Svalan katten rosen döden av Håkan Nesser. Jag kommer inte ihåg en stavelse av den här boken, och det tycker jag är skönt. Den har dock fått högsta betyg i mina noteringar, vilket tyder på minst en oväntad nesseristisk twist mot slutet. Jag har en längre tid nu varit på det klara med att detta kommer vara nästa Nesser-bok som jag läser om, så påminn mig inte om handlingen.
Rosens namn av Umberto Eco. Medeltidsdeckare eller bildningsroman, det är frågan när läsaren får följa med den unge munken Adso och hans lärare William av Baskerville som undersöker mystiska dödsfall i ett kloster, med hjälp av logik à la Thomas av Aquino. Den här är nog läst två eller tre gånger, och jag minns handlingen mycket väl, men jag hoppas jag hinner med två eller tre omläsningar till innan jag dör. Jag är så gammal (eller kanske tråkig) att jag uppskattar bildningsinslaget mer än deckarintrigen.
Näckrosdammen av Annika Thor. Andra delen i serien (som inleds med En ö i havet) om Steffi och Nelli, två judiska flickor som under andra världskriget flyr från Österrike till Sverige. De hamnar på en ö i göteborgska skärgården, och utsätts både för vänlighet och kulturkrockar. (Jag har förresten alltid tänkt att den här serien är lite som Marianne Fredrikssons Simon och ekarna, fast för barn. Och möjligen med lite mindre psykoanalytisk ansats.)
4 kommentarer:
Jag måste få fylla på med en näckrostitel till! Näckrosbarnen av Susanne Axmacher. Läste denna debut för ngn månad sedan, och blev klart imponerad. Bra språk, riktigt driven och en stark och övertygande (och rätt hemsk) familjehistoria. Jag kommer absolut ha ögonen på (förhoppningsvis) kommande böcker av henne.
Jenny: Jamen jag tackar för tipset och skriver upp för framtiden! Alltid extra roligt med bra debuter!
Ja,visst är det kul med debutanter som faktiskt är riktigt bra! Jag försöker att varje år läsa åtminstone några som jag blivit nyfiken på, det har ju ett egenvärde att få koll på ev nya litterära förmågor...
Så därför kan jag inte motstå att i sammanhanget få tipsa om ytterligare en i mitt tycke lyckad debut: Kokongen av Anette Kindahl. Den kom i april, och jag har nu ett 20-tal sidor kvar av denna absolut läsvärda roman. Ett rätt enkelt men habilt och välskrivet språk,en atmosfärrik och målande familjehistoria om en mormors, mors och dotters liv i Norrköping från 1930-talet och framåt- och om Hermann Görings göranden i Sverige och Tyskland... Rekommenderas!
Jenny: Låt för all del inte bli att ge boktips!
Jag noterar Anette Kindahl också. Har aldrig hört det namnet dock. Axmacher klingade i alla fall bekant. Jag är lite dålig på att läsa debutanter just när de kommer (men det händer ju. Fast det är sällan jag väljer just de böckerna för att det är debutanter...).
Jag har ju en faiblesse för tiden kring andra världskriget också, så det låter spännande bara för den sakens skull!
Skicka en kommentar