Egentligen borde alla filmer vara baserade på böcker

Jag är ju lika kluven i frågan som vem som helst. Ska böcker filmatiseras? Ska man i så fall ändra slutet? Och måste Keira Knightley spela huvudrollen? Ja, allt det där finns det både för- och nackdelar med, men det är inte det jag ska diskutera nu.

I stället ska jag berätta om att jag häromdagen såg filmen The Young Victoria. Den fick mig att gripas av  en häftig längtan att läsa boken. Som inte finns.

Eller. Det är klart att det finns böcker om Victoria I. Men vem har läst en storslagen, romantiskt berättelse om henne, jag bara frågar (ja, alltså frågar på riktigt, för i så fall går det bra att tipsa i kommentarsfältet här nere)? Man kan ju bara jämföra med hennes föregångare Elizabeth I, där jag har tappat räkningen på hur många böcker jag plöjt med spekulationer om hennes trontillträden och eventuella älskare, hennes gunstlingar och hennes rivalitet med Maria Stuart (för att inte tala om alla smaskiga otroheter och halshuggningar som Elizabeths föräldrar sysslade med).

Jag tycker den här avsaknaden av stora berättelser om Victoria egentligen är otroligt märklig. Här har vi en alldeles ung flicka, bara 18 år gammal när hon kröns till drottning. Något år senare gifter hon sig – visserligen med en lämplig ung man – men av kärlek. Åh, det är så romantiskt så man nästan dör. Han får inte fria, eftersom hon är drottning, utan måste vänta på att hon frågar honom. Och det känns som en fullträff: romantik och feminism samtidigt (det är så skönt att slippa välja).

Min kunskap om drottning Victoria av England kan före filmen sammanfattas ungefär så här: Hon regerade jättelänge på 1800-talet, under en era som var enormt betydelseful på grund av kolonier och brittiska imperiet, och järnvägen och industrialiseringen och sånt där. Var gift med Albert. De fick en massa barn, och någonstans har jag läst ett uttalande från henne där hon ska ha sagt att små barn mest liknar grodor och är till besvär. Hursomhelst blev barnen med tiden ingifta i de flesta av de europeiska kungahusen. Under senare delen av drottningens regeringstid var alla så pryda att till och med stolsbenen sågades av eller doldes under dukar. (Ja, och så tänker jag lite på tjocka fotoalbum i överlastade rum fulla med ormbunkar och fåtöljer behängda med det fantastiska ordet antimakasser.) Vidare associerar jag hennes era med stora, dragiga hus som det typiskt sker mord i om man läser en Agatha Christie-deckare. Dessutom hade jag alldeles bestämt fått för mig att hon inte var särskilt lyckligt gift, och det tycker jag på sätt och vis känns som den sorgligaste missuppfattningen. Vet ni att hon överlevde sin Albert med 40 år, och varje morgon under denna tid lät hon lägga fram hans kläder.

Ja, i alla fall skulle jag gärna vilja veta vad det är för böcker jag ska läsa som handlar om det engelska 1830 och 40-talen. Vad finns det förutom (de något senare) Brontës och Dickens? Faktaböcker om perioden om drottning Victoria hittar jag i parti och minut, men om någon har en favorit på det området så puffa mig gärna i rätt riktning; jag är dåligt inläst på industrialismen (för helt ärligt talat är det inte min favoritperiod i historien).