fredag 15 oktober 2010

Ibland vill man bara vara lite intellektuell

I min bokhylla hittade jag häromdagen en liten tunn bok av Tomas Tranströmer, som jag köpt på mig på någon bokrea ganska nyss (ordinariepris 169 kronor, reapris 69 kronor, och det är möjligt att jag betalade mindre än så när det begav sig). Minnena ser mig heter den.

Det är nån slags memoarer på 57 sidor. Korta nedslag på några konkreta platser under uppväxten. Hembiträdet från Eslöv. Biblioteket i Medborgarhuset. Södra Latins lärarkår. Skalbaggeletande vid sommarhuset. Mötet med Horatius. Jag som inte direkt är nån biografiälskare blir så till mig efter den här läsningen att jag läser en hel dikt av Tranströmer ur en tjock bok med hans samlade dikter som jag också äger. Det var min första Tranströmer-dikt det.

Det känns som en bra början.

4 kommentarer:

snowflake sa...

Rubriken på detta inlägg => så bra.
Jag ska börja använda den i de där lägena du vet, när man tycker att man måste förklara sig för att inte verka helt snobbig.

Vixxtoria sa...

Snowflake: Jag känner precis till de där lägena, och du får använda rubriken hur mycket du vill. :-)

(Det är meningen att man ska kunna leka lite med den här rubriken också, och t ex lägga betoningen på "lite", eftersom boken är så kort, om man inte orkar vara intellektuell så länge).

Jag funderade även över "Om man vill vara intellektuell för en stund"

enligt O sa...

Inti... Intä.. nej jag ger upp, men Tranströmer gillar jag!

Vixxtoria sa...

O: Dagens lärarkår - jag säger bara det! Använd stavningsprogrammet, stupid!