Jag hade sedan flera veckor tillbaks bestämt mig.
Ja, först hade jag velat i ganska många månader, det är sant. När jag förra sommaren läste om (nästan) alla Dorothy Sayers böcker om Lord Peter Whimsey så skissade jag i bakhuvudet på en större Plan, som innefattade att jag denna sommar antingen skulle ge mig på en omläsning av Trenters böcker om Harry Friberg eller Sjöwall/Wahlöö-deckarna. Ja, ni vet – Beck. Men nu under våren har beslutet att skjuta upp den där omläsningen mer och mer mognat fram. Det finns så mycket annat jag vill läsa, och jag förlorade lusten för att läsa om Roseanna och Den vedervärdige mannen från Säffle och de andra. (Och jag kan inte med bästa vilja i världen bli inspirerad av att det kommer ännu en Beck-film. Snarare tvärtom, faktiskt.)
Ja, jag var alltså rätt nöjd. Så där lugn som man blir när man har beslutat sig för att det typ skulle bli en rysk eller japansk sommar, eller något annat pretentiöst. (Jag hade till exempel en sommar när jag var runt 22 och bara läste Kafka och Camus. Vi behöver ju inte prata mer om det just nu, men jag använde hemskt mycket svart kajal på den tiden också.)
Men idag läste jag den här fina intervjun med Maj Sjöwall. Och så kom jag ihåg framför allt hur otroligt tilltalad jag är av dialogen i Sjöwall/Wahlöö-böckerna. De där samtalen och förhören som ibland verkar planlöst flyta ut över sida efter sida. (Och har blivit dåligt kopierade i så många deckare sedan dess.)
Så nu sitter jag här och botaniserar på Bokbörsen, och surfar runt på Tradera och bjuder på de böcker i Beck-serien som jag inte redan äger. I sommar är det jag och Gunvald Larsson som löser mord. Fast min favorit är faktiskt Kollberg (ni som läser Karin Fossum har väl inte missat att Seiers hund heter Kollberg, va?)
Jag har förresten aldrig läst böckerna i rätt ordning tidigare; det blir en ny erfarenhet. Huruvida man måste läsa böcker i nån viss ordning eller inte är i och för sig en omdebatterad fråga. Senast i ett milslångt inlägg hos En bok om dagen.
13 kommentarer:
Åh, vi har samma sommarprojekt! Jag köpte hela raddan Beck-pocketar på bokrean i vintras och tänkte ta mig igenom dem i tur och ordning nu i sommar. Får se om de håller hela vägen...
Åh vilket fint projekt, som blev bortprioriterat på goda grunder och omprioriterat på ännu godare grunder :-)
Lycka till på Bokbörsen. Glöm inte Tradera, det är lite jobbigt att hålla på och buda, men ofta är man ensam om budet och då blir det rejält billigt.
Jag har sommaruppehåll för mitt Poirot-marathon, hann bara läsa en tredjedel av böckerna, men jag längtar faktiskt till vinterns första dag i år (får man säga så dagarna innan midsommar?) så jag får börja läsa Christie igen.
Har så mått påbörjat min deckarsommar med allt möjligt och det känns himla bra. Ska snart sätta igång med en Arne Dahl-deckare.
Bokbiten: Nämen, vad säger du? Var alla böckerna på rean? Då missade jag något i alla fall när jag väntade en månad med att ta mig ut på bokrea ;-)
Vi får väl stämma av efter sommaren då och se hur det gick, och vad vi tyckte. De första 50 sidorna i Roseanna som jag läste i natt håller i alla fall. Men oj, vad trött och livsled Martin Beck är, och hans fru är gnatigare och tröttare än jag mindes (och hon har inte precis varit ihågkommen som nån muntergök). Det jag slogs av var - reda på första sidan - vilken verklig satir det hela var. Bara beskrivningen om vem som skulle muddra nedan för slussarna i Borensjön leder tankarna till Kafka. Och min erfarenhet av att vara i statlig tjänst är inte att byråkratin har blivit mer lätthanterlig.
