Jag har lagt mig till med en – som det verkar – vana som är mycket svår att bryta: Jag läser en massa halva böcker, ibland bara en tredjedel, sen blir de liggande och jag går vidare till nästa. Inte för att den första boken är dålig, nej, jag vet inte alls varför jag plockar upp nån annan bok och hoppas på att bli uppslukad.
De sista två månaderna har jag således läst en massa sidor, men nästan inga hela böcker. En rätt märklig upplevelse. Jag förstår bara delvis varför jag lägger ifrån mig böckerna också. Kanske nån slags stress, koncentrationssvårigheter, leda, brist på tålamod eller jakt efter nya kickar.
Jag är 122 sidor in i Kärlekens historia av Nicole Krauss. Miljön, språket och stämningen påminner både om Vindens skugga av Ruiz Zafón och om Jonathan Safran Foers Extremely Loud and Incredibly Clear (L berättar för mig att det inte är så konstigt, för han är tydligen gift med Krauss), och om Zusaks Boktjuven. Jag trivs i och för sig i miljön, men har svårt att känna att den är unik. Jag läser några sidor i boken några gånger om dagen, och den utvecklar sig långsamt. Antagligen sträckläser jag ut den dagen innan biblioteket kräver tillbaks den.
Jag är så där hundra sidor in i Toffs bok av Kalle Dixelius. Kul med en modern, svensk dystopi, och jag är väldigt förtjust i leken med hur svenska språket har utvecklats om ett par sekel, och de förment vetenskapliga analyserna är ju ett helt fantastiskt grepp. Boken är dessutom lättläst och kort, så det är ett rent mysterium att jag inte bara tar ett par timmar och avslutar den.
Och jag har läst mer än hälften av Josephine Teys Miss Pym Disposes, en trevlig bekantskap för den som gillar collegemiljö och klassiska brittiska deckare. Miss Pym är en pärla, atmosfären med flickskolan är fint skildrad och just där jag slutat läsa börjar det dessutom bli riktigt spännande. Varför varför varför vill jag inte stoppa ner den här i väskan när jag ska ut och åka buss?
Elisabeths Åsbrinks bok om Malexander – en oerhört spännande bok som problematiserar kriminalvårdens sätt att använda Lars Noréns projekt 7:3 som vård. Möjligen stannade min läsning av lite grann i samband med att jag lyssnade till Åsbrinks (eminenta!) sommarprogram, som i så stora delar överensstämde med bokens innehåll, att jag inte längre drevs framåt av nyfikenheten.
Gunnar Ekbergs bok De ska ju ändå dö är hemskt intressant med en riktig spion som berättar om hur det var att vara en riktig Carl Gustaf Gilbert Hamilton. Här är det infiltrationer i 60-talets vänsterrörelser, dubbelagenter och nattliga dykoperationer på riktigt. Men det som kunde blivit spännande är berättat som dåliga lumparhistorier utan dramatisk stegring. Det är rätt tråkigt, faktiskt.
Tre fjärdedelar av Walter Ljungquists bok Azalea, där en romanförfattare vaknar en morgon och finner sig i sällskap med de romanfigurer han just skriver om. Absurdistiskt, och oemotståndligt, så varför avslutar jag inte det här?
Och Margareta Strömsteds biografi om Astrid Lindgren ligger där och är så bra, men trekvartsläst, trots att varje kapitel ger så stora insikter och ögonöppnare. Men för all del – den karamellen tål att sugas på.
Och nu ikväll sitter jag här och funderar på om jag ska fortsätta min läsning av Iain Pears jättetjocka nya bok John Stones fall, där jag nu har hunnit 62 sidor in i handlingen. Om jag läser så där 400 sidor till, så kan jag lägga ifrån mig den också halvläst. Det känns lite sådär.
onsdag 29 september 2010
tisdag 28 september 2010
Jag skämde i alla fall inte ut mig genom att fotografera
Jag tränar ganska motvilligt på ett gym, där jag har svårt att finna några större källor till förnöjelse. Därför var det med stor glädje jag i förra veckan lade märke till en kille som var fördjupad i en bok medan han träningscyklade.
Jag kunde faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag skulle skämma ut mig genom att gå fram och be om telefonnumret, eller genom att fråga om boktiteln.
Jag kunde faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag skulle skämma ut mig genom att gå fram och be om telefonnumret, eller genom att fråga om boktiteln.
måndag 27 september 2010
Det är så ont om telefonkiosker på bokmässan
Jag gillar bokmässan. Helst vill jag komma när det öppnar på morgonen så att jag kan svepa igenom mässan innan det blir för mycket folk, för o, så mycket folk det blev när jag var där i lördags.
Jag gillar dessutom bokbloggare. På riktigt alltså. Jag sörjer att jag inte kunde hälsa på er alla på bloggcaféer och restauranger; jag hade hoppats att få ihop det mitt bland alla andra saker jag var tvungen att ta mig för i helgen – så här efteråt är jag glad att jag överhuvudtaget lyckades få några korta timmar att gå runt på mässan. (Men okej, jag erkänner att det är lite spännande att få fortsätta vara hemlig, även om det inte var därför jag uteblev.)
Jag summerar mitt besök genom att göra om Bokmässe-enkäten, med ett par frågor lätt ändrade.
Jag summerar mitt besök genom att göra om Bokmässe-enkäten, med ett par frågor lätt ändrade.
Namn: Vixxtoria.
Hemort: Alltid för långt bort från Göteborg
I år var jag på bokmässan (dag(ar)): Lördag förmiddag. Typ.
Mitt bästa bokmässeminne: Jag åt visst två luncher. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det var rätt många som ville luncha med mig. Eller så var jag hungrig. Eller så lyckades jag hitta caféer utan kö, och tänkte att det var lika bra att passa på.
Några böcker jag tänkte köpa innan jag kom dit: Flera poliser i min omgivning hade beställt GW Perssons nya. En del ville ha den som ljudbok, en del som pappersbok och ytterligare någon på engelska.
Hemort: Alltid för långt bort från Göteborg
I år var jag på bokmässan (dag(ar)): Lördag förmiddag. Typ.
Mitt bästa bokmässeminne: Jag åt visst två luncher. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det var rätt många som ville luncha med mig. Eller så var jag hungrig. Eller så lyckades jag hitta caféer utan kö, och tänkte att det var lika bra att passa på.
Några böcker jag tänkte köpa innan jag kom dit: Flera poliser i min omgivning hade beställt GW Perssons nya. En del ville ha den som ljudbok, en del som pappersbok och ytterligare någon på engelska.
Några böcker jag verkligen köpte: GW Perssons nya som ljudbok. Och en antologi om Elin Wägner. Och ja, rätt mycket annat. Jag hoppades få se: En kort kö. Till entrén, till fikat och till toaletten. Jag lyckades med två av tre (det var lite för lång kö till entrén).
Jag hoppades slippa: Trötta fötter. Det gick rätt bra. Men armarna blev fasligt trötta. Och ryggen. Och min kompis. Och så småningom min sambo. Men min dotter och systerson blev glada.
Mitt bästa bokmässefynd: Gratisbiljetter till nästa Muminfilm. Eller kanske en Mumindocka. Ja, rangordningen förblir oklar tills vi hunnit titta på filmen.
Jag hoppades slippa: Trötta fötter. Det gick rätt bra. Men armarna blev fasligt trötta. Och ryggen. Och min kompis. Och så småningom min sambo. Men min dotter och systerson blev glada.
Mitt bästa bokmässefynd: Gratisbiljetter till nästa Muminfilm. Eller kanske en Mumindocka. Ja, rangordningen förblir oklar tills vi hunnit titta på filmen.
Outfits. Svart är så 2009, så jag valde blått i stället! Toppat med en blå kulspetspenna i håret i stället för hårklämma.
Skor. Nej, men svarta, höga stövlar.
Väska. Ryggsäck. Med vattenflaska, pocketbok, och plånbok. Jag hade inte nödvändigtvis behövt släpa med mig pocketbocken, för det visade sig att det fanns rätt mycket att läsa inne på mässan.
