Nu, när jag skriver det här, är jag strax på väg att gå till biblioteket. En sak som jag antagligen inte kommer att göra där är att ställa mig framför bokhyllan med författare som börjar på N och skumma igenom titlar och författare för att se om något verkar intressant. Jag kommer därefter heller inte att gå vidare till bokstaven R och göra sammaledes, i hopp om att upptäcka något jag aldrig hört talas om, fastna för något okänt, och stå där och klämma på baksidan och smygläsa förstasidan. Det är synd att jag nog inte kommer att göra så där, för jag saknar det.
Jag har insett att jag läser så få "vanliga romaner" nuförtiden. Ni vet: vanliga, hederliga böcker helt enkelt. Såna där som man brukar ge betyg tre eller fyra. Inget spektakulärt. Inga klassiker, topplisteböcker eller tevesofforpromotade alster. Framför allt såna böcker som man har alldeles oförutfattade meningar om, för att de bara råkade få följa hem från biblioteket för att titeln lät poetisk, eller framsidesbilden eggade till läsning.
Nuförtiden strövar jag för lite omkring på måfå i bokhandlar och bibliotek. Jag är för inriktad på att beta av mina boktipslistor och prisvinnare. Mina läshögar hemma. Mina klassiker och tegelstenar. Jag anlägger tunnelseende som överlevnadsstrategi så fort jag närmar mig en boklåda. Jag tackar till och med nej när vänner vill låna ut sina nya favoritböcker till mig.
Jag är inte så mycket för nyårslöften, men jag tror att jag under nästa år skulle vilja ha målsättningen att vara lite mer spontan i förhållande till vilka böcker jag läser.
Nåt slags boktipsstopp, kanske?
13 kommentarer:
jag förstår vad du menar, det krävs nästan en helt engelskspråkig bokhandel (som vi inte har i Finland) för att jag inte ska ha läst eller läst om böckerna. Knepigt det där, för samtidigt är jag ju glad när jag hittar en bok jag läst om och blivit nyfiken på
Ja, det kan bli lite hetsigt och prestationsinriktat med läsningen ibland (och jag är verkligen inget föredöme som skapar listor jag aldrig kommer komma igenom..). Men biblioteket tror jag ändå på för att hitta tillbaka till läsningens ursprung och glädje; tycker alltid det står titlar framme som jag aldrig hört talas om.. Men det gäller ju att mentalt lämna listorna hemma så man "får lov" att låna dem.
Åh, boktipsstopp.. Låter som en ganska svår utmaning.
Bokprisvinnare börjar jag själv bli lite trött på- det är roligare att rota runt i de egna hyllorna eller hitta något riktigt gammalt och nästan bortglömt på nätet. Det blir så lätt stress över läsningen om man ska hinna med allt nytt som kommer ut. En hederlig gammal roman... jo det låter som den god idé. Böcker kan vara ytterst läsvärda även om de inte vunnit priser och utmärkelser.
Jag vet precis vad du menar, har en hög med biblioteksböcker som ju måste läsas då de ska lämnas igen, har ett gäng "måste"-böcker inför bokcirklar osv. Funderar på att bara lämna tillbaks hela bibliotekshögen o sen bara bestämma en åt gången, vad jag känner för just då. Och det måste inte vara nåt pretentiöst heller!
Bokbabbel: Ja, det är svårt att inte ha relationer och föreställningar till böcker som man ser i bokhandlar nuförtiden. Det finns visst böcker jag är nyfiken på, men när väldigt många läst och skrivit om dem, så blir jag övermätt (utan att själv ha läst), och då får det vänta ett tag. "Upptäckarglädjen" är i alla fall inte närvarande.
A-lo: Mhm. Prestationen gnager där, även om man undviker bokutmaningar. De där intressanta böckerna man köpt på sig, och alla klassiker som fortfarande är olästa (även om man kånkat dem i tusen flyttar)... Man skulle i alla fall försöka få till ett par listlösa månader om året; jag tror läsningen skulle bli mer lustfylld och opretentiös då. För min egen del i alla fall.
Lisa H: Ja, jag är inte säker på att så många skulle ge sig på en boktipsstoppsutmaning ;-) Man skulle få undvika att läsa bokbloggar också, och det vore ju synd.
Ingrid: Stressen att läsa allt nytt och bra som kommer ut är verkligen svår ibland. Om till och med du har problem med det, så är det förstås nästan oöverstigligt för oss andra, arma vindflöjlar ;-) Förresten är väl alla dessa priser idag en slags inflation (skriver jag hoppfullt), och bara ett sätt att ge fler böcker uppmärksamhet och öka försäljningssiffror...
BöckerX3: Det ironiska är ju att den mesta "måsteläsningen" ofta har börjat i en längtan efter lustläsning. Men just ordet 'pretention' (som många har nämnt här) är ett nyckelord, tror jag. När det är många böcker som man vill eller måste läsa blir det lätt att välja att läsa dem i "pretentionsordning". (ja, jag tänker typ: vilken bok ger mest status att läsa?)
Boktipsstopp går ju inte! Jag som jobbar på bibbla har stora problem att inte ta hem en massa böcker hela tiden. Och bokbloggar måste man ju läsa. Och vänners tips måste man ju ta på allvar.
Ylva: Vet du, ta det inte på fel sätt, men jag är så glaaaaaad att jag inte jobbar på bibliotek. Jag får ångest bara av att tänka på det ;-)
Jag har också en lång nedskriven lista på böcker jag vill läsa, en liten kompletterande lista i huvudet, och så ett antal högar med olästa böcker hemma. Men de perioder jag har försökt förbjuda mig själv att bli intresserad av nya böcker eller impulsköpa någon som ser spännande ut, har jag blivit så frustrerad att det inte känts så kul att plocka i min hylla. Jag mår bäst när jag då och då får flippa ut och hetsköpa några böcker med intressanta omslag eller baksidestexter. Sedan kanske några av dem hamnar i att läsa-högen, men någon blir läst direkt och då känns det som vardagslyx. :)
När jag jobbade första året på bibliotek bar jag hem (minst) en kasse böcker i veckan... behöver jag säga att jag inte läste i samma takt?
Får jag förmoda att största boven i den aldrig sinande tipsfloden är bokbloggosfären? Bästa boktipsstopp-tipset torde vara att sluta bokblogga.
Gud, sluta bokblogga... ja, men det är ju roligt med alla tips också! att ständigt ha massa böcker i huvudet man vill läsa och längtar efter. men jag håller verkligen med, jag kan vekligen, verkligen sakna det där att gå runt i ett bibliotek och browsa bland hyllorna efter något som ser lockande ut, en bok som verkar rolig eller spännande utan att jag hört något om den eller författaren kanske alls innan. Eller så haf man det och blir glatt överraskadoch sugen på boken för att just DEN kanske man missat. Så har man ju hittat en hel del gamla upplevelser och godingar.
Jenny B: *skratt* Ja, av nån anledning känner jag mig också extra duktig när jag låter en bok jag just köpt gå före i kön, och läser den med en gång. Det är väldigt svårt att förbjuda sig att intressera sig för intressanta böcker. Men jag _tror_ att det skulle vara rätt vilsamt för själen.
Maria: Jag får rysningar bara vid tanken på att jobba på ett bibliotek :-D
Kontakt: Jag har tänkt tanken, det har jag. Man får liksom väga det onda mot det goda.
Bokomaten: Det känns mer som en skattjakt när man går där i bokhyllorna, tycker jag. Som om man upptäcker något som ingen annan vet om. Man får inte riktigt samma känsla när man läser en bok som 10 bokbloggar redan hyllat. (Fast det är klart – när man själv skriver om den unika bok som är den bästa man nånsin läst, och femton personer rusar och köper den, då känns det rätt kul att blogga, haha.).
Skicka en kommentar