fredag 16 april 2010

Vi i femman

På fråga a undrar jag varför det heter hundöron när det mest liknar kattöron.

Och på fråga b vill jag veta vad folk har emot dem. De är ju trots allt väldigt praktiska som bokmärken. Särskilt i biblioteksböcker, när man redan har använt, tappat i teet och sedan förlagt det där bibliotekskortet som (som en service till läsaren, antar jag?) 2010 fortfarande medföljer böckerna i den lilla pappersfickan längst bak i boken.

4 kommentarer:

Karin/Bokcirkel sa...

Hmm jag har svårt för hundöron, vet faktiskt inte varför. Ser fult ut kanske?

Jenny sa...

Hoppas du inte är ironisk (!?)- annars måste jag säga att det är väldigt befriande att få höra en annan riktig boknörd (utom jag själv alltså)säga detta. Jag har aldrig förstått vad som är så hemskt med att vika hund(Katt?-)öron i sina böcker. En gång på mitt förra jobb då jag var rätt ny där, gjorde jag denna handling inför en kollega- som jag minns det blev hon typ grön i ansiktet och undrade "vad i hela världen jag GÖR..." Jag har alltid, och kommer alltid att göra hundöron i Mina egna böcker, jag ser det som ett sätt att visa att: Jag levt med denna bok ett tag, att den varit min följeslagare och att den gått igenom mitt livsprojekt attläsasåmångaböckerjagbarakanochorkar. Att vika hundöron är ett behändigt sätt att visa att den varit med i maskineriet sas. Dessutom tycker jag böcker ska hanteras med kärlek och inte vördnad. Och ja, jag skriver mitt namn i dem oxå när de är utlästa...

Vixxtoria sa...

Karin: Smaken är ju lite olika. :-)

Mitt intryck är att folk som har något emot hundöron oftast har det för att de inte tycker att man ska göra åverkan på böcker. Och att hundöron räknas som åverkan...

Jenny: Jag tycker precis som du att det ska synas att en bok blivit läst. Ju mer det syns desto bättre. En riktigt älskad bok är full av hundöron, blodfläckar och spill från kaffe, ketchup och något obestämt gult som förhoppningsvis inte är bebisbajs. :-)

Fast jag skulle kunna hålla med om att någon kan ha rätt i att ha invändningar om jag behandlar biblioteksböcker på detta sättet.

Intressant förresten att du också skriver ditt namn i böckerna först när de är utlästa. Här måste även jag räcka upp handen!

Lilla O sa...

Gärna hundöron, men jag är för väluppfostrad för att vika biblioteksböcker. ;-)