Valuta. Brände 1500 i kontanter och betalade dessutom så mycket med kort som det var möjligt.
Böcker Ja, det fanns det. Tror jag. Det var svårt att se i folksamlingen.
Övrigt. Eftersom jag inte gillar att vara där det är mycket folk hängde jag mycket bland antikvariaten och de litterära sällskapen. Tyvärr fanns det en del billiga böcker på dom ställena. Ja – fanns!
Väska. Ryggsäck. Med vattenflaska, pocketbok, och plånbok. Jag hade inte nödvändigtvis behövt släpa med mig pocketbocken, för det visade sig att det fanns rätt mycket att läsa inne på mässan.
Valuta. Brände 1500 i kontanter och betalade dessutom så mycket med kort som det var möjligt.
Böcker Ja, det fanns det. Tror jag. Det var svårt att se i folksamlingen.
Övrigt. Eftersom jag inte gillar att vara där det är mycket folk hängde jag mycket bland antikvariaten och de litterära sällskapen. Tyvärr fanns det en del billiga böcker på dom ställena. Ja – fanns!
lördag 25 september 2010
Varning för Stadsmissionen
Den som är på Bokmässan och gillar samma böcker som jag ska gå till Stadsmissionens monter. Ta med starka armar och lite pengar.
fredag 24 september 2010
Begäret stegras
Nästa steg är att kidnappa författaren för att få höra plotten för del 4 före alla andra...
onsdag 22 september 2010
Human behaviour
Har ni ringt Telia eller SJ det senaste? Har ni kanske rentav pratat med datorerna där och lyckats felanmäla er telefon eller boka en tågbiljett som inte går till Skövde? I så fall ska ni veta att det är resultatet av några rätt avancerade Wizard of Oz-experiment.
I ett Wizard of Oz-experiment undersöker man hur helt vanliga människor talar med en dator; man gör det genom att låta testpersoner tala med vad de faktiskt tror är en dator, men som i själva verket är en människa som låtsas vara en dator. (I en del designer kommunicerar testpersonen i stället i skrift med "datorn".) På det här sättet får man fram hur och på vilket sätt människors datorkommunikation skiljer sig från hur de talar med andra människor.
(För att sedan lösa problemet med att datorn ska förstå vad människan säger behövs en massa taligenkänningsprogram, och en jäkla massa övning på folk som sluddrar på en massa olika dialekter, och det är en helt annan fråga.)
Ja, det här är ju inte särskilt relevant information för en bokblogg egentligen (fast det är rätt kul att man hämtat en term från litteraturen), men om ni går till Butter tar ordet, så har han en Oz-vecka, där han inte alls talar om såna här experiment. Utan om nån slags förälskelse i Dorothy, tror jag.
Och eftersom jag när en hemlig längtan att driva radiostation så passar jag dessutom på att spela Yellow Brick Road med Elton John.
I ett Wizard of Oz-experiment undersöker man hur helt vanliga människor talar med en dator; man gör det genom att låta testpersoner tala med vad de faktiskt tror är en dator, men som i själva verket är en människa som låtsas vara en dator. (I en del designer kommunicerar testpersonen i stället i skrift med "datorn".) På det här sättet får man fram hur och på vilket sätt människors datorkommunikation skiljer sig från hur de talar med andra människor.
(För att sedan lösa problemet med att datorn ska förstå vad människan säger behövs en massa taligenkänningsprogram, och en jäkla massa övning på folk som sluddrar på en massa olika dialekter, och det är en helt annan fråga.)
Ja, det här är ju inte särskilt relevant information för en bokblogg egentligen (fast det är rätt kul att man hämtat en term från litteraturen), men om ni går till Butter tar ordet, så har han en Oz-vecka, där han inte alls talar om såna här experiment. Utan om nån slags förälskelse i Dorothy, tror jag.
Och eftersom jag när en hemlig längtan att driva radiostation så passar jag dessutom på att spela Yellow Brick Road med Elton John.
Voff!
Några korta frågor om hundar som Astrid Lindgren hittat på. Vem äger vilken hund? (Och nej, Jum-jum är ingen slamkrypare; Astrid återanvände nämligen inte bara namnet Rasmus i sina böcker.)
Uppdaterad med ledtrådar.
Och nu är det löst – svar finns i komentarerna!
1. Pärk Besöker en fest med mycket tårta och choklad. Carolina tar den här!
2. Sasso L visste svaret.
3. Bimbo Spriring svarade inte fel.
4. Jum-jum Anonym gissade rätt.
5. Bobby Också känd under namnet Ahlgren. Titti kommer ihåg.
6. Toker Spiring svarade inte fel här heller.
P.S. Den som klarar nummer 5 har sannolikt ett barn som är eller nyss var ungefär 6 år.
Uppdaterad med ledtrådar.
Och nu är det löst – svar finns i komentarerna!
1. Pärk Besöker en fest med mycket tårta och choklad. Carolina tar den här!
2. Sasso L visste svaret.
3. Bimbo Spriring svarade inte fel.
4. Jum-jum Anonym gissade rätt.
5. Bobby Också känd under namnet Ahlgren. Titti kommer ihåg.
6. Toker Spiring svarade inte fel här heller.
P.S. Den som klarar nummer 5 har sannolikt ett barn som är eller nyss var ungefär 6 år.
tisdag 21 september 2010
Har du rodnat idag?
Hej. Jag heter Vixxtoria och är 37 år. Jag har inte läst alla böcker i hela världen och det tycker inte jag är ett dugg pinsamt.
Ja, jag ljuger förstås, men låt oss bortse från det för en stund.
För varför ska man egentligen tycka att det är pinsamt att man inte läst alla böcker? Och vad är det för böcker som man tycker det är pinsamt att man inte har läst?
Alla inser med förnuftet att man omöjligt kan ha läst alla böcker man "borde" – inte ens om man faktiskt har några terminers litteraturvetenskap bakom sig. Alla inser att man inte (och särskilt inte samtidigt) kan ha läst sig igenom alla topplistor, alla prisbelönta böcker, alla omskrivna debattböcker och hela Isfolket-serien. Inte ens om man vill. Inte ens om man prioriterat bort hund, barn, jobb och har hemkörning av mat och rut-städning lyckas det. Det finns för många böcker helt enkelt.
Härom veckan träffade jag en kvinna som inte hade läst något av Dan Brown. Det tyckte inte hon var pinsamt alls. Och just det tyckte jag var rätt intressant, eftersom det speglar den där prestigen som finns i pinsamhetskänslan. Det är mest den Fina Litteraturen som det är pinsamt att inte ha läst. Det är bara den som behöver nån slags ursäkt när man talar om att man inte läst den. Eller så kan det handla om böcker om något särskilt fält (typ hästböcker) som man borde vara intresserad av på grund av den ena eller andra anledningen (typ att man rider, eller råkar bo granne med en hästhage, vilket jag gör, men jag är ändå inte särskilt intresserad av hästar, eller hästböcker, och nu börjar den här parentesen bli lite för lång och irrelevant).
Kanske borde vi alla outa fler böcker vi inte läst, men vi borde sannerligen sluta tycka att det är pinsamt – Jessica, Bokbabbel och EnligtO är tre exempel på personer som på sista tiden har rodnat lite över sina olästa högar. Ibland är det klassiker, ibland är det recensionsex. Visst vore det roligare att försöka tänka på att det finns så många böcker som man tror är bra och som man kan se fram emot att läsa, än att ursäkta sig för att man inte redan upplevt dem?
För hjälp vilken tråkig värld det skulle vara om man visste att man redan läst allt bra. Men man kunde skriva en rätt kul besserwisser-blogg, det kunde man ju.
Ja, jag ljuger förstås, men låt oss bortse från det för en stund.
För varför ska man egentligen tycka att det är pinsamt att man inte läst alla böcker? Och vad är det för böcker som man tycker det är pinsamt att man inte har läst?
