"Förord" är en lustig företeelse och ett lustigt ord. Trots att namnet verkar betyda att man ska läsa detta avsnitt innan man ger sig på den riktiga boken, så låt inte bedra er. "Förord" betyder "Efterord". Annars kan det hända att man förutom att få reda på hur det slutar innan man ens vet hur det börjar tvingas genomlida någon annans upplevelse av boken (samt ibland sammanfattning av denna någons avhandling i ämnet).
Det är särskilt ironiskt med förord, eftersom man oftast hittar dem i lite äldre böcker, så kallade klassiker, där syftet med dem är att sätta in boken och dess betydelse i ett sammanhang, och förklara för läsaren (som kanske nyfiken och alldeles frivilligt har öppnat boken för att ha en trevlig stund) varför boken är bra. Förord är oftast glädjedödare när man läser dem före själva boken. (Ja, jag har själv avstått från att läsa massor av böcker bara för att jag läst förordet först, och just nu har jag fastnat i förordet till Nattens skogar av Djuna Barnes; jag måste genast börja på boken i stället!)
Jag blir påmind om detta av en varning hos Snowflake, som har läst Undsets Jenny, och rekommenderar att man väntar med förordet till efteråt. Och så försöker jag fundera ut en enda bok jag läst där det varit bra att läsa förordet innan man läser boken. Jag kan komma på något enstaka fall där det inte spelar någon roll (t ex Mord i barm av Helena Poloni, utgiven i serien Bonniers Kriminalklassiker), och möjligen kan jag tänka mig någon bok där författaren själv skrivit förord till en senare upplaga, för att klargöra en eller annan missuppfattning som orsakat läsarstorm vid förstaupplagan, och eventuellt redogör för en eller annan förändring som gjorts i den nya versionen. Men annars kan vi väl vara överens om att förord ska läsas efteråt?
Om man har lust.
8 kommentarer:
Japp, håller med på alla punkter (om där var några).
Jag läste förordet till Fugitive pieces och fick veta lite mer än jag önskat veta, minst sagt.
Jag har också läst förordet till Pygmalion och det var bra läsning för mig eftersom där stod en hel del om författaren som jag inte visste innan. Generellt tycker jag att det är okej att läsa förord till pjäser. De är annars bara dialoger som man kanske vill veta lite bakgrund till.
Men jag håller med, Förord bör läsas efteråt.
Jag, däremot, blir lycklig över ett förord av en person som är kunnigare än jag - liksom jag älskar när det i teaterprogram finns en intressant essä som handlar om bakgrunde, tiden, tematiken eller något annat som skärper min uppmärksamhet och gör mig nyfiken på den kommande upplevelsen.
Framför mig, medan jag skriver detta, ligget EnBokFörAlla-versionen av Stina Aronson "Hitom himlen",'
Förordet av Birgitta Holm;"Om Stina Aronson och stundens mod"
är en únderbar lika personlig som kunnig som välformulerad essä på hela fem sidor.
Lycka! (för mig.)
En Bok För Alla har FÖRORD i sina böcker för vuxna och EFTERORD i ungdomsböckerna.
lena kjersén edman
I böcker har man i alla fall möjligheten att hoppa över förorden.
Jag såg en svensk 60-talsfilm för något år sen där en filmdoktorand noggrannt gick igenom alla aspekter av filmen innan föreställningen.
Paperback: Problemet är ju just att man inte vet förrän efteråt om det var ett förord som man skulle läsa före eller efter läsningen. Det kan _aldrig_ bli fel att läsa efteråt skulle jag hävda.
Lena: Jag är ju ingen motståndare till förord. Tvärtom. Jag är jättelycklig över att läsa texter om böcker skrivna av nån som är kunnigare också. Men jag gör det helst efteråt (och då oftast ganska gärna dessutom). Sen läser jag om partier som särskilt uppmärksammas eller berättas om. Men jag tycker mycket om att liksom möta en bok ensam för första gången, helst utan så mycket förförståelse som möjligt. (Jag undviker ju även baksidestexter så mycket som möjligt.)
Varför är det så att En bok för alla har förord i vuxenböckerna och efterord i ungdomsböckerna? Har man tänkt att ungdomar blir avskräckta av förorden, och att förorden får vuxna att läsa mer?
Petter: Jag slår vad om att de dessutom hade väntat till alla kom in, sedan stängt och reglat dörrarna innan filmdoktoranden satte igång. :-D
Det brukar vara lite samma sak när en del filmer presenteras i SVT. Ibland blir man förvånad över hur mycket hallåa-tid de har avsatt för att avslöja i förtid hur det går. (Fast det är ganska bra service till småbarnsföräldrar som somnar innan slutet, det är det faktiskt.)
Haha, service till småbarnsföräldrar, herre gud :-)
Jag läser heller aldrig baksidestexter. Ibland när jag ger bort böcker jag inte finner intressant vill folk veta vad dom handlar om. Ingen aning säger jag då. Hur vet du då att dom inte är intressanta? Det vet jag inte säger jag då :-)
Det hade de förvisso gjort. Det enda man lite kunde sakna i deras kunskapsdelgivningsiver var beväpnade vakter vid dörren.
Jag gillar förord om de berättar något om författaren etc (dock bör de inte handla om handlingen i boken!)- Jag har precis läst ut Ananta Toers "Människornas jord" och jag är faktiskt sur över att det inte finns förord (eller efterord) i boken- det hade varit mycket intressant att få veta mera om just denne författare (som jag menar inte är så välkänd här i Sverige).
Paperback: Jag hade behövt sån service senast igårkväll ska jag be att få tala om. Men då såg jag förstås nån dvd utan nån introduktionshallåa. Jag vaknade lagom till sluttexterna rullade...
Jag kan absolut tänka mig att läsa baksidestexten på böcker jag inte finner intressanta. Men då läser jag ju å andra sidan aldrig I böckerna :-)
Petter: De beväpnade vakterna stod förstås utanför! Det skulle du märkt om du försökt ta dig ut. Det enda som hjälper är att ta med öronproppar och inte ta ur dem förrän filmen börjar.
Ingrid: Svårigheten ligger ju i att man inte kan veta vilket slags förord det är förrän efteråt - handlar det "bara" om författaren, eller avslöjar de också något av handlingen, eller sätter in boken i ett sådant sammanhang att man ändå styrs mycket i sin läsning. Ananta Toers är inte välkänd för mig i alla fall. Okänd skulle jag snarat vilja säga. Jag ska kika in hos dig och se efter vem hon är!
Skicka en kommentar