Paperback: Jag hade fem böcker sen tidigare, och köpte igårkväll hem fyra till (från samma säljare – bara det!) från Bokbörsen. Nu bjuder jag på den sista på Tradera, och vi får väl se om jag har tur.
För övrigt vet jag inte om jag ska skratta, gråta eller applådera åt någon som håller så strikt på att böcker inte får läsas före ett visst datum. Men jag önskar dig all lycka till med deckarsommaren. Arne Dahl och jag har haft några riktiga Halleluja-moments, men den där MIdsommarnattsdrömmen (elelr vad den hette) var så dålig att jag varken lyckades läsa mig igenom den eller lyssna mig igenom den (ja, jag försökte mig till och med på en ljudbok). Sen har jag lagt honom på hyllan. Folk som pysslar mer med hur många barn poliserna får än med deckargåtan får helt enkelt inte mig som läsare, så det så!
Nej vad säger du, blir Arne Dahl-deckarna så där diskbänksrealistiska? Fy farao, det gillar jag INTE. Ska läsa De största vatten nu och jag tror att den där Midsommarboken (som väl hade varit passande att läsa i helgen om inte annat) kommer sen. Ska bli spännande att se vad jag tycker.
Och jag tycker du ska både gråta, skratta och applådera, för lite vrickat är det ju, jag vet.
Varför kunde de inte ha döpt personerna i Beck-filmerna till något annat? Så att böckerna slapp associeras med skiten.
Har läst om dem många gånger, även om det var ett tag sen sist. Den mest minnesvärda gången var i slutet av 80-talet då jag just flyttat till Stockholm. Miljöerna är så väl beskrivna i böckerna att det var en upplevelse att traska omkring... se vad som förändrats, se vad som fortfarande fanns kvar. (Bussen gick inte längre samma sista krok som i "Den skrattande polisen", till exempel. Men den där fontänen utanför Eastmaninstitutet fanns kvar, det gör den väl förresten fortfarande.)
Som många andra tycker jag böckerna blev svagare mot slutet, framför allt de två sista. Men de bästa är bra mycket bättre än det mesta i genren, vill jag påstå. Och sammantaget är det en suveränt tecknad tidsbild. Intressant också att beskrivningarna av samhällets baksida ter sig nästan idylliska idag.
Per Wahlöös egna böcker är verkligen inte dumma de heller, förresten. Jag älskar den där återhållsamma men journalistiskt exakta prosan. Det liksom bubblar under ytan.
Spiring: fast jag gillade ju de där tidiga filmerna med Gösta Ekman och Kjell Bergqvist. Och Kollberg finns ju inte kvar, han ville ju inte jobba som polis.
Spiring: Hej!
Jag håller helt med om att stackars Haber och Persbrandt kunde fått några andra namn. (För övrigt undrar jag vilka astronomiska summor de har fått för att gå med på att göra såna riktigt usla rullar; egentligen är de riktigt bra skådisar.) Jag har inte sett många av de senare årens Beck-rullar, men visst har det funnits en och annan söndagkväll när sambon har fått hålla i fjärrkontrollen.
Jag har läst serien i sin helhet endast en gång tidigare, men några av böckerna har jag läst 2-3 gånger (Roseanna, Mannen på balkongen och Det slutna rummet. Nån av alla de böcker som heter något med Polis också, men jag minns inte säkert vilken.) Jag har ju aldrig bott i Stockholm, utan bara varit där på ganska korta besök, men jag håller också med om att miljöerna är väl skildrade. Och jag minns ett av mina Stockholmsbesök då jag av någon anledning var i närheten av Sankt Eriksplan, och blev kvar där rätt länge, eftersom det är en plats som nämns i Mannen på balkongen ;-D
Göta Kanal (som spelar en så framträdande roll i Roseanna) besökte jag för några somrar sedan nästan uteslutande på grund av den boken.
