onsdag 6 oktober 2010

När man säger skål till en bokälskare

Jenny undrar varför jag läser sån skit som Dan Brown och L vill veta varför hon ska läsa Johan Klings bok om betydelselösa människor, men jag hinner visst inte få till något inlägg vare sig om det ena eller andra idag heller. Men läs du boken, L, den är sorglig och lättläst, och jag tyckte mycket om den. Och Jenny kan fundera några dagar till på om det är så att jag a) läser Brown på grund av nöjet att få såga av George Washington-monumentet jäms med hörnstenen som frimurarna har lagt; eller b) för att jag vill göra mig lite gemen medelst covert prestige (eller förtäckt prestige som gängse svenska termen lyder, och som var något som diskuterades i mitt kommentarsfält för ett par veckor sedan); eller c) för att jag tycker att Robert Langdon drar så roliga skämt.

Ja, syftet med det här blogginlägget är  egentligen för att jag ville rapportera att jag sa NEJ igår när Månadens bok ringde och ville ge mig en Marimekkoskål från Iittala. Trots att jag skulle få en icke specificerad bok på köpet, och inte ens betala porto.

Jag lät dessutom riktigt otrevlig :-)

17 kommentarer:

enligt O sa...

Stackars Månadens Bok, jag brukar inte heller vara speciellt trevlig mot dem eller andra telefonförsäljare för den delen. Kanske för att jag a) inte gillar att bli påprackad saker b) ogillar bokklubbar eller c) helt enkelt inte är en särskilt trevlig person

Vixxtoria sa...

O: I mitt fall är det a) men eftersom jag tycker det är så svårt att säga nej, så blir jag otrevlig när jag anstränger mig.

I ditt fall tror jag det är c). ;-)

Martina sa...

Men - du hade kunnat ta den och gett den till mig. Jag gillar såna. =)

Vixxtoria sa...

Martina: De ringer säkert snart igen, och då ska jag tipsa dem om det. Ska jag säga att du har trevlig telefonröst också? ;-)

Bokbabbel sa...

du menar antagligen Mariskål hälsar den självutnämnde finsk design-experten

Vixxtoria sa...

Bokbabbel: Jag menar bara vad de sa, vilket inte gör att jag tvivlar på att du har rätt ;-)

Kanske är det annars något sånt här de menar:

http://www.designonline.se/Products/sek1/Trademark/Iittala/1011/Marimekko+skål+stor

Bokomaten.. sa...

Tror ju att det är precis en sådan fin skål de menar. Själv älskar jag dem, men föredrar att köpa själv i så fall, snarare än att bli påprackad en prenumeration som med all säkerhet VISST kommer att kosta dig pengar. Kul det där med att de ville ge dig en gratisskål och sedan en bok på köpet.;) Visst är det så de där erbjudandena oftast framställs. Det är intre prenumerationen eller medlemsskapet de säljer. Det är den fina gratis designade filten/sjalen/häcksaxen/smycket/spikmattan/ljuslyktan som är det stora priset. För att få den är man dock tvungen att gå med på en prenumeration som de sedan kategoriskt kommer vägra gå med på att säga upp...

Böcker, böcker, böcker sa...

Jag vill gilla bokklubbar för att de ska ge mig böcker som jag kommer älska, men då får det ju vara en klubb helt baserad på mina läsvanor och det kan ju bli lite dyrt...

Jenny sa...

Ok, ord och inga visor: I get you! Och ja, jag funderar på dina a, b, och c-skäl...har läst om ditt inlägg flera ggr nu och känner mig lite tilltäppt i min stora elitistiska, pretto, högtravande trut...;-) Hävdar dock envist och obstinat att D Brown ÄR skräp, ty mina känsliga litterära spröt kan ej säga ngt annat ;-)

It's all about Books sa...

Jag tycker inte att det är något fel att värva med skräp ibland. När jag pluggade som mest, gillade jag att koppla av med skitserier på tv och en och annan chicklit. Jag älskar att värva klassiska verk med lättläst. I år har jag t.ex. läst Denise Rudbergs supersåliga Åse, och jag har också läst Singoalla av Rydberg, Lolita, Demian och ett gäng andra klassiska böcker. Jag tycker inte att man ska döma sådär - det är helt okej att blanda litteratur likväl som musik. Mångsidighet och bred koll, sånt gillar jag!

