onsdag 7 april 2010

Egentligen borde alla filmer vara baserade på böcker

Jag är ju lika kluven i frågan som vem som helst. Ska böcker filmatiseras? Ska man i så fall ändra slutet? Och måste Keira Knightley spela huvudrollen? Ja, allt det där finns det både för- och nackdelar med, men det är inte det jag ska diskutera nu.

I stället ska jag berätta om att jag häromdagen såg filmen The Young Victoria. Den fick mig att gripas av  en häftig längtan att läsa boken. Som inte finns.

Eller. Det är klart att det finns böcker om Victoria I. Men vem har läst en storslagen, romantiskt berättelse om henne, jag bara frågar (ja, alltså frågar på riktigt, för i så fall går det bra att tipsa i kommentarsfältet här nere)? Man kan ju bara jämföra med hennes föregångare Elizabeth I, där jag har tappat räkningen på hur många böcker jag plöjt med spekulationer om hennes trontillträden och eventuella älskare, hennes gunstlingar och hennes rivalitet med Maria Stuart (för att inte tala om alla smaskiga otroheter och halshuggningar som Elizabeths föräldrar sysslade med).

Jag tycker den här avsaknaden av stora berättelser om Victoria egentligen är otroligt märklig. Här har vi en alldeles ung flicka, bara 18 år gammal när hon kröns till drottning. Något år senare gifter hon sig – visserligen med en lämplig ung man – men av kärlek. Åh, det är så romantiskt så man nästan dör. Han får inte fria, eftersom hon är drottning, utan måste vänta på att hon frågar honom. Och det känns som en fullträff: romantik och feminism samtidigt (det är så skönt att slippa välja).

Min kunskap om drottning Victoria av England kan före filmen sammanfattas ungefär så här: Hon regerade jättelänge på 1800-talet, under en era som var enormt betydelseful på grund av kolonier och brittiska imperiet, och järnvägen och industrialiseringen och sånt där. Var gift med Albert. De fick en massa barn, och någonstans har jag läst ett uttalande från henne där hon ska ha sagt att små barn mest liknar grodor och är till besvär. Hursomhelst blev barnen med tiden ingifta i de flesta av de europeiska kungahusen. Under senare delen av drottningens regeringstid var alla så pryda att till och med stolsbenen sågades av eller doldes under dukar. (Ja, och så tänker jag lite på tjocka fotoalbum i överlastade rum fulla med ormbunkar och fåtöljer behängda med det fantastiska ordet antimakasser.) Vidare associerar jag hennes era med stora, dragiga hus som det typiskt sker mord i om man läser en Agatha Christie-deckare. Dessutom hade jag alldeles bestämt fått för mig att hon inte var särskilt lyckligt gift, och det tycker jag på sätt och vis känns som den sorgligaste missuppfattningen. Vet ni att hon överlevde sin Albert med 40 år, och varje morgon under denna tid lät hon lägga fram hans kläder.

Ja, i alla fall skulle jag gärna vilja veta vad det är för böcker jag ska läsa som handlar om det engelska 1830 och 40-talen. Vad finns det förutom (de något senare) Brontës och Dickens? Faktaböcker om perioden om drottning Victoria hittar jag i parti och minut, men om någon har en favorit på det området så puffa mig gärna i rätt riktning; jag är dåligt inläst på industrialismen (för helt ärligt talat är det inte min favoritperiod i historien).

8 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Jag har ett speciellt för hållande till drottning Victoria av många anledningar som jag har fått av min ömma moder. Bl a kom jag över Lytton Stracheys biografi över henne som tonåring och läste med glädje. Idag skulle jag troligtvis finna språket torrt..:) Kanske borde ge mig på en omläsning.;) Är det litteratur från tiden som du är intresserad av eller modern littertur som utspelar sig alternativt handlar om tiden? Jag läste faktiskt en kurs på universitetet som hetter "Women in victorian fiction", otroligt seg, hehe, men intresset finns kvar. Ta en titt på George Elliot som dock kom något senare (1860 ungefär) och Elisabeth Gaskell som publicerades på 1840- och 50-talen.

Sedan har vi förstås Thackery som skrev Vanity Fair och Barry Lyndon, båda unedr 40-talet. Ingen av de nämnda titlarna handlar väl om drottning Victoria, men är från tiden så intryck från det rike hon styrde över får man definitivt.

Vixxtoria sa...

Bokomaten: Det borde jag väl räknat ut att du hade tips just på dessa årtionden! Jag har inget emot en biografi, om den bara är "bra" (torrt språk är inte det som avskräcker mig, mer sånt där som att det är en massa som inte stämmer, eller om den helt enkelt är alltför dåligt skriven).

Jag tänkte nog närmast på litteratur skriven PÅ den tiden än litteratur skriven OM den litteraturen. Den behöver dock inte handla om drottning Victoria (att hitta litteratur från 1840-talet som skriver om Victoria i romanform är nog att hoppas på lite väl mycket, eller hur?) Men Gaskells Wifes and daughters och Thackarays Vanity fäir står ju bokhyllan och väntar. Problemet är att de väldigt tjocka. Och på engelska. Menar du att jag måste ge mig på dem? Livet är verkligen bedröfvligt, eller hur?

Klotho sa...

Det jag spontant kommer att tänka på gällande Victoria är en jämförelse angående ondska och där nämndes hennes och Englands insats i Sydafrika under boerkriget (låta kvinnor och barn, boer, äta gröt med glasbitar i m m). Jag försöker förtvivlat komma ihåg var jag läste det. Under tiden får denna kommentar stå som ett skvallerinlägg.

Maria sa...

Här är en udda variant: http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=86381

Vixxtoria sa...

Klotho: Jag tackar aldrig nej till skvaller, men det där låter ju verkligen förfärligt.

Maria: Hjälp! :-)
Den boken ser ut att matcha min gamla bild av Victoria, och inte den nya, romantiska jag fått. Kanske trodde hon att boerna var zombies?

Bokomaten.. sa...

Jag skulle nog bröja med Vanity fair snarare än Gaskell som jag själv tyckte var lite trög emellanåt, men så är det väl med allt man tvingas läsa.;) Vanity Fair däremot är rätt rolig emellanåt och orkar du inte hela (vet att den är tjock som en trästock) så titta på TV-serien istället, hehe.;)

Vixxtoria sa...

Bokomaten: Jaså, du säger Vanity Fair. Jag som just hade bestämt mig för att OM det blev någon av dessa böcker just nu så lutade det åt Gaskell...

Jag tänkte ju inte tvinga mig att läsa någon av böckerna, för övrigt, eftersom jag inte går nån kurs om Victoria fiction (bara tanken på att alla böcker på en sån kurs är jättetjocka och på engelska skulle få mig att tveka; inte för att jag har jättemycket emot varken det ena eller det andra, men när det blir obligatorisk läsning så skulle jag strejka).

Vanity fair verkar ha kortare kapitel, förresten. Det är ju en fördel.

Klotho sa...

Nu har jag grubblat och grubblat och jag tror att "Victoria och boerna" är från Ann Patchetts Någon vakar i natten. Den äldste sonen diskuterar ondska utifrån sitt eget perspektiv (han stjäl bromsmedicin från den hjälporganisation i Afrika som han jobbar för). Men jag är inte helt säker.