Alla inser med förnuftet att man omöjligt kan ha läst alla böcker man "borde" – inte ens om man faktiskt har några terminers litteraturvetenskap bakom sig. Alla inser att man inte (och särskilt inte samtidigt) kan ha läst sig igenom alla topplistor, alla prisbelönta böcker, alla omskrivna debattböcker och hela Isfolket-serien. Inte ens om man vill. Inte ens om man prioriterat bort hund, barn, jobb och har hemkörning av mat och rut-städning lyckas det. Det finns för många böcker helt enkelt.
Härom veckan träffade jag en kvinna som inte hade läst något av Dan Brown. Det tyckte inte hon var pinsamt alls. Och just det tyckte jag var rätt intressant, eftersom det speglar den där prestigen som finns i pinsamhetskänslan. Det är mest den Fina Litteraturen som det är pinsamt att inte ha läst. Det är bara den som behöver nån slags ursäkt när man talar om att man inte läst den. Eller så kan det handla om böcker om något särskilt fält (typ hästböcker) som man borde vara intresserad av på grund av den ena eller andra anledningen (typ att man rider, eller råkar bo granne med en hästhage, vilket jag gör, men jag är ändå inte särskilt intresserad av hästar, eller hästböcker, och nu börjar den här parentesen bli lite för lång och irrelevant).
Kanske borde vi alla outa fler böcker vi inte läst, men vi borde sannerligen sluta tycka att det är pinsamt – Jessica, Bokbabbel och EnligtO är tre exempel på personer som på sista tiden har rodnat lite över sina olästa högar. Ibland är det klassiker, ibland är det recensionsex. Visst vore det roligare att försöka tänka på att det finns så många böcker som man tror är bra och som man kan se fram emot att läsa, än att ursäkta sig för att man inte redan upplevt dem?
För hjälp vilken tråkig värld det skulle vara om man visste att man redan läst allt bra. Men man kunde skriva en rätt kul besserwisser-blogg, det kunde man ju.
Hejdå från Vixxtoria som snart når P4-ålder och lovar att försöka ljuga lite mindre om vilka böcker jag läst.
måndag 20 september 2010
Men jag kallar henne Tess
Jag vet inte hur du har det, men det finns en massa böcker som jag inte läst – exempelvis böcker som har titlar som innehåller namnet "Therese" i en eller annan form.
Theres. Steve Sem-Sandbergs bok om Ulrike Meinhof. Den står dock i bokhyllan.
Thérèse Raquin. Zolás naturalistiska klassiker som gäckat mig sedan tonåren. Nån annan snodde den på franskalektionen; den ströks på kurslistan just den terminen jag läste littvet, och fanns inte på biblioteket den gången jag Hade Bestämt Mig.
Tess av d'Urberville. Thomas Hardys berättelse om fattiga Tess som blir utnyttjad och straffad för det. Jag såg tv-serie på svtplay i somras, och det var vansinnigt spännande med en kärlekshistoria där man trodde men inte visste att de skulle få varann på slutet. Boken får dock vänta på läsning ett tag.
Thereses tillstånd. Hanne-Vibeke Holsts hjältinna som jag inte läste när den kom på grund av nån princip som jag definitivt har glömt av att följa sedan länge. Men eftersom jag gillade Kronprinsessan, så vet man aldrig vad som händer i framtiden. (Jag kanske läser Kungamordet, till exempel.)
Det här blev en fyrklöver, men är egentligen ett bidrag till Lyrans tematrio – denna vecka om Titelkvinnor.
Theres. Steve Sem-Sandbergs bok om Ulrike Meinhof. Den står dock i bokhyllan.
Thérèse Raquin. Zolás naturalistiska klassiker som gäckat mig sedan tonåren. Nån annan snodde den på franskalektionen; den ströks på kurslistan just den terminen jag läste littvet, och fanns inte på biblioteket den gången jag Hade Bestämt Mig.
Tess av d'Urberville. Thomas Hardys berättelse om fattiga Tess som blir utnyttjad och straffad för det. Jag såg tv-serie på svtplay i somras, och det var vansinnigt spännande med en kärlekshistoria där man trodde men inte visste att de skulle få varann på slutet. Boken får dock vänta på läsning ett tag.
Thereses tillstånd. Hanne-Vibeke Holsts hjältinna som jag inte läste när den kom på grund av nån princip som jag definitivt har glömt av att följa sedan länge. Men eftersom jag gillade Kronprinsessan, så vet man aldrig vad som händer i framtiden. (Jag kanske läser Kungamordet, till exempel.)
Det här blev en fyrklöver, men är egentligen ett bidrag till Lyrans tematrio – denna vecka om Titelkvinnor.
Degenerering
När man blir 13 år så slutar man läsa om sport och djur.
Och i stället för att läsa roliga böcker väljer man science fiction. Men notera att endast fiktionära fakta intresserar!
På något annat sätt kan jag inte tolka indelningen på boktipsen från den här sidan.
Så hur ska jag förstå det hela? Att glada ungar med spring i benen, fulla av nyfikenhet på världen förvandlas till stora soffpotatisar som fantiserar om alternativa verkligheter, gärna med en humoristisk twist?
Och att biblioteket har anpassat sig till det.
Så hur ska jag förstå det hela? Att glada ungar med spring i benen, fulla av nyfikenhet på världen förvandlas till stora soffpotatisar som fantiserar om alternativa verkligheter, gärna med en humoristisk twist?
Och att biblioteket har anpassat sig till det.
Om man låter folk bestämma
Det är lätt att intala sig att makten ligger hos makthavarna. Men makten ligger hos maktgivarna. Makten över vad människor får för slags liv, och vad vi själva får för slags liv, är en makt som vi har över varandra.
s 317 i Lena Sundströms Världens lyckligaste folk
s 317 i Lena Sundströms Världens lyckligaste folk
söndag 19 september 2010
Kanske. Kanske inte.
Namn: Vixxtoria.
Hemort: Göteb... nä just det, jag bor ju inte där längre.
Jag har varit på Bokmässan i Göteborg (ggr): Vet inte riktigt. Hur gammal är det jag är nu igen?
Mitt bästa bokmässeminne: En del tyckte det var kul när jag förra året berättade om Jan Guillou. Ett privat betydelsefullt bokmässebesök skedde en gång tillsammans med en ung man jag var mycket förälskad i. Den var nån ryss inblandad också, och rätt länge sen.
Några böcker jag ser framemot: Det ska bli skönt när man kommer hem och kan fortsätta beta av högarna härhemma.
Jag hoppas få se: En kort kö. Till entrén, till fikat och till toaletten.
Jag hoppas slippa: Trötta fötter. Moahahahaha!
Mitt bästa bokmässefynd: Handdockor föreställande giraffer, strutsar och ekorrar. Otippat, va?!
Outfits. Svart. Förhoppningsvis kollar jag så att kjolen inte fastnat där bak i strumpbyxorna efter toalettbesöket, men annars var det jag som gick omkring på det sättet i några timmar, kanske 1998 eller 1999. Men det hoppas jag att alla har glömt nu.
Skor. Ja tack. Det är ju pinsamt om jag skulle klara av att komma ihåg att kolla så kjolen sitter rätt, men i stället går omkring och visar mina hål på strumporna.
Väska. Ryggsäck. Så tom som möjligt, men inte utan min plånbok.
Valuta. Visst skulle det vara kul med en särskild slags bokmässepengar som alla fick växla till sig innan man gick in? I en lång kö till!
Böcker. Jag tar med mig en pocket; det är bra att ha nåt att läsa medan man står i kön. Och kön och kön.
Övrigt. Jag står eventuellt och spanar lite på den där blogghörnan där alla ska samlas på lördag eftermiddag. Men det kan för all del hända att jag har nåt bättre för mig.
Skor. Ja tack. Det är ju pinsamt om jag skulle klara av att komma ihåg att kolla så kjolen sitter rätt, men i stället går omkring och visar mina hål på strumporna.
Väska. Ryggsäck. Så tom som möjligt, men inte utan min plånbok.
Valuta. Visst skulle det vara kul med en särskild slags bokmässepengar som alla fick växla till sig innan man gick in? I en lång kö till!
Böcker. Jag tar med mig en pocket; det är bra att ha nåt att läsa medan man står i kön. Och kön och kön.
Övrigt. Jag står eventuellt och spanar lite på den där blogghörnan där alla ska samlas på lördag eftermiddag. Men det kan för all del hända att jag har nåt bättre för mig.
Dagen efter
Medan jag sitter här och tittar på It's a wonderful world med Snowflake (jag vågar inte riktigt ge mig på Brideshead revisited, för jag är fortfarande inte nykter, och det vore ju dumt att ge sig på världens bästa tv-serie för första gången medan man inte riktigt hänger med), så passar jag på att skicka ut lite tackkort till dem som var här.
Jag hade faktiskt planerat att läsa en bra bok igår kväll medan min sajberfest rullade på av sig själv, men blev – verkligen bland annat – indragen i några riktigt spännande analyser av Paul Austers verk och av Alice Munro (det sistnämna var särskilt kul, eftersom det dels inte alls var någon av de föreslagna böckerna som jag ville prata om, dels blev ett spännande meningsutbyte mellan Holly Hock och Moa). Ett tankeutbyte om Du sköna nya värld och lite dystopier skötte sig dessutom i stort sett utan min medverkan. Maria har dessutom avslöjat ännu en nätidentitet.
Och så det roligaste av allt – alla som kom och var med på festen utan inbjudan. Förutom de som redan nämnts, deltog Illusionernas blogg, Mårten hos Pocketpocketpocket (med tvekan – så gå nu dit och övertala honom att inte sluta blogga!) och Hanna. Verkligen härligt! Nästa gång måste jag från början annonsera öppet hus!
Jag hade faktiskt planerat att läsa en bra bok igår kväll medan min sajberfest rullade på av sig själv, men blev – verkligen bland annat – indragen i några riktigt spännande analyser av Paul Austers verk och av Alice Munro (det sistnämna var särskilt kul, eftersom det dels inte alls var någon av de föreslagna böckerna som jag ville prata om, dels blev ett spännande meningsutbyte mellan Holly Hock och Moa). Ett tankeutbyte om Du sköna nya värld och lite dystopier skötte sig dessutom i stort sett utan min medverkan. Maria har dessutom avslöjat ännu en nätidentitet.
Och så det roligaste av allt – alla som kom och var med på festen utan inbjudan. Förutom de som redan nämnts, deltog Illusionernas blogg, Mårten hos Pocketpocketpocket (med tvekan – så gå nu dit och övertala honom att inte sluta blogga!) och Hanna. Verkligen härligt! Nästa gång måste jag från början annonsera öppet hus!
01.34
Så här sent spelar jag musik i stället för att diskutera böcker. Det blir nåt jag gillar, typ det här (visst skulle det här också bli en så bra bok?):
Och när dagen så småningom randas och alla börjar troppa av, så inleder jag med att lyssna på den här sången (den ska ni klicka på, även om jag inte kunde bädda in den med bild i blogginlägget!).
Och när dagen så småningom randas och alla börjar troppa av, så inleder jag med att lyssna på den här sången (den ska ni klicka på, även om jag inte kunde bädda in den med bild i blogginlägget!).
01.09
Min rapportering börjar närma sig sitt slut, och då passar det ju bra att jag tagit mig ända bort till den rätt magra biografiavdelningen i mitt bibliotek. Här träffar jag Jessica från Ord och inga visor och vi går genast loss på Ebba Witt-Brattströms avhandling om Moa Martinson. Den kan vi diskutera ett tag, och sen skänker jag henne ett av mina dubletter av Kyrkbröllop (ja, du har den säkert redan i din ägo, Jessica, men visst vill du ha ett minne av den här festen?!). Petter har nog en del att bidra med här också. Om han inte fastnat i det enda seriealbum som finns i min bokhylla (nämligen Assar).
00.30
Nu ska jag erkänna att jag anstränger mig rätt mycket för att reta upp Lisa på Tinyfeist. Hon påstår ju att hon har ett väldigt eldfängt humör, och det skulle vara intressant att se ett exempel på det. Fast egentligen vill jag fråga henne hur det går med skrivandet. Och diskutera Läsandet och Jakten På Den Perfekta Boken.
Kanske kan Bokmania hjälpa till? Hon har så bred smak, och verkar väldigt säker på vad hon ska beta av (det beundrar någon som jag, som lätt lockas till både det ena och andra).
Kanske kan Bokmania hjälpa till? Hon har så bred smak, och verkar väldigt säker på vad hon ska beta av (det beundrar någon som jag, som lätt lockas till både det ena och andra).
Fasaden rämnar
Bakom de här böckerna
upptäcks de här
Ja, vad ska jag säga?
Jag rökte inte precis hasch i min ungdom.
upptäcks de här
Ja, vad ska jag säga?
Jag rökte inte precis hasch i min ungdom.
00.03
Ett par bloggare som jag inte känner så väl ännu finns också här. Feuerzeug till exempel. Ny, entusiastisk och inte rädd för att ge sig in i debatter. Jag vet inte riktigt vad vi har för gemensamma nämnare ännu, men det tänker jag ta reda på.
Och JennyB från Kulturdelen som har kommenterat en hel del här. Himla fin blogg hon har‚ ibland måste det vara rätt skönt att inte bara skriva om böcker. Eller jag vet inte, jag börjar bli trött nu, och folk har börjat kolla på vad jag gömt bakom böckerna i bokhyllan.
lördag 18 september 2010
23.34
Bloggare är så olika. En del berättar allt. Andra inget. En del läser samma genrer som en själv. En del avskyr ens älsklingsböcker. Ändå kan man fast.
Johan på Bokhyllning bedriver ju nästan ingen blogg, utan hans korta inlägg är närmare illustrerade (?) tweets. Han är självskriven gäst på den här festen, för jag har blivit hemskt nyfiken på vem han är – för det är nästan omöjligt att få reda på via bloggen.
Tekoppen vet jag däremot väldigt mycket om. Så modig, så stark och så fin blogg. Jag vill prata om Torgny med dig. Och om Virginia. Och så vill jag ge dig en stor kram!
En annan bloggskribent som ofta besöker mig är Ann-Sofie på Ooofbok. Hon hör till dem jag inte hälsar på lika ofta. Och det där kan man också dryfta lite grann – att reciprociteten i bloggvärlden inte alltid fungerar på så sätt att man läser varandras bloggar lika mycket. Men Ann-Sofie – jag tycker så mycket om att du kommer och lämnar avtryck hos mig, och jag har lovat mig själv att knacka på hos dig mycket oftare!
Och så finns det såna bloggar som verkar vara med precis över allt. Som Annikas Litteratur- och kulturblogg. Jag blir matt och full av beundran av det ambitiösa anslaget i den här bloggen. Om jag har förstått det rätt sköter Annika hela ruljansen själv också!
Johan på Bokhyllning bedriver ju nästan ingen blogg, utan hans korta inlägg är närmare illustrerade (?) tweets. Han är självskriven gäst på den här festen, för jag har blivit hemskt nyfiken på vem han är – för det är nästan omöjligt att få reda på via bloggen.
Tekoppen vet jag däremot väldigt mycket om. Så modig, så stark och så fin blogg. Jag vill prata om Torgny med dig. Och om Virginia. Och så vill jag ge dig en stor kram!
En annan bloggskribent som ofta besöker mig är Ann-Sofie på Ooofbok. Hon hör till dem jag inte hälsar på lika ofta. Och det där kan man också dryfta lite grann – att reciprociteten i bloggvärlden inte alltid fungerar på så sätt att man läser varandras bloggar lika mycket. Men Ann-Sofie – jag tycker så mycket om att du kommer och lämnar avtryck hos mig, och jag har lovat mig själv att knacka på hos dig mycket oftare!
Och så finns det såna bloggar som verkar vara med precis över allt. Som Annikas Litteratur- och kulturblogg. Jag blir matt och full av beundran av det ambitiösa anslaget i den här bloggen. Om jag har förstått det rätt sköter Annika hela ruljansen själv också!
23.19
Alla blir så sentimentala framåt natten. Nu håller Snowflake tal till Maria som byggt upp bokbloggar.nu, som varit den mötesplats där så många av oss träffats.
Jag är lättrörd och gråter lite grann. Maria presenterar statistik.
Jag tänker också fånga henne och diskutera mobilläsande. Jag har en del att säga om det (jag tror det blir ett inlägg till nästa vecka).
Jag är lättrörd och gråter lite grann. Maria presenterar statistik.
Jag tänker också fånga henne och diskutera mobilläsande. Jag har en del att säga om det (jag tror det blir ett inlägg till nästa vecka).
22.41
Det finns ju ett gäng bokbloggare som man bland annat kan diskutera barnböcker med. Marias Bokliv, till exempel. Eller The Book pond. Men jag vill verkligen understryka att barnböckerna är bland mycket annat. Och Milkbartoilet. Åh, Milkbar har alltid så bra analyser och så många fina bilder
Någon annan som har fina bilder och vackra analyser är On Word Arts. Jag läser här så ofta, och inspireras. Det är en blogg där orden är konstigare än bilderna.
Någon annan som har fina bilder och vackra analyser är On Word Arts. Jag läser här så ofta, och inspireras. Det är en blogg där orden är konstigare än bilderna.
22.14
Hjälp. Nu har förfriskningarna börjat gå åt, och en del tycker visst att jag och Hellre barfota än boklös ska fortsätta våra uppläsningar av Dale Coopers respektive Laura Palmers dagböcker.
Jag behöver mer vin.
Jag behöver mer vin.
Mat och dryck
Jag får bryta in lite här mellan mina förproducerade inlägg och beskriva förtäringen. Spectatia har en lång stund efterlyst gin & tonic och det går alldeles utmärkt att blanda till sig en sån på drinkbordet. Där finns också flera ölsorter (bland annat till Lyran), själv är jag väldigt förtjust i belgiska öler (till exempel Palm), men Heineken eller en klassisk Hof eller så kan jag också fördra. Eller Kilkenny. Eller Guinness. Eller...
Ja i alla fall finns både vitt (mest Chardonnay som en hyllning till Bridget Jones) och rött (övervägande italienskt), men några flaskor rosé för den som liksom jag har en sådan svaghet. Bland de starkare sakerna gillar jag martini, portvin och sherry, men där finns konjak och whisky också. Och jag tror att man skulle kunna använda sambons alla tomater till nån slags Bloody Mary.
Alkoholfritt bjuder jag på min pappas flädersaft, sambons röda vinbärssaft, vatten från kranen (jag har haft besökare som velat buteljera och ta med sig härifrån, så det är sannerligen inte ett dåligt val), och min mormors äppeldricka. Te (gotländsk sommarblandning) och hemrostade, hemmalda kaffebönor.
Och buffébordet? Tomatsoppa och äppelpaj. Scones, honung och marmelad. Rostade grönsaker. Skaldjursrisotto och små små rullade köttbullar med kapris. Västerbottensost, Brie, Gouda och Camembert. Laxpaj och tomat- och oliv-paj. Och nån slags quiche gjord på julskinka. Hemmagjord mascarponeglass, chokladmoussen från den här boken. Och sen... jag vet inte riktigt, det måste ha varit något mer som blivit uppätet redan.
Tyvärr har det redan blivit mörkt, och kamerablixten fungerar inte, men annars skulle jag så klart ha tagit en bild av hela festbordet.
En annan trevlig sak som hänt är att folk kommit hit objudna. Hit med fler objudna gäster!
Hittills har jag lokaliserat (vilket ju är lite svårt eftersom jag inte vet hur nån ser ut mer än i vissa fall ett par stajlade foton från blogen) Agneta-utan-blogg, Böcker böcker böcker, och LisaH.
Ja i alla fall finns både vitt (mest Chardonnay som en hyllning till Bridget Jones) och rött (övervägande italienskt), men några flaskor rosé för den som liksom jag har en sådan svaghet. Bland de starkare sakerna gillar jag martini, portvin och sherry, men där finns konjak och whisky också. Och jag tror att man skulle kunna använda sambons alla tomater till nån slags Bloody Mary.
Alkoholfritt bjuder jag på min pappas flädersaft, sambons röda vinbärssaft, vatten från kranen (jag har haft besökare som velat buteljera och ta med sig härifrån, så det är sannerligen inte ett dåligt val), och min mormors äppeldricka. Te (gotländsk sommarblandning) och hemrostade, hemmalda kaffebönor.
Och buffébordet? Tomatsoppa och äppelpaj. Scones, honung och marmelad. Rostade grönsaker. Skaldjursrisotto och små små rullade köttbullar med kapris. Västerbottensost, Brie, Gouda och Camembert. Laxpaj och tomat- och oliv-paj. Och nån slags quiche gjord på julskinka. Hemmagjord mascarponeglass, chokladmoussen från den här boken. Och sen... jag vet inte riktigt, det måste ha varit något mer som blivit uppätet redan.
Tyvärr har det redan blivit mörkt, och kamerablixten fungerar inte, men annars skulle jag så klart ha tagit en bild av hela festbordet.
En annan trevlig sak som hänt är att folk kommit hit objudna. Hit med fler objudna gäster!
Hittills har jag lokaliserat (vilket ju är lite svårt eftersom jag inte vet hur nån ser ut mer än i vissa fall ett par stajlade foton från blogen) Agneta-utan-blogg, Böcker böcker böcker, och LisaH.
21.38
Nu är det på tiden att Moa från Textappeal och jag börjar frossa i Margaret Atwood.
Och sen ska jag och Bokblomma ta tag i Majgull Axelsson! Och så måste jag be lite om ursäkt för att hon inte gillade Salinger som jag gillade. (Usch, jag känner mig alltid skyldig när folk läser böcker jag gillar och inte tycker om dem.)
Och sen ska jag och Bokblomma ta tag i Majgull Axelsson! Och så måste jag be lite om ursäkt för att hon inte gillade Salinger som jag gillade. (Usch, jag känner mig alltid skyldig när folk läser böcker jag gillar och inte tycker om dem.)
21.30
På grund av hela den här kvoteringsdebatten har jag känt mig tvungen att bjuda Petter också, trots att vi inte har något gemensamt, mer än möjligen att vi är människor. För att glädja honom på något sätt (om jag lägger manken till är jag en lika förekommande värdinna som Mrs Bennet i Pride and Prejudice, men eftersom Petter inte har läst den så är den referensen bortkastad i just det här blogginlägget) har jag letat reda på min enda (och olästa) bok av Lars Gustafsson, för det kändes som om det är det enda jag har hemma som Petter kan tänkas uppskatta. Möjligen kan vi också uttrycka vårt ömsesidiga förakt om den andres uppfattning om Narniaböckerna eller Susan Coopers Dark is rising-serie.
Ja, och så har jag tagit fram några konsonanter också. X:et är bara till låns.
20:59
Om jag bara skulle nämna Den Enda Författaren som betytt mest för mig i mitt liv så skulle jag vara tvungen att säga Maria Gripe. Varje blogg som diskuterar hennes böcker bevakas därför extra av mig, så klart, till exempel Det mörka tornet som har en Maria Gripe-utmaning som jag kommer besöka ofta. Kanske kan Boktoka och jag också äntligen påbörja vår Gripe-diskussion som vi talat så mycket om?! Det är på tiden, eller hur?
20.24
Snowflake kommer lite sent, med regndroppar i håret, tre flaskor vin och Sara i sällskap. Jag misstänker att mina och Snowflakes diskussioner aldrig kommer att ta slut (var ska de ens börja? Med deckarna, de mer eller mindre galna kvinnorna, Ingmar Bergman eller ett aldrig sinande skvallerutbyte om litteratur och omvärlden på alla nivåer), så jag har bjudit henne att stanna över natt.
Sara har jag inte alls känt till särskilt länge, men jag skulle gärna vilja veta mer om den där ungdomsboken som hon har så roligt när hon skriver.
Och ja, just det. Försöka bevisa att det är en myt att man inte kan skriva bra dialog på svenska (ergo: det borde inte vara omöjligt med sådan i svenska filmer heller).
Sara har jag inte alls känt till särskilt länge, men jag skulle gärna vilja veta mer om den där ungdomsboken som hon har så roligt när hon skriver.
Och ja, just det. Försöka bevisa att det är en myt att man inte kan skriva bra dialog på svenska (ergo: det borde inte vara omöjligt med sådan i svenska filmer heller).
20:19
Paperback Lover är en självskriven gäst på min fest, hon är här så ofta och kommenterar (och är ett ganska bra exempel på att man bondar med en del bokbloggar utan att nödvändigtvis alltid läsa samma böcker). Jag bekymrar mig dock lite för att hon ska känna sig utanför bland alla mina böcker som inte är pocket. Men som ni ser på den här (något suddiga) bilden, så är mina böcker av utrymmesskäl ordnade så att varannan hylla är en pockethylla. Men Paper och jag bör väl kunna ventilera en del åsikter om Poirot. Och kanske om Boktjuven? Och jag läste faktiskt Malin Persson Giolitos debutbok Dubbla slag enbart för att Paper promotar den så fint.
Jag ordnar förresten mina böcker enligt associativa systemet (i den mån det går beroende på platsbrist), men jag är lite orolig över att Lazy ska go crazy och hitta på något annat system (typ författarstorlek) och ordna om alltihop innan hon går hem.
Jag ordnar förresten mina böcker enligt associativa systemet (i den mån det går beroende på platsbrist), men jag är lite orolig över att Lazy ska go crazy och hitta på något annat system (typ författarstorlek) och ordna om alltihop innan hon går hem.
20.08
Jag har ordnat en liten krigshörna också. Där tänkte jag diskutera spioner och andra världskrigslitteratur med Jenny-utan-blogg. Jag tror att Ingrid gärna vill vara med här (jag har väl berättat att hon kommit? Hon har med sig hunden, även om han får hålla sig i trädgården, eftersom jag är lite allergisk.)
Annars sitter Ingrid i en sån där mer allvarlig diskussion, om Tunga och Svårlästa Böcker. Hermia är med också (men henne måste jag ju absolut fånga under ett obevakat ögonblick för att bland annat diskutera 't Harts bok Om så hela världen rasar, och det hänger nog Jenny-utan-blogg också med på). Och Ingrid och jag har mycket att dryfta, och många boktips att utbyta. Framför allt är jag så otroligt nyfiken på vad det egentligen vad som hände i hennes liv när hon läste William Somerset Maughams Månen och silverslanten.
Martina från Ett hem utan böcker måste jag också prata lite med. Vi har en hel del gemensamma läsupplevelser, oftast initierade från någon utmaning som Martina skapat. Victoria Benedictsson, till exempel. Eller Elin Wägner. Men jag kan inte förstå vad grejen är med Tidsresenärens hustru.
Annars sitter Ingrid i en sån där mer allvarlig diskussion, om Tunga och Svårlästa Böcker. Hermia är med också (men henne måste jag ju absolut fånga under ett obevakat ögonblick för att bland annat diskutera 't Harts bok Om så hela världen rasar, och det hänger nog Jenny-utan-blogg också med på). Och Ingrid och jag har mycket att dryfta, och många boktips att utbyta. Framför allt är jag så otroligt nyfiken på vad det egentligen vad som hände i hennes liv när hon läste William Somerset Maughams Månen och silverslanten.
Martina från Ett hem utan böcker måste jag också prata lite med. Vi har en hel del gemensamma läsupplevelser, oftast initierade från någon utmaning som Martina skapat. Victoria Benedictsson, till exempel. Eller Elin Wägner. Men jag kan inte förstå vad grejen är med Tidsresenärens hustru.
19:28
Det finns varma pajer i köket nu, men de flesta verkar ha fastnat inne i vardagsrummet där EnligtO har ordnat en utmaning. Jag är inte helt på det klara med om den är alfabetisk eller geografisk, eller möjligen en kombination av båda, men det ska rimmas i alla fall. Priset utgörs av en försvarlig hög recensionsex. Vi gillar ju inte alltid samma böcker, O och jag, men det betyder ju inte att jag inte vet vad hon gillar. Bland hennes toppbetyg har jag åtminstone lokaliserat Hungerspelen och Anneli Jordahls bok om Ellen Key. Dom kan vi ju ha som utgångspunkt om vi händelsevis skulle få en sån där obekväm tystnad i konversationen.
I ett hörn diskuterar En bok om dagen och En full bokhylla hur svårt det kan vara att para ihop bokbloggare i bokkedjor – något som båda gjort med den äran. En bok om dagen vill jag också fånga för ett fortsatt meningsutbyte om Gellert Tamas bok De apatiska. En full bokhylla har jag aldrig hängt med så där jättemycket, men vi kan uppenbarligen diskutera böcker och bloggning så där i allmänhet, och jag har just upptäckt att hon läst och gillat Den tionde sånggudinnan av Carina Burman. Bara det kräver ju att vi fördjupar vår bekantskap! Dessutom har hon mycket barnböcker i Den lilla bokhyllan.
I ett hörn diskuterar En bok om dagen och En full bokhylla hur svårt det kan vara att para ihop bokbloggare i bokkedjor – något som båda gjort med den äran. En bok om dagen vill jag också fånga för ett fortsatt meningsutbyte om Gellert Tamas bok De apatiska. En full bokhylla har jag aldrig hängt med så där jättemycket, men vi kan uppenbarligen diskutera böcker och bloggning så där i allmänhet, och jag har just upptäckt att hon läst och gillat Den tionde sånggudinnan av Carina Burman. Bara det kräver ju att vi fördjupar vår bekantskap! Dessutom har hon mycket barnböcker i Den lilla bokhyllan.
19:10
Här kommer Spectatia. Hon har med sig kameran och det är ett evinnerligt blixtrande. Jag tror hon förbereder nya bildgåtor. Ja, och så har hon visst väskan full av pamfletter som propagerar för att Nobelpriset ska gå till Philip Roth.
Calliope står här borta också, förresten. Det passar mig utmärkt att dryfta mina anglofilistiska böjelser med dessa två experter. Och Hannele. Hannele måste också vara med! Och Läsdagboken som bor i London måste ju bara komma förbi!
Calliope står här borta också, förresten. Det passar mig utmärkt att dryfta mina anglofilistiska böjelser med dessa två experter. Och Hannele. Hannele måste också vara med! Och Läsdagboken som bor i London måste ju bara komma förbi!
18.58
För ovanlighetens skull är det här en mycket väl förberedd fest, där jag som värdinna inte alls behöver irra runt och leta efter iskuber eller servetter. Nu behöver jag egentligen göra särskilt mycket mer än att visa folk var toaletten är ("Gå bara genom biblioteket, du kan inte missa den. Nej, det finns tyvärr ingen lektyr där, men plocka gärna med dig något från bokhyllan."), utan kan mingla runt.
Jag tar mig ordentligt med tid med några av gästerna som jag länge längtat efter att träffa. En av dem är Klotho som bloggar (numer intensivt men sporadiskt) på Ett eget rum. Klotho har en speciell plats i mitt hjärta eftersom hon var den första som kommenterade på min blogg. Det har blivit många kommentarer sedan dess, och jag har svårt att föreställa mig att det finns några ämnen där vi inte skulle tala i mun på varann. Jag är faktiskt mest intresserad av att diskutera Gömda-gate, men jag kan tänka mig att angripa den grekiska mytologin eller Dorothy Sayers-deckare också.
En annan mycket välkommen gäst är L från Tassande en liten kaffekopp. Bloggen verkar äntligen vakna upp igen efter lång tids tystnad. Jag skulle förstås gärna vilja veta vad det var som jag kom på spåren när jag rekommenderade henne Margareta Strömstedts självbiografiska bok, men det är även på tiden att vi äntligen fördjupar oss ordentligt i den där diskussionen om namnen på djuren i barnböckerna! Eller diskuterar vad som helst, förresten. Vi har många gemensamma bokupplevelser.
Kontakt från Boktipset – ni na ni na ni nanna vill jag också gärna träffa. Jag har särskilt lagt fram Janne, min vän för att inte missa den analysen, men vi måste även prata lite om Robin Hood. Dessutom vill jag gärna diskutera Dansa på min grav av Aidan Chambers!
18.14
Nu strömmar gästerna till, en del har gjort sällskap på promenaden från bussen nere i byn. Samtalen kommer igång runt champagneglasen. Det finns saft också, förstås; Matilda kan jag ju inte gärna bjuda på alkohol, för enligt vad hon påstår är hon endast 12 år gammal. Det är svårt att tro när man läser hennes utomordentligt ambitiösa och välskrivna bokblogg. Vi har flera gemensamma favoritböcker som jag gärna vill tala om – Pride and prejudice, Hungergames-serien och Harry Potter!
Någon annan som jag vill bjuda in är Lena på Jag är jag. Eftersom hon är gravid tror jag att det är saft som gäller här också. Jag känner henne inte så bra, men har upptäckt att hon blivit väldigt förtjust i Salinger, och eftersom jag förtvivlat försökt frälsa hela bokbloggsvärlden för Salinger (åtskilliga har prövat och undrat vad det egentligen är för särskilt med honom), så vill jag gärna diskutera med nån som fattar! Här måste vi förstås även ha med Kajsa på We tell Ourselves Stories in Order to Live.
Lena har upptäckt Paul Auster också, och det öppnar ju upp för en väldigt spännande diskussion. Hoppas Holly Hock kan komma och bidra med lite intensiva kommentarer. Jag vet inte riktigt vad jag har att erbjuda henne i djupdykningsväg hos mig, men jag har väldigt många Agatha Christie.
Någon annan som jag vill bjuda in är Lena på Jag är jag. Eftersom hon är gravid tror jag att det är saft som gäller här också. Jag känner henne inte så bra, men har upptäckt att hon blivit väldigt förtjust i Salinger, och eftersom jag förtvivlat försökt frälsa hela bokbloggsvärlden för Salinger (åtskilliga har prövat och undrat vad det egentligen är för särskilt med honom), så vill jag gärna diskutera med nån som fattar! Här måste vi förstås även ha med Kajsa på We tell Ourselves Stories in Order to Live.
Lena har upptäckt Paul Auster också, och det öppnar ju upp för en väldigt spännande diskussion. Hoppas Holly Hock kan komma och bidra med lite intensiva kommentarer. Jag vet inte riktigt vad jag har att erbjuda henne i djupdykningsväg hos mig, men jag har väldigt många Agatha Christie.
18.04
Andra som strax dyker upp är Lyran och Helena från Fiktiviteter, som samåkt. Helena måste jag gratulera ordentligt till att äntligen färdigställt avhandlingen, och önska lycka till på den förestående disputationen (sen låter jag henne klappa lite på min avhandling också, för det finns sammanhang då inte ens jag är så blygsam att jag kan låta blir att skryta).
Jag skulle gärna diskutera lite Austen med Helena också, men eftersom hon även är väldigt förtjust i vampyrer har jag förberett en särskilt blodig hörna för henne, Eli och Bokstävlarna. Den enda vampyrbok jag äger tror jag är The Historian av Elizabeth Kostova (det är lite konstigt faktiskt, för jag har ju ändå läst många av de stora vampyrböckerna, även om jag inte hoppat på True Blood och Twilight-tåget som tuffar just nu). I alla fall finns det både löständer och blodapelsiner och en vitlöksfläta.
Jag kan ju i och för sig inte lämna vampyrflickorna helt till sig själva, för något lite utbyte kring Den allvarsamma leken måste vi väl kunna ha, Bokstävlarna och jag. Och Eli och jag ska absolut diskutera lite Tintomara!
Men jag kan ju roa mig med Lyran så länge. Vi har en hel del gemensamma bokbekanta, även om jag inte läst riktigt lika många Nobelpristagare, och inte heller lika gärna ger mig ut på utflykter runtom i världen. Kanske kunde vi börja med en bilderboksdiskussion. Och sen förstås en massa om Selma Lagerlöf!
Jag skulle gärna diskutera lite Austen med Helena också, men eftersom hon även är väldigt förtjust i vampyrer har jag förberett en särskilt blodig hörna för henne, Eli och Bokstävlarna. Den enda vampyrbok jag äger tror jag är The Historian av Elizabeth Kostova (det är lite konstigt faktiskt, för jag har ju ändå läst många av de stora vampyrböckerna, även om jag inte hoppat på True Blood och Twilight-tåget som tuffar just nu). I alla fall finns det både löständer och blodapelsiner och en vitlöksfläta.
Jag kan ju i och för sig inte lämna vampyrflickorna helt till sig själva, för något lite utbyte kring Den allvarsamma leken måste vi väl kunna ha, Bokstävlarna och jag. Och Eli och jag ska absolut diskutera lite Tintomara!
Men jag kan ju roa mig med Lyran så länge. Vi har en hel del gemensamma bokbekanta, även om jag inte läst riktigt lika många Nobelpristagare, och inte heller lika gärna ger mig ut på utflykter runtom i världen. Kanske kunde vi börja med en bilderboksdiskussion. Och sen förstås en massa om Selma Lagerlöf!
17.59
Punktligt som ett urverk anländer Bokbabbel, trots att hon rest ända från Finland. En sak som vi absolut måste dryfta är en gemensam kärlek till Göteborg. En annan sak gäller Aldous Huxleys bok Du sköna nya värld som Bokbabbel ständigt hintar om att hon är expert på. Eftersom jag ännu inte kommit mig för att skriva något om boken, trots att det var åtskilliga månader jag läste den får jag passa på att nu lyfta frågan om hon egentligen inte tycker att den verklighet boken beskriver redan är här.
17.43
Idag har jag ett virtuellt bokbloggsparty hos mig. Jag tror vi tänker oss att det börjar klockan 18 faktiskt. En lördag, så här i september, när det fortfarande är ljust ute, och man kan börja med lite champagnemingel i trädgården (eftersom det är en låtsas-fest kan vi låtsas att min trädgård inte alls är uppgrävd av små grävskopor för tillfället).
Jag har bett Bokomaten komma lite tidigare (typ en vecka) och hjälpa till med att fixa maten. Medan vi förbereder den har vi minst lika roligt som vi brukar ha i varandras kommentarsfält, och hon har dessutom ordnat så att jag aldrig mer behöver betala biblioteksböter. I alla fall inte i min kommun.
Vi inleder också med att dricka lite Prosecco. Det passar väl bra ihop med en diskussion kring några av Bokomatens favoritböcker – Mary Hoffmans Stravaganza-böcker, som utspelar sig i ett slags parallellt Italien. Och om vi hinner grälar vi lite om vem som egentligen ska ha George Emerson.
Jag har bett Bokomaten komma lite tidigare (typ en vecka) och hjälpa till med att fixa maten. Medan vi förbereder den har vi minst lika roligt som vi brukar ha i varandras kommentarsfält, och hon har dessutom ordnat så att jag aldrig mer behöver betala biblioteksböter. I alla fall inte i min kommun.
Vi inleder också med att dricka lite Prosecco. Det passar väl bra ihop med en diskussion kring några av Bokomatens favoritböcker – Mary Hoffmans Stravaganza-böcker, som utspelar sig i ett slags parallellt Italien. Och om vi hinner grälar vi lite om vem som egentligen ska ha George Emerson.
Meningen med livet är 49
De sista dagarna har inneburit ett intensivt bloggande för mig. Jag hade inte riktigt räknat med det, men det har varit enormt roligt med så mycket kommentarer och reaktioner på inläggen om bokbloggosfären. Tack alla, för att ni roar mig så – tankeutbytet kring böcker och läsande är anledningen till att jag bloggar, men det har varit väldigt spännande att som omväxling tala om vad det innebär att blogga om böcker.
