torsdag 2 september 2010

Det är lite kul att just du läser det här

När jag började blogga för i runda slängar så där ett och ett halvt år sen var ett syfte och en önskan att diskutera vad jag läste med andra människor som hade läst samma böcker. Det var så nedslående att läsa en bra bok, och sen försöka pracka på alla i omgivningen denna bok, tjata på dem att de skulle läsa och sedan förväntansfullt fråga vad de tyckte. Om vi bortser från att hela denna process (ge bort/låna ut bok, tjat om läsning, själva läsningen, och frågandet) lätt tog ett par år i anspråk, så blev svaret på mina ivriga frågor oftast ett "Sådär", eller – om man hade tur – "Åh, den var jättebra!". Inte med bästa vilja i världen kan man kalla det ett givande utbyte av tankar varken kring läsande i allmänhet eller den enskilda boken i synnerhet.

I bokbloggsvärlden hittar man däremot nästan alltid någon som har läst den bok man själv brinner för. Eller i alla fall några stycken som gärna vill kasta sig över den bara för att jag gillar den. (För det finns en viss paradox i bokbloggandet, inte sant? Visst är det inte bara jag som känner att man gärna skulle vilja vara den som liksom läste en bok först – det kan vara en ny bok, eller återupptäckten av en gammal pärla. Och parallellt löper den där längtan att dela upplevelsen med andra).

Ja, i alla fall, vad jag egentligen ville säga var att jag tycker det är hemskt roligt med alla som tar sig tid att kommentera och diskutera med mig. Jag har också haft så extremt få skräpkommentarer att de inte är värda att nämna, trots att jag sedan en tid tillåter båda anonyma kommentarer och inte heller kräver ordverifiering.

De sista månaderna har många, nya besökare regelbundet återvänt och pratat med mig. Det låter platt och klyschigt, men jag tycker verkligen att det är väldigt kul att ni hittat hit. Välkomna, och välkomna tillbaks! Däremot har jag lite dåligt samvete för att jag inte riktigt har fått in vanan att titta in hos er lika ofta. Jag ska försöka gå på mer oväntade bloggrundor framöver, tänkte jag. (Ja, jag är inte så bra på att ställa upp, genomföra och hålla mig till mina föresatser, men det här är ju i alla fall ett roligt projekt.)

Jag upptäckte också rätt nyss att jag utan att jag noterat det har fått följare. Fyra stycken närmare bestämt. Nu har jag lagt upp er i min högerkolumn, så att ni syns lite bättre. I väntan på en något större ommöblering av bloggstrukturen finns ni tyvärr rätt långt ner på sidan. Jag velar fram och tillbaks angående att ordna en tre-kolumnsstruktur, och har inte bestämt mig hur jag vill ha det. (Jag är ju rätt upptagen av att dränera om huset och leka med min nya iPhone också, så jag hinner inte riktigt med att tapetsera om i bloggrummet). Och så har jag fått för mig att det egentligen är roligare för alla (men det här kan handla om en slags projicering) om jag ägnar bloggtiden åt att skriva inlägg, i stället för att dammsuga.

8 kommentarer:

Paperback Lover sa...

Jag ser det nog som så att om du inte har kommenterat hos mig så är det för att jag inte har skrivit något tillräckligt intressant. Vilket bara peppar mig att försöka skriva bättre, vilket ju är bra.

Jag kan nog inte skriva under på bokbloggarparadoxen. Eftersom jag nästan uteslutande läser pocket så vet jag att väldigt många redan har läst den bok jag skriver om.

Jag använder bokbloggarna som generell inspiration och din är fantastiskt inspirerande. (Oj, vem ställde ett smörpaket bredvid mitt tangentbord?)

Anna S (Bokstävlarna) sa...

Jag känner till skillnad från Paperback Lover igen mig väldigt mycket i bokbloggarparadoxen!

Just det där att vilja hitta något nytt, något helt oombloggat och säreget, finns hela tiden i bakhuvudet. Samtidigt som det är uppenbart att folk helst kommenterar på inlägg om böcker de själva läst (eller åtminstone känner till), vilket gör att de där spännande okända böckerna blir helt okommenterade och oälskade ändå.

Jenny sa...

Sedan jag upptäckte bokbloggarvärlden, och kontinuerligt började läsa ett antal funna favoriter, känns det som jag & mitt omättliga bokintresse funnit en ny värld. Även om jag inte bloggar själv är det som ngt av en inspirerande, intressant, smart, rolig & toksympatisk oas att befinna sig i, med sina gelikar...Så tack- och keep up the Good work!

Vixxtoria sa...

Paperback: Det blev rätt kletigt här, men tack så hemskt mycket.

(Om jag inte kommenterar hos dig eller nån annan beror det ofta på att jag inte har tid. Eller okej då. Ibland känner jag att det blir lite stalkerwarning på mig och alla kommentarer över allt, och då försöker jag hålla mig lite i skinnet.)

Du kunde ju börja läsa en del äldre pocket, så kan du också agera lite skattjägare ;-)

Bokstävlarna: Åh, vad jag gillar ordet 'oombloggat'. Jag känner annars igen det där med att det blir mest respons på böcker som många redan har läst (och jag erkänner gärna att jag ibland utnyttjar det – men hej, det är faktiskt kul att ta upp nån liten grej med en bok som många redan känner till). Angående de mer okända böckerna försöker jag själv lägga mycket krut på att få fram varför just jag tycker de är bra. Och visst, även om det är klart att det på något sätt känns smickrande om någon läser en bok på grund av mig, så tänker jag inte på min bloggande som boktipsande i första hand. Även om jag fått inse att det så klart fungerar så. Också.

De där okommenterade och oälskade måste man väl dock få lov att dra upp igen och igen, eller hur?

Jenny: Hej du. Du är definitivt en av "nyingarna" som det är trevligt att träffa i mitt kommentarsfält. Och på sätt och vis en av dem jag är mest nyfiken på, eftersom jag inte får reda på mer om dig än dina kommentarer. Men du är så välkommen till oss i den "toksympatiska oasen"!

Bokbabbel sa...

Som vanligt satte du huvudet på spiken! visst vill man gärna vara först, men hur kul är det egentligen att sen t.ex. ett år senare sitta där snusförnuftig och säga "Jag sa ju att den var bra" och sedan nästan vara tvungen att läsa om boken för att kunna hänga med i alla diskussioner

Ok. hypotetiskt sett kudne det vara rätt kul

Vixxtoria sa...

Bokbabbel: Tja, om det är en bra bok så är det väl ingen större förlust att läsa om den :-D

Åtminstone kan man ju skriva ett litet inlägg där man länkar till sin egen ett år gamla recension och slår sig för bröstet lite grann.

Bokomaten sa...

Det där med att hitta nya guldkorn konstra läsa sådant som andra redan läst tycker jag lite löser sig själv på något sätt. Jag läser massor med barn och ungdomsböcker för jobbet som jag skriver om, men när jag läser något annat beror det ofta på att jag hittat tips på andra ställen och bloggar. Det gör mig glad att få hjälp att hitta nya favoriter, därför är jag lika nöjd när jag hittar ngåot själv att tipsa "tillbaka" med liksom. Om ingen annan läser så är det kanske tråkigt, men då får jag behålla mina vänner för mig själv å andra sidan. Tycker det är lite ett givande och ett tagande som känns rätt jämnt. Inget som stör mig jättemycket. Däremot är jag glad att ha hittat massor med människor att dela mitt intresse med!

enligt O sa...

Personligen är jag rätt sur för att du inte kommenterar alla mina inlägg. :-)

Nej du, det är bara kul att kika in här och att du och alla andra trevliga bokbloggare finns. Det är en härlig nördvärld vi upptäckt och i viss mån skapat tillsammans.

Håller med om att inlägg från dig är viktigare än nytt utseende.