Det där med att samhällets baksida ter sig idylliskt är också ett minne jag bär med mig från böckerna. Nästan romantiserat. En av anledningarna till min omläsning just nu är att jag vill undersöka hur jag ser på de 10 böckerna som historiskt dokument idag (det är runt 15 år sen jag läste dem sist, förutom nån omläsning av nån enstaka bok). Böckerna är ju både en kritik och en dröm om ett bättre samhälle, eller hur? (Om du inte läst intervjun med Maj Sjöwall som jag länkar till, så gör det!)
Jag har inte läst någon av Wahlöös egna böcker. Men det skulle ju kunna hända i framtiden :-)
Paperback: Nej, jag gillade inte filmerna med Ekman som Beck nåt vidare heller (även om de var bättre än Haber-varianten). De där tyska skådespelarna som dubbats - jag ryser! Mannen på taket av Bo Widerberg däremot! Och Den skrattande polisen finns i en amerikansk version med Derek Jacobi som Beck. Den är riktigt bra! (Den brukar gå ibland på somrarma, sen på kvällen, helt oväntat i nån sån där kanal som man zappar förbi.)
Åh, nu blir jag också sugen på omläsning... och påmind om att jag tänkte köpa på mig Trenters böcker. (men det får bli efter sommaren).
Tror förresten att det var Roseanna som fick mig att börja läsa deckare...
Paperback lover: De där tidiga filmerna (med Ekman/Bergqvist) byggde ju faktiskt på böckerna, om än i olika hög grad. Fast jag tror inte jag sett nån av dem i sin helhet. "Mannen på taket" var däremot bokförlagan väldigt trogen, faktiskt riktigt lyckad. Med "skiten" menade jag främst Börjlinds Beck-serie (Haber/Persbrandt).
Vixxtoria: Jo, jag läste intervjun med Maj Sjöwall, och den fick även mig att fundera på om det inte vore dags för en omläsning. Jag har bara ett sånt berg av annat som jag vill läsa i sommar.
Per Wahlöö skrev ett par thrillers (thrillrar?) i internationell miljö, av dem gillar jag "Generalerna" bäst. Dessutom två böcker som utspelar sig i ett framtida Stockholm, "Mord på 31:a våningen" och "Stålsprånget" - inga deckare trots att de har en Beck-liknande kommissarie i huvudrollen, den förstnämnda är inte ens spännande; men bra och intressanta böcker om mediemonopol och överförmynderi.
Spiring: Jag vill också minnas att filmerna Ekman (och Bergkvist - det var ju han som spelade Kollberg, det hade jag glömt. Lassgård spelade Gunvald! Vilken rundgång det ändå är i svenska polisfilmer!!) var något sånär trogna, men inte så jättebra. Den sista boken Terroristerna blev däremot ganska omgjord i filmen Stockholm Marathon.
Min sambo läste någon av Wahlöös böcker och han blev inte så förtjust, och sen la jag nog mina egna planer på hyllan (vilket egentligen är lite konstigt, för vi har inte så särskilt gemensam smak vad gäller böcker, faktiskt).
Jag känner igen det där berget av böcker man vill läsa under sommaren. Det var ju det som fick mig att bestämma mig för att INTE läsa om just nu, men Sjöwall-intervjun fick mig att tänka om. Jag gillade det där med att de satt om kvällarna och skrev med blyerts, på varsin sida av köksbordet. Och det var intressant att de inte fann det svårt att hitta ett gemensamt språk (det är en annan detalj som jag tänkte spana efter i min genomläsning - finns det några skarvar??). Och det där att de kunde skriva en bok på 1-2 månader. That's impressing!
Om jag hittar nån Wahlöö-bok på nån loppis i sommar kan den få följa med hem på besök. Så mycket kan jag väl säga.
MariaH: Trenter har skrivit många fler böcker (särskilt om man som jag då hade tänkt att läsa först Stiegs böcker, och sen övergå till Ullas), och det var ett av skälen till att jag valde bort de böckerna först. Vi får väl se vad som händer nästa sommar...
Roseanna är skyldig till mycket. Tyvärr inte endast att folk oskyldigt läser deckare, utan att alldeles för många skriver såna. ;-)
Jo, jag vet att det är en diger produktion men jag tänkte jaga Stieg Trenterböckerna först...
Skicka en kommentar