tisdag 28 september 2010

Jag skämde i alla fall inte ut mig genom att fotografera

Jag tränar ganska motvilligt på ett gym, där jag har svårt att finna några större källor till förnöjelse. Därför var det med stor glädje jag i förra veckan lade märke till en kille som var fördjupad i en bok medan han träningscyklade.

Jag kunde faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag skulle skämma ut mig genom att gå fram och be om telefonnumret, eller genom att fråga om boktiteln.

5 kommentarer:

elilaserochskriver sa...

Jag sitter och ler här hemma i soffan (och med en e-gubbe, sådär! :) )

Jag tycker det alltid är lika roligt när man upptäcker dem. Häromveckan blev jag glad när jag för första gången upptäckte någon som satt och läste på rasten på jobbet - förutom mig själv då..

(och jag tror inte du hade skämt ut dig, hade han varit en äkta boknörd hade han förstått dig fullständigt, det är jag säker på)

snowflake sa...

Det var imponerande. Tidningar har jag sett folk läsa, men böcker har ju så liten stil? Och hur gör han när svetten börjar droppa ur pannan?

fullbokhylla sa...

Jag har bara en arbetskamrat som också tar med en bok till lunchrummet. Det är så skönt att luncha med henne!

Bokomaten.. sa...

Ljudböcker låter ju annars mer praktiskt.............. men förstår att inte det är poängen...

Vixxtoria sa...

Ja, jag vill ju inte precis outa exakt var jag gjorde i det här läget, men

Eli: jo, det är alltid roligt när man upptäcker en annan läsare. Wherever and whenever. Angående själva utskämningen så påverkas den ju även av att jag... hm... inte liksom klarar av att cykla snabbast eller att lyfta de tyngsta vikterna.

Snowflake: Han cyklade lite bakåtlutad, och hade boken i bägge händerna, och hade inte hunnit börja svettas så värst innan jag måste gå. Tidningsläsare har jag däremot sett vid ett flertal tillfällen också.

Fullbokhylla: På mitt jobb tror folk att de måste prata extra mycket med mig när jag tar med mig en bok till lunchen. Inte skönt att luncha med dom ;-)

Bokomaten: Det är gräsligt hög musik på det här gymet. Jag har testat att lyssna på sommarprogrami iphonen, men det är rätt svårt att höra vad de säger. Ljudnivån är även en av anledningarna till att jag mycket motvilligt släpar mig dit (fast å andra sidan har jag tidigare tränat hos sjukgymnasten och där fick jag lyssna på Peter Jöbacks samlade hits i ett halvår, så det är ett val mellan pest och kolera kan man säga). För övrigt trasslar i alla fall jag lätt in alla sladdar till ipod och iphone i maskinerna. :-(

Fast du har rätt i att ljudböcker inte var poängen med det här inlägget.