Det är något ödesmättad över en bok där de älskande har funnit varandra och sitter och viskar kärleksord i den andres gudomligt skapade öron redan efter halva boken. Man vet ju då att det kommer sluta olyckligt, och det enda nöjet som återstår av läsningen är nu att få reda på hur.
Den bok jag läser just nu har 100 år på nacken, så här omfattar alternativen att hennes far dör och modern blir sjuk och hon måste resa hem och för evigt passa upp på sin åldrande mor. Eller så får hon lungsot och dör långsamt och hostande eftersom hon inte kan åka till något schweiziskt sanatorium. Det kan också bli han som blir överkörd av en spårvagn, eller får ett oväntat arv och kommer upp sig i världen och gifter sig med någon annan. Eller så råkar helt enkelt nån av dem i olycka. Det här är nog inte en bok som bryter mot de traditionella könsrollerna på det sättet, så jag antar att det i så fall kommer att vara hon.
Det skulle också kunna vara så att någon av dem får rösträtt. Det ser jag lite fram emot, för det är en förhållandevis ovanlig vändning i böcker av den här sorten.
9 kommentarer:
Är det Pennskaftet?
Snow: Kanske.
Men medge att du efter första stycken för ett ögonblick trodde att det handlade om Kamratfesten! ;-D
Det är ju skönt att spänningen i alla fall lever i och med att det finns så många alternativ till hur det kan gå åt skogen för dem ;)
Helena: Precis så tänker jag också.
Men jag funderar lite över att sluta läsa nu och lämna tillbaks boken till biblioteket och ha den föralltid i ljust minne.
Vadå kanske? Säg nu! Eller viska i mitt välformade öra. :-)
Snowflake: Ssbmsklad
(Det låter så när jag viskar idag, för jag är så snubig).
Älskad? Choklad? Smekta blad?
Möjligheterna är oändliga - jag ska låta dig läs i fred och krya på dig. :-)
Nejnej, det går bra för dem NU ja, så när de utsätts för prövningar sedan kommer de framstå smo ännu värre innan de slutligen får varandra igen på slutet.:-D Inte för att jag vet vad du läser iofs..
Bokomaten: Du är så äckligt optimistisk, du.
Jag lutar just nu åt att hon kommer att få välja mellan honom eller rösträtten och dessutom blir hon med barn med en baron som håller på att förföra henne i läsande stund. Han gifter sig nog med en kusin (som ännu inte dykt upp i historien, men säkert snart nog skrivs in) och lever olycklig och får missbildade barn.
Men jag hoppas att parallellhistorien om den gamla ungmön som är förälskad i en stationsinspektör får en lycklig upplösning. Ungmön är i vart fall fortfarande olycklig, så där finns det gott hopp.
Skicka en kommentar