It's all about Books sa...

värva = varva :)
Supersåliga = superdåliga :)

Måste börja lära mig att läsa igenom inläggen INNAN jag klickar på "publicera"... :P

L. sa...

Det blev ju kul att du skrev "värva med skräp", för det lät som att du sytade på skålen! :-)

Vixxtoria sa...

bokomat: Jag är inte alls så förtjust i just den där skålen (jag är ingen marimekkomänska eller iittalamänniska heller för den delen, och det finns såna, för jag känner dem), men jag inser att jag nästa gång så klart ska ta erbjudandet, och sen lotta ut den på bloggen ;-)

För övrigt har jag ju glömt att skriva att just det här erbjudandet _inte_ innebar några som helst förpliktelser att köpa ett visst antal böcker. Vilket inte är mer än rättvist, för jag har nog gått mer och ur Månadens bok fler gånger än de flesta av mina bloggläsare har haft födelsedagar.

BöckerX3: Jag är ständigt med i en massa bokklubbar, och de flesta har tyvärr böcker jag gärna vill ha. Det blir sannerligen dyrt, precis som du förutspår!

Jenny: Visst är Brown skräp på många sätt (vilket inte hindrar att det finns en hel del mycket smutsigare skräp), men jag uppfattade inte att något av de svarsalternativ jag föreslog innebar att jag inte höll med dig på den punkten?! Din fråga handlade (som jag förstod den) snarare om _varför_ man läste skräp. Det är en intressant fråga, som jag gärna vill diskutera i ett eget inlägg. Jag ber att få återkomma :-)

It's all about Books: Åh, jag gillade ordet "supersåliga". Vad synd att du menade något annat, för jag tyckte det passade så bra ihop med Rudberg. Själv har jag väldigt svårt att koppla av med just chick lit, men jag har en del andra laster som det kanske inte alltid skrivs så mycket om här på bloggen, så jag dömer ingen ;-)

L: (Och nu tänker jag att ditt typo var menat att bli "syltade". Hihihi.)

En bok om dagen sa...

Men det absolut främsta skälet till att inte vara med i bokklubbar, det måste väl ändå vara att man ständigt glömmer att avbeställa månadens utskick och så blir man sittande med en massa böcker man inte vill ha (som ska betalas för pengar som man hellre lägger på böcker man vill ha)? Eller?

Och alla som sitter och äger marimekkoskålar (vad de nu kan tänkas heta) som de inte vill ha, kan skicka dem till mig. Jag tycker om. ;-)

Margareta sa...

Ur en intervju med Ursula Le Guin (apropå skräplitteratur):

Le Guin admits she and her brother devoured the pulp science fiction magazines of the '30s and '40s. "Kids need to read a lot of dumb stuff," she says, "roughage in the diet.

Det gäller kanske vuxna också. :-)

Vixxtoria sa...

Alltså, det här är ju hur kul som helst. Det _finns_ alltså en massa bokälskare därute som verkligen blir lite till sig i trasorna av ett erbjudande om en marimekko-skål?! Om man ska få mig att gå med i en bokklubb så funkar böcker bäst, och jag har nog alltid trott att det gällt de flesta, men så är det alltså inte. Jaja, nästa gång de ringer så talar jag om att de uppenbarligen valt rätt lockbete, men försöker just nu fresta fel bokälskare.

En bok om dagen: Att glömma avbeställa utskick kan bli ett gissel, Men har man träget använt sig av bokklubbar under hela sitt liv så har man till slut kommit på några olika knep. Det första är att man alltid alltid alltid bestämmer sig om man ska ha månadsboken eller inte så fort tidningen kommer i brevlådan, och sedan agerar man DIREKT. Det hjälper. Glömmer man ändå att avbeställa månadsböckerna, så ger man bort dem i present.

Margareta: Åh, jag har läst det där LeGuin-citatet. Stort tack för påminnelsen! Om jag ska säga vad jag tror så ägnar sig fler vuxna än barn åt en massa dumb stuff. En massa barn får bara noggrant genomtänkta böcker i händerna (som gått genom välformulerade författare, välmenande förlag, och pedagogiska föräldrar/lärare/mostrar/bibliotekarier). Men jag måste nog definitivt ägna bokvalet ett alldeles eget inlägg – det är alldeles för viktigt för att försvinna bland mina kommentarer :-)

Jenny sa...

Ja! Återkom gärna till diskussionen om "varför läsa skräp". Jag medger gärna att jag är löjligt känslig i litterära diskussioner om just detta- och detta beror till 98% på egna empiriska erfarenheter i läsningens land. Jag har själv plöjt mängder med sådana typer av böcker jag idag avfärdar just som rent&skärt "skräp". Men för ett antal år sedan var det (prettovarning!!)mer el mindre som en uppenbarelse kom över mig (minns tom platsen: på kajen utanför Nationalmuseum- och boken: ngn av Läckbergs tidiga)och jag psykiskt, mentalt och ta mig kattsingen rent fysiskt, kände att den typen av böcker stod mig upp i halsen. Där och då bestämde jag mig för att bara läsa sådant med "ngt slags kvalitet" och att ett vidgande av mina läsvyer skulle vara ledsagande för all framtid ;-)