(Jag har förresten aldrig ens sett den här på tv (och då ska ni betänka att Maria Gripe faktiskt är min husgudinna!). Är det nån som har gjort det?)
fredag 13 augusti 2010
Kolla kolla kolla!
Mental notering: Gå alltid alltid alltid in i obehagliga affärer som säljer ut okänd musik och obskyra filmer till vrakpriser. Även om du har en hungrig och trött dotter med dig.
(Jag har förresten aldrig ens sett den här på tv (och då ska ni betänka att Maria Gripe faktiskt är min husgudinna!). Är det nån som har gjort det?)
(Jag har förresten aldrig ens sett den här på tv (och då ska ni betänka att Maria Gripe faktiskt är min husgudinna!). Är det nån som har gjort det?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag har inte sett filmen men har boken här hemma. Den försökte jag läsa sådär i mellanstadieåldern. Jag tror dock inte att jag kom igenom den. Har du läst boken? Eller det antar jag att du kanske gjort om Gripe är din husgudinna.
BokMamma: Ja, jag har läst boken, men det var länge sen. Och jag kan ärligt säga att Loella (som huvudpersonen i boken heter) egentligen är mig ganska likgiltig. Det är alltså inte en av mina favoritböcker. Men jag visste inte ens att det gjorts en tv-serie, och man skulle ju tro att jag kände till det :-)
Jag har sett den som tv-serie, men det måste varit någon repris för filmer från 1974 kommer jag inte ihåg. :) Tror dock att jag måste gått på lågstadiet eller möjligtvis fyran och vet att jag tyckte den var otäck men jag var ett barn som tyckte Den vita stenen var otäck också. Jag var i övre tonåren innan jag kunde uppskatta Maria Gripe.
Boken (och filmatiseringen misstänker jag) är från samma tid som Josefin och Hugo, och det är egentligen inte den delen av Gripes författarskap som jag gillar mest - inte ens när jag var barn. (Tvärtom faktiskt, jag tyckte det var plågsamt med Josefin, och förstod inte Elvis alls.) Nattpappan var däremot en stoooor upplevelse för mig. Sen Agnes Cecilia och Skuggböckerna och Tordyveln som jag läst och läst om och läst sönder. Gripe är verkligen ett exempel på en författare som förfinade och utvecklade de teman och tankeställningar som fanns där redan från början.
1974 (som serien är ifrån) minns jag inte heller, fast jag var precis född då ;-) Men antagligen har den gått i repris, eller så kanske du har sett den på nån skolbio, Klotho? Jag minns att vi fick se Hugo och Josefin på skolbio på lågstadiet.
Men allvarligt talat - Otäck Vita Sten?!! ;-)
Nix, det var på tv så det var väl någon repris.
Jag gillade inte filmer eller böcker där barn var utlämnade och i underläge. Just Vita stenen pratade jag med en kursare om, hon fick styrka av att se den typen av filmer som barn (typ, jag är inte ensam om att känna så) medan jag bara tyckte det var ruggigt. Elvis-böckerna med hans märkliga mamma var rena skräckberättelsen för mig. Ja, jag var ett känsligt barn. :)
Klotho: Precis den slags filmer som jag inte heller gillade!! Jag har läst om alla Elvisböckerna som vuxen och tycker nu mycket om dem, men var livrädd för hans mamma när jag var barn. Men just Vita Stenen var liksom tvärtom på den punkten tyckte jag. Hampus och Fia hade varandra, och den fantasilek de hade var otroligt spännande.
Jag vet inte riktigt om det här är platsen att avslöja att jag har "bytt" vita stenar (mot diverse mer eller mindre omöjliga uppdrag) med ett antal stiliga unga män genom åren. Varav min sambo bara är den sista i raden (ja, jag har ju inte _planerat_ för att byta vita stenar med nån mer i framtiden, men jag måste säga att av alla saker jag kan tänka nostalgiskt på som sammanboende, så är det där med att det inte riktigt är comme-il-faut att byta vita stenar med främmande män det jag saknar mest...)
Jag har svaga minnen av att ha sett Pappa Pellerins Dotter på TV så det bör ha varit när den gick första gången (annars borde jag haft starkare minnen, eller inte sett den alls). 1974, med andra ord. Det enda jag minns är att jag tyckte namnen var underliga, "Loella" och "Pappa Pellerin" alltså.
Spiring: Jag börjar bli övertygad om att serien verkligen _har_ visats på tv. ;-)
Jag har däremot inte hunnit se den själv ännu (jag har blivit abducted of mad men på dvd, och får vänta tills jag sett klart den boxen...)
Maria Gripe är känd för att ha lagt stor vikt och möda vid namnen i sina böcker, men jag håller med om att både Loella och Pellerin är mer än vanligt tokiga. (Och helt ärligt tycker jag inte de låter riktigt lockande, men jag vet inte varför.)
Svartsippa, månvända, ormens bär! Sagt på skånska. Mina minnen av TV-serien (för visst var det väl en sån) är vaga, det är mest bara den ramsan som sitter kvar. Boken tyckte jag faktiskt inte om.
Kontakt: Det borde jag väl förstått att du skulle ha sett den här :-) Jaså, de pratar skånska, säger du. Jag måste hur som helst få tag i en vettig dvd-spelare så att jag kan se serien snart.
Jag håller med om att boken inte är Gripes bästa, även om jag inte vill gå så långt som att jag inte tyckte om den.
Skicka en kommentar