Kan någon förklara denna litteraturens förkärlek för slanka (eller då och då ranka), rödhåriga, intelligenta och eldfängda flickor? Stoiska och kyska och högättade och stolta och plikttrogna är de också. Med blixtrande ögon.
Som blond och o-rank blir man vissa dagar mer irriterad än imponerad av dessa företräden.
(Ja, jag ville bara ha detta till handlingarna. Nästa bloggpost ska eventuellt handla om allt jag tycker är bra med Dan Browns The lost symbol. Bland annat finns det inga rödhåriga jäntor med i plotten, utan i stället som vanligt ett överskott på pyramider.)
6 kommentarer:
Håller med dig. Vad är det som är så speciellt med dem? Älskar din mening "som blond och o-rank". Hahah! Känner igen mig i den. :)
Cinnamon: Ja, ordet "o-rank" borde spridas och användas mer. :-)
kom att tänka på Joanie i Mad Men, som männen lystet kallar "Red"
Jag undrar mycket över de där blixtrande ögonen. Har någon sett sådana i verkligheten?
Mind the book (varför färgar du det inte rött ibland?): Vilket sammanträffande! Jag började titta på Mad Men på dvd i förrgår (och har aldrig sett två minuter av programmet tidigare), så händelsevis vet jag precis fem Joanie är :-)
Full bokhylla: Jo, jag har faktiskt sett blixtrande ögon hos några som varit riktigt arga. Men de var inte rödhåriga.
Nördfakta: Christina Hendricks som spelar Joan Harris är egentligen blond, men har färgat rött ända sen hon läste Anne på Grönkulla. (Eller kanske sen hon fick börja bestämma hårfärg själv.)
Skicka en kommentar