torsdag 21 oktober 2010

Möss och människor

Jag sitter här i soffan och hör hur mössen håller på att bryta sig in i skafferiet.

Jag tänker att det är lugnt. Hela vardagsrummet ligger mellan köket och mina böcker. All ost måste gå åt innan de är i verklig fara.

Och själv sover jag på övervåningen.






Eller sover och sover. Jag får väl släpa upp ordentligt med läsning för trappan, så att jag har något att göra medan jag ligger och lyssnar efter att alla musfällor ska slå igen.

8 kommentarer:

enligt O sa...

Möss kan mycket väl vara det läbbigaste som finns. Vi hade en liten hemsk sak som bodde under diskbänken i vintras. Svårfångad. Är snart inne på att skaffa katt, trodde aldrig att det skulle hända...

Vixxtoria sa...

I vår familj har vi uppdelningen att sambon gillrar fällorna och jag tömmer dem. Det gör att jag är väldigt kluven till ljuden av fällor som slår igen.

Men en katt skulle jag på många sätt gärna skaffa mig.

snowflake sa...

Vilken tur att jag inte läste det här inatt. Det hade kunnat ge mardrömmar.

Mina sympatier.

Ingrid sa...

Möss är mycket söta men inte när man har dem fritt springande inomhus- de biter och sk-er precis överallt. Jag drabbades för ett antal år sedan också- och kunde ligga i sängen och lyssna på de skrapande ljuden av små mustassar och muständer- men att tömma fällor... nej det fick maken göra. (i början slängde vi hela fällan med innehåll för det var så äckligt att rota i dem... )

Lyrans Noblesser sa...

Jag låg i nätt och lyssnade på tassande och gnagande i väggen och snedtaket, precis ovanför mitt huvud. Mycket irriterande, idag ska fällorna sättas ut. Jag tömmer dem inte!

snowflake sa...

Men herregud! Detta är ju rena skräckupplevelsen! och varför återkommer jag då hit till denna postning, kan man fråga sig...
Kanske för att bidra med att min far en gång hittade en och en halv mus i en hink i källaren. När den andra trillade i var den första för svag för att försvara sig...

HU.

(Min stackars pappa lider av samma fobi som jag, jag kan livligt föreställa mig hans känslor.)

Vixxtoria sa...

Snowflake: Jag tycker på sätt och vis det är lite mysigt med mössen som tassar, men jag har inte lust att slänga hela innehållet i skafferiet i år igen. Ja, och så är det lite äckligt också, så klart.

Ingrid: Vi (dvs jag då alltså) slänger också hela fällan. Vi fångar ungefär fyra möss per höst/vinter, och fällorna kostar 5 kronor stycket, så kostnaden är försumbar i sammanhanget. Det äckliga är dock att städa upp blodet överallt. Blääää!

Lyran: Du kanske har en slags större fällor, som är liksom burar, där mössen kan bo i stället för att springa runt i väggarna :-) Och så kan du och dottern mata dem, så får hon de där husdjuren hon vill ha också. :-D

Snowflake: Nej, jag fattar inte heller varför du återkommer :-D

Men jag kan berätta att första vintern vi bodde i det här huset och upptäckte att vi hade möss så tyckte sambon att det var helt fruktansvärt (själv är jag uppvuxen i ett hus med möss på vinden, så det var rätt självklart, tyckte jag). De första mössen fångade han i en kastrull med lock, och sen bar han iväg den en kilometer ut på nån äng och släppte ut den. Nästa natt kom den (eller nån annan mus) tillbaka, och efter ett par dagars ivägbärande så föll han till föga och vi gillrade fällor i stället.

Anonym sa...

gift i betesstationer (så inte husdjur o barn kommer åt) Tre katter hjälper inte mot möss i väggarna för de tar bara dem som är dumma nog att våga sig ut. Jag gillar inte gifter men efter att de ätit upp en av barnets finklänningar som jag tänkt spara som minne fick jag nog och åkte till "granngården" Tog två veckor så var det tyst i väggarna