålunda hittar man även i en del av mina böcker noteringar om sidor (dock inte närmelsevis så tunna, och inte heller alltid i blyerts), och understrykningar. Oftare har jag dock skrivit av citat i min gröna, tjocka citatbok. Där finns vid det här laget högt och lågt. Aforismer som jag plockat upp från citatsamlingar, utdrag ur låttexter, och så korta rader från alla möjliga böcker. Från Nietzsche till Susanne Alfvengren.
Det intressanta är att en ganska alldaglig bok kan rymma pärlor. En riktigt dålig författare kan få till en formulering som jag gärna vill komma ihåg på ett eller annat sätt. Och ibland kan man läsa en riktigt bra bok, och förtvivlat försöka hitta en eller ett par meningar som fångar andemeningen av det som sägs, men skribenten som kan tillhandahålla ett så ypperligt helhetsperspektiv är inte samtidigt begåvad med det korta och kärnfulla.
Men det mest orättvisa i sammanhanget är att en citat som lyfts ur sin kontext kan få en helt annan betydelse, på gott och ont.
Nåväl, här kommer två tänkvärdheter från min samling:
I butiken vid entrén såldes billiga väskor och jag köpte den stora läderbagen för att den såg ut att tillhöra den jag ville vara.
ur Den jag aldrig var av Majgull Axelsson, s 65
Tänk så mycket roligt man kunde ta sig för i livet, bara inte folk alltid skulle 'prata'.
Anne Shirley, i Anne på Grönkulla eller någon av de andra Anne-böckerna (jag har inte noterat vilken), av L. M. Montgomery
Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar