måndag 22 november 2010

Till de blogglösa

Jag är en förr eller senare-person. Det mesta som jag tänkt göra blir gjort, men oftast senare än jag önskat. (Och en del inplanerat kommer antagligen återstå att genomföra när jag tar ner skylten, men den insikten får jag leva med.)

Nu ska jag i alla fall ta itu med den vackra bloggutmärkelsen som jag fick från Johanna på Milkbartoilet nånstans mitt i en dubbelsidiga öroninflammation som jag fortfarande håller på att hämta mig ifrån. Att jag inte uppmärksammat den (i min blogg) beror till stor del på att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna tacka (för det är klart att jag blir glaaaad! Tack Johanna!) och samtidigt välja ut sju bloggar att skicka vidare till. För det ingår om man accepterar utmärkelsen. Dessutom ska jag avslöja  sju (nya) intressanta (?) och oanade fakta om mig själv.

Men som en del nog minns (med avund, hoppas jag) fick jag otroligt många Creative blogger-utmärkelse också (ja, det här är ett skrytinlägg), och för att bevisa att de där utmärkelserna inte gavs utan någon substans, så har jag tänkt ut det här kreativa – men eleganta – sättet att skicka den vackra bloggutmärkelsen vidare: .

Jag (blundar för bloggutmärkelsens namn och) förärar den till  sju trogna, men blogglösa läsare! En del har jag namn på: Agneta (som vågade smyga sig in på bloggfesten), Jenny-utan-blogg, och Titti-utan-blogg. Margareta som är så bra på efternamnen i Astrid Lindgrens böcker, Maria som gillar Maarten 't Hart. Och Lena Kjersén Edman som är blogglös men inte så anonym. Men lite enkel matematik (a.k.a. hjälp av Google analytics) har jag ju räknat ut att det finns fler som återkommer hit.

Så det här är till er: Tack för att ni läser! Att blogga är rätt trist utan läsare, och det finns dagar då jag går upp ur sängen bara på grund av er!

Och sju oanade och intressanta fakta? Efter att ha svarat på alla Bokbabbels Supreme-enkäter, så känner jag mig som en urtvättad trasa, rätt sliten och genombelyst. Det är möjligt att jag har både en och två hemska och mörka hemligheter i behåll, men intressanta är de knappast, inte ens för Skattemyndigheten. Men jag tänkte göra som så att jag upplåter kommentarsfältet till frågor. Jag lovar att – på ett eller annat sätt – svara på de sju första frågorna som människor utan blogg ställer till mig.

11 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Vet du, jag har nästan pillat färditg på mitt inlägg på Beautiful blogger Award.:) Tänker länka vidare helt fräckt till din fina fest förra gången så kan man säga att man indirekt länkar till 100 bloggar, hehe.:)

Vixxtoria sa...

Bokomat: Jag ska inte använda F-ordet, fast jag tänker det ;-)

Men det var nog inte 100 bloggar, utan 49, och möjligen måste du dra bort din egen från listan ;-)

Anonym sa...

Åh jag tackar och niger rörd och tacksam.Tänk att få en utmärkelse för att man har våldgästat en fest ;)/Agneta

Jenny sa...

Åh, tack kära Vixxtoria! Jag fick nu ett löjligt stort leende på läpparna och tror bestämt att jag niger lite fast jag ju sitter ner.Jag är så glad över att nu ha tilldelats två (en av min kära Hermia oxå) "bloggawards" utan att ens ha en egen blogg, och så himla glad över att ha hittat in i denna fantastiskt givande samvaro:D
Och att du ibland stiger upp ur sängen bara för denna...herregud jag trodde jag var ensam om sådana tankar;-) Någon vettig fråga har jag inte (lite tom i huvudet just idag), så jag drar till med en helt dum sådan: Gillar du lakrits??

Vixxtoria sa...

Agneta: Nuförtiden finns det priser för allt, vettu! ;-)

Jenny: Jag stiger upp lite grann också på grund av att väckarklockan ringer och min dotter är vaken, men eftersom jag inte är nån morgonmänniska så motiverar jag mig ibland med att jag ska gå upp och kolla på bloggstatistiksiffrorna ;-)

Och lakritsfrågan? Jodå, jag äter både salt och söt lakrits, men kan tycka att det blir för mycket av det goda oavsett vilken sort jag håller mig till. Men man kan ju blanda, som tur är.

Margareta sa...

Å, man tackar för utmärkelsen! :)
Och tack själv för att du bloggar så bra!

Kan ju passa på att fråga om du skriver lika lätt och ledigt som det verkar på din stil? Eller sitter du länge och filar på inläggen?

Vixxtoria sa...

Margareta: Tack för dina fina ord!

Jag skriver nog förhållandevis lätt och ledigt, och sen filar jag länge – tumregeln är att ju kortare inlägg, desto mer har det filats. ;-)

Ibland irriterar jag mig på filandet, men oftast tycker jag att det är det som är nöjet; att i alla fall ibland hitta en roligare form eller vinkel på något jag vill skriva om. Men det innebär också att jag har rätt många (vi talar hundratals) utkast som inte blivit publicerade, för att filen hittills varit rätt raspig.

Jenny sa...

Jo, jag förstår såklart att det finns andra saker än bloggen som funkar som sänguppdragare;-)Men det var väldigt rart skrivet:D! Och se´n vill jag litegrand be om ursäkt för den tramsiga "lakritsfrågan"- ibland vet jag inte VAR jag har hjärnan... Men jag har oxå en betydligt mer relevant fråga. Jag brukar tänka på ett antal olika titlar som jag läste/fick upplästa för mig när jag var liten, och som sådde ett frö till min kommande kärlek till böcker. En av dessa var en liten söt & gammal bok (från 60-talet tror jag) som min mamma hade när hon var liten, och som jag fick överta. Den lästes så otaliga gånger att till slut fick vi tejpa ihop sidorna som annars riskerade falla ur, och titeln var "Familjen Tuff-tuff". Den handlade om en "tågfamilj", som, hemmahörande i Krylbo(var annars;-), kom ut i vida världen på allehanda äventyr(ett av dem var tex i djungeln där kannibaler hotade med att koka hela familjen till middag, vilket jag i vuxen ålder kan tycka synas lätt inkonsekvent då familjen var tåg och kannibalerna människor...hm..?men som i mina ögon där&då bara var ruskigt spännande). Jag verkligen älskade denna boken av hela mitt hjärta, och därför brukar jag helt enkelt ställa Familjen Tuff-tuff till svars för mitt sedemera kommande bokberoende. Så min fråga är då: kan du berätta om ngn bok som du läste som liten och höll riktigt varmt om hjärtat?

Vixxtoria sa...

Jenny: Jag gillade lakritsfrågan. Jag är alldeles särdeles förtjust i en blandning av högt och lågt, och jag tror aldrig att jag tidigare fått anledning att utgjuta mig om mina lakritspreferenser ;-)

Jag tror inte att jag läst Familjen Tuff-tuff, men det låter ju väldigt gulligt - och absurt med det där med kannibalerna (åh, jag känner igen nån sån paradox från en annan bok, men nu minns jag inte var den kommer ifrån).

Jag hade nog en hel del böcker som jag kände lite extra för som barn, och det har varit fascinerande att ta fram just MINA exemplar av gamla barnböcker och läsa dem igen med min dotter. Hade jag inte gjort det hade jag nog kunnat nämna en eller ett par, men nu minns jag plötsligt allihop väldigt bra... Men det känns som om den här frågan tarvar ett helt eget blogginlägg, och inte ska försvinna bland kommentarerna, så jag ser det som blogginspiration, och återkommer med ett inlägg i frågan.

Jenny sa...

Jamen, gud vad bra att "blinkningen" gick fram vad gäller högt/lågt= lakritsfråga...
Jag blev lite nervig att du tyckte det var fånigt (men borde ju veta bättre vid det här laget;-) Och att vi är inne på samma linje- ser inte alls nån motsats i att jag tex gillar både Wallace & Gromit & Johnny Depp- OCH Francois Truffaut & Kristina Lugn...och tusen andra "hög-&lågexempel" inom (populär-)kulturen. Vad kul att tankar kring barndomsböcker kanske kan få bli ett eget inlägg oxå! Looking forward...

Anonym sa...

Tack!
Och tack för att du finns och skriver så lustfyllt, Vixxtoria.
Särskilt om Maria Gripe.

lena k e
Utan blogg, ja,
men finns
som "lena kjersén" i
Västerbottens-Kurien
och
som "kanel" (med egen läshörna) i
Bokcirklar