tisdag 22 juni 2010

Kvinnor och äktenskap

Ibland har jag svårt att inte ytterligare tematisera tematrior när andan faller på. Så är det den här veckan då  Lyran vill att vi skriver om tre böcker som handlar om bröllop. Jag listar tre verk vars titlar för dåtidens läsare signalerade att det handlade om fantasieggande frågeställningar.

Mor gifter sig av Moa Martinson har en väldigt intressant titel, som det är lätt att förbise. Dels därför att så många har hört titeln (om de också inte läst boken), dels därför att det inte är särskilt sensationellt eller ovanligt med en mor som gifter sig idag. Men smaka lite på orden och föreställ er ett samhälle där ogifta mödrar var paria och både den som fick barn utanför äktenskapet och den som var född utanför äktenskapet skulle skämmas. Då blir titeln genast mer laddad. Boken i sig rymmer dessutom alla de komplikationer man kan tänka sig. Vad gör inte en ogift kvinna för att bli gift? Vad står hon inte ut med för att inte hamna i de ogiftas hörna igen, och vad måste inte både hon och dottern ställa upp på för att få vara "en riktig familj"?

Tjänstekvinnans son av August Strindberg är en nästan lika utsliten titel. Här anspelar Strindberg på den bibliska Hagar (hon som var Saras tjänarinna, och som fick ett barn tillsammans med Abraham. Barnet fick namnet Ismael, och försköts tillsammans med sin mor när Sara äntligen födde Abraham den äkta sonen Isak. Myten används ibland för att förklara exempelvis fiendskapen mellan judar och muslimer). Men tjänstekvinnan i fråga är även Strindbergs egen mor. Hon som fick en son med sin arbetsgivare utanför äktenskapet, och sedan gifte sig med honom. I hela sitt liv kände Strindberg mindervärdeskomplex för detta att inte vara född i äkta säng. Med boken skriver

Kronbruden av August Strindberg. I det här dramat (som blev opera) får vi veta hur olyckligt det kan gå för en flicka som vill bära brudkrona när hon gifter sig, trots att hon inte är oskuld, utan har fött ett barn i lönndom. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det inte gick särskilt bra. Det finns en tv-version av den här operan från 1990 som jag såg för länge sen.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har blivit hemskt mycket lättare att vara kvinna och mor nuförtiden. Vi kan vara döttrar till ogifta kvinnor och själva ha barn och ändå gifta oss i kyrkan med krona och allt. Dessutom kan vi nog vara ganska säkra på att våra söner inte skriver bittra böcker om detta i framtiden. Fast helt säkra kan vi inte vara, ty tiderna kan förändras fortare än någon anar. Ingen av de här böckerna är mycket äldre än 100 år.

Inga kommentarer: