söndag 29 augusti 2010

Den onda cirkeln

Det finns ett kritiskt moment. Det sker just när man lämnat ifrån sig biblioteksböckerna, en efter en, i  återlämningsautomaten. Precis när man tryckt på knappen och valt att få ett kvitto som bevis på återlämningen. Just då man känner sig lättad – både fysiskt och psykiskt. Man bär inte längre omkring på en kasse tunga böcker, och nu kan man andas ut för att man även (om än med en hårsmån och ett glatt leende) undgått förseningsavgifter.

Kort sagt. Man är som mest sårbar.

Lätt om hjärtat och på foten och omgiven av böcker. Det kan ju bara gå på ett sätt.

Målmedvetet försöker man gå mot utgången och undvika ögonkontakt med böckerna. Jag brukar försöka titta ner i golvet. Men ni vet hur det är. Mellan återlämningsautomaten och utgången är aktuellt-snurrorna placerade farligt tätt. Medan man håller vänster för att undgå de nyinköpta romanerna brakar man rakt in i faktastället. Och jag vet inte, men jag tycker inte det känns trovärdigt att låtsas som om man inte ser fyra tjocka debattböcker som just trillat ner i huvet på en. Minst två får därmed följa hem av ren artighet.

Och har man tagit två, så gör tre eller fyra varken till eller från. Eller fem.

Nej, jag begriper inte hur man ska lyckas lämna tillbaks sina biblioteksböcker och inte få med sig nya hem. Det enda knep jag använt mig av som fungerar något sånär är att be sambon om hjälp, men han börjar bli lite trött. I armarna.

Kan man få rutavdrag för hjälp med återlämnande av biblioteksböcker? Kan man skicka tillbaks dem på posten på något sätt? Eller kan man be om hemhämtning? Muta tonåringar utanför biblioteket för att de ska gå in med ens böcker? Hjälp!

9 kommentarer:

Bokbiten sa...

Ännu en anledning till att alla bibliotek borde ha bokinkast!

Emma-Johanna sa...

Tycker om den där högst tillfälliga känslan av rymd i lägenheten som uppstår efter att man har packat ner alla böcker i väskan för återlämning, som tyvärr endast sitter i tills man kommer hem igen.. med nya. Bokinkast gillas :)

Spiring sa...

Tycker frågan är fel ställd. Det är inte fult att låna böcker.

Fast inte helt problemfritt, ska erkännas. Det är så lätt att låna om böckerna på nätet nuförtiden, så man kan ha dem i flera månader. Och sen kan man, om ingen reserverat dem (och det är en sån här återlämningsapparat som sväljer böckerna), lämna tillbaka dem och så låna dem igen istället för att ställa dem på vagnen. Så har man ytterligare några månader på sig. (Det brukar inte vara nån som reserverar de böcker jag lånar.)

Men det värsta med låneböcker är att jag inte har tid att läsa mina köpeböcker. Låneböckerna måste ju gå före, eftersom de ska lämnas tillbaka inom en månad. I princip, alltså.

Boktokig sa...

Hahaha... känner totalt igen mig!!! Säg till om du kommer på en bra lösning!

Sanna sa...

Usch ja... Jag tror på din idé om att få någon annan, icke bokmissbrukare, till att lämna dem åt en. Själv måste jag tillbaka med en av mina tegelstenar idag och den har inte hunnit bli läst :( Det blir väl till att låna om den när det finns möjlighet, men det är på något vis inte alls lockande. Det ligger en djupt rotad känsla av misslyckande i att inte ha kunnat läsa ut en bok inom den tidsgräns som finns utsatt!

Haha... Snacka om i-landsproblem!!

Bokomaten.. sa...

Så vida det inte står på kvittot man får ur automaten att man GLÖMT 3 böcker hemma och kommer att få böter...;-)

Nå, jag vet faktiskt hur det är eftersom jag ahr massor med böcker alltid hemma som jag släpar hem från jobbet.. huva vad jobbigt det är att stå emot..

kan dock berätta varför man slutat med boinkast på i alla fall ett bibliotek jag jobbat på som jag tror att du frekventerar. De där söta tonåringarna utanför biblans som du funderade på att muta för att bära böcker? Nä, ska inte säga att det är dem, det kan vara vem som helst, men NÅGON brukade slänga smällare och en del mer åt det äckliga hållet i bokinkastet. Det förstör ju bara böckenra och så kan man inte alltid se vem som lämnat tillbaka... Störigt, men så är det.

Paperback Lover sa...

Ah, nu förstår jag varför jag har en oskriven regel om att inte låna böcker på bibliotek. Det blir en neverending story som slutar med personlig konkurs (pga sena återlämningar), tandagnisslan (pga att behöva återlämna ej utlästa böcker) och ångest (inför att inte låna fler när man just återlämnat).

Vixxtoria sa...

Bokbiten: Ja, men biblioteken har ju många gånger inte det nuförtiden. Dessutom brukar man inte kunna lämna tillbaks böckerna i bokinkastet om biblioteket är öppet, vilket innebär att man kan behöva stå och vänta flera timmar utanför biblioteket på att det ska stänga i så fall. Eller man och man. Jag.

Emma-Johanna: "Rymd i lägenheten". Jo, det känner jag igen. Att en sådan känsla ens uppstår indikerar ju att det är rätt mycket böcker som försvinner. Och tillkommer.

Spriring: Jag tycker inte heller att det är fult att låna böcker. Men jag tycker ibland att det är svårt med alla de frestelser ett bibliotek innebär, när jag egentligen vet att jag har många många (vi talar om tresiffriga tal) böcker hemma som jag köpt och gärna vill läsa. Ändå har jag svårt att inte kolla lite på de böcker som jag passerar på väg till och från återlämningen. Om jag då ser någon bok jag är nyfiken på, nån som kanske är svår att få tag i, och som jag verkligen tänkt läsa, men ännu inte köpt, ja, då har jag väldigt väldigt svårt att motstå. Jag koketterar förstås lite med den där känslan i det här inlägget, men likväl är det en psykologisk realitet för mig (och många andra), att jag har svårt att motstå.

Angående omlån, så utnyttjar jag det till max. Inte alltid (dvs om jag ändå har läst ut en bok, och måste till biblioteket av någon annan anledning, så lämnas den utlästa så klart tillbaks), men när det behövs. Jag har till exempel en bok hemma nu som har bott hos mig i nästan exakt 14 månader. Men förr eller senare måste böckerna tillbaks. Särskilt om man ger sig på 7-dagars-lån, vilket jag tyvärr gör inte alltför sällan.

Vixxtoria sa...

Boktokig: Det bästa är att be nån annan lämna. Det borde också kunna funka med att ha med sig Mycket-Skrikigt-Barn till biblioteket, men i så fall måste jag låna nån annans unge, för min dotter gillar verkligen bibliotek. - Åh, hjälp, jag inser nu att jag håller på att överföra mitt missbruk på henne!

Sanna: Ja, men jag tror (nu är jag allvarlig) att man inte ska underskatta den där känslan av misslyckande. Att ständigt ta sig vatten över huvudet och aldrig finna balansen är inte lustfyllt eller fruktbart.

Bokomaten: Jag undrar om det hänt mig att jag glömt böcker hemma... Hm. Minns inte. Men jag vet att det oftast står: "Aktuell skuld" längst ner på kvittot, följt av någon summa som jag har svårt att härleda. Jag försöker göra mig oskyldig nästan jämt, men det är sällan jag håller nollan nån längre tid.

Angående de där eventuella smällarna i bokinkasten borde det väl vara möjligt att ha elektroniska bokinkast även på utsiden? Man kanske måste identifera sig med sitt bibliotekskort för att komma in? Äh, jag vet inte. Att det inte finns bokinkast stör mig inte så hemskt mycket nu när man kan låna om på nätet.


Paperback: Du förstår precis rätt.