Idag kommer det handla ännu mer om bokbloggar, för jag ordnar virtuellt bloggparty för några bloggar som jag gärna läser – en del känner jag till väl, andra mer ytligt, men allihop är läsvärda på sitt sätt. Det kommer bli en rad inlägg under kvällen och natten – välkommen att titta in eller att läsa i efterhand!
Jag hade tänkt bjuda in 42 bloggar till min låssasfest, eftersom 42 trots allt är meningen med livet. Och eftersom jag hade fått en vacker utmärkelse av precis sex bloggar, som jag sedan i och med festen skickade vidare till sju andra. Det blir ju också 42. Det var som en tanke med allting, tyckte jag.
Och sen kom Hermia (du har säkert inte läst Douglas Adams, eller hur?!) och förstörde. Hon skickade över en underbar utmärkelse till, som jag är så glad för. Men på grund av detta blir det fest för 49 bloggar ikväll. Det finns kanske en mening med det också, även om det inte är just meningen med livet.
Nästa vecka ska jag återgå till ordningen och antingen skriva om böcker igen, eller också inte skriva om böcker. Precis som vanligt, alltså.
Idag kommer det handla ännu mer om bokbloggar, för jag ordnar virtuellt bloggparty för några bloggar som jag gärna läser – en del känner jag till väl, andra mer ytligt, men allihop är läsvärda på sitt sätt. Det kommer bli en rad inlägg under kvällen och natten – välkommen att titta in eller att läsa i efterhand!
Jag hade tänkt bjuda in 42 bloggar till min låssasfest, eftersom 42 trots allt är meningen med livet. Och eftersom jag hade fått en vacker utmärkelse av precis sex bloggar, som jag sedan i och med festen skickade vidare till sju andra. Det blir ju också 42. Det var som en tanke med allting, tyckte jag.
Och sen kom Hermia (du har säkert inte läst Douglas Adams, eller hur?!) och förstörde. Hon skickade över en underbar utmärkelse till, som jag är så glad för. Men på grund av detta blir det fest för 49 bloggar ikväll. Det finns kanske en mening med det också, även om det inte är just meningen med livet.
Nästa vecka ska jag återgå till ordningen och antingen skriva om böcker igen, eller också inte skriva om böcker. Precis som vanligt, alltså.
fredag 17 september 2010
Vem vill vara med?
Jag vill verkligen tacka alla som bidrog till den mycket intensiva diskussionen om kill-baciller och kvotering av vilka bokbloggar man läser under gårdagen. Det finns mycket spännande i kommentarsfältet där (och jag har slått alla rekord i antal kommentarer till ett inlägg!). Även om jag ockuperar kommentarerna mest (och kanske också har lärt mig mest; jag brukar diskutera mig fram till min egen kunskap), så tycker jag att debatten ledde till några viktiga resultat som i alla fall jag gärna vill komma ihåg:
1. En lista på över 25 bloggar med manliga skribenter. Den ska få ett eget inlägg så småningom.
2. Att de flesta som kommenterat tycker att kön är en ganska egal egenskap för hur man väljer vilken bokblogg man läser.
3. Att vi generellt uppskattar varandra i bokbloggosfären (fast de som avundsjukt biter ihop tänderna och knyter handen kring en ihopskrynklad boksida ger sig väl inte tillkänna här, kan man tänka).
4. Och så det sista där min tanke stannar: Att det säkert finns en massa bokbloggare där ute som skulle vilja vara lite mera med. En del av dem är till och med kvinnor. De sitter och tittar på sina läsarsiffror och önskar att de var lite högre, och jämför sina egna inlägg med andra bloggars och funderar över varför den ena har många läsare och kommentarer och den egna blir utan, trots att det inte verkar vara någon större skillnad mellan kvalitet, längd, bloggfrekvens eller vilka böcker som man skriver om.
Kanske är man dessutom blyg, och vågar inte riktigt börja kommentera hos andra, för vad ska man skriva när allt verkar vara så internt och roligt och alla har läst samma böcker som alla andra, och dessutom tre terminer litteraturvetenskap?!
Jag vill tro att alla får plats och att alla kan hitta någon att bokprata med i den stora bokbloggarfamiljen. (Om man vill det alltså; jag är rätt övertygad om att en del bokbloggare bara vill skriva sin blogg, möjligen läsa lite i andras, och inte alls hålla på att kommentera och svara på kommentarer, men då är det rätt lätt att låta bli.) Det finns några knep för att komma in. Mymlan har en fin bloggskola som jag har lärt mig mycket av. Och vet man inte hur man ska kommentera kan man möjligen ha hjälp av mina förslag här. Smicker om att nån har snygg bloggdesign eller god boksmak fungerar alltid! I alla fall på mig.
Om man skriver en bokblogg och vill bli läst, och framför allt hitta någon som tycker om samma böcker som en själv, finns det några specifika knep man kan ta till. Först ska man absolut registrera sig hos Bokbloggar.nu. Jag är mer osäker på hur stor effekt andra portaler (t ex Bloggportalen och Bloggtoppen) har, men det skadar inte att finnas med i deras litteratursektioner också. Jag är listad hos några stycken (de finns just nu ganska långt ner i min högerkolumn), och genom att klicka på dem kan man leta sig fram till instruktioner för hur man registrerar sig.
Det kan också vara bra att registrera sig hos knuff.se, eftersom andra bloggar som är registrerade där då enkelt ser om du länkar till dem. Jag tror jag talar för en stor majoritet av bokbloggare när jag säger att ingen blir ledsen av att ens recension av en viss bok blir länkad till och kommenterad/uppmärksammad hos någon annan som skriver om samma bok. Det är också ett jättebra sätt att bli läst och kunna utbyta tankar kring en bok som minst två har läst.
Andra knep som kan prövas – om man inte tycker det går emot ens syfte med bloggandet – är att försöka skriva om böcker man vet att många har läst. På så sätt skapar man sig en läsekrets som tycker att de har något gemensamt med en, och sen brukar man få läsare – om än inte förståelse – även för sina mer obskyra älsklingsböcker. Rätt vad det är finns där någon som vill tala om det man allra helst vill diskutera.
Ett sätt att få tillfälliga – men sällan återkommande – läsare är att länka till (bok)recensioner och kulturartiklar på hos nättidningarna. Provocerande, dubbeltydiga och roliga bloggrubriker ger också läsare från bokbloggar.nu (om läsarna sedan blir kvar beror på om de känner sig lurade eller skrattar åt skämtet när de väl kommer till din blogg).
Att hoppa på utmaningar, som Tematrion hos Lyran, Bokgeografi hos Enligt O eller alkb:s bokbloggsjerka ger också fler kontakter, eller läsutmaningar som att ge sig på tegelstenar hos Ord och inga visor, eller Skrivande svenskor hos Ett hem utan böcker. Deltagande i pyssel och prassel och pocketskedjor hos till exempel En full bokhylla och En bok om dagen gör också att du får kompisar. Man kan också starta utmaningar, men jag är tveksam till om det får riktigt god effekt om man inte först arbetat upp ett nätverk.
Puh, nu känns det här nästan uttömt, men om någon händelsevis skulle ha fler tips på att få läsare till en bokblogg så fyll gärna på i kommentarsfältet.
Annars tänkte jag att kommentarsfältet kunde användas för att de som vill ha fler eller andra eller nya eller nygamla läsare till sin bokblogg ger sig tillkänna. Jag lovar att sammanställa, uppmärksamma och lyfta fram under den närmaste tiden. (Och skulle nån vara otroligt blyg – jag känner lite särskilt för just dem – går det bra att mejla mig på vixxtoria apsvans gmail punkt com. Om man inte ens vågar det, så får man i så fall förlika sig med att vara oläst.)
1. En lista på över 25 bloggar med manliga skribenter. Den ska få ett eget inlägg så småningom.
2. Att de flesta som kommenterat tycker att kön är en ganska egal egenskap för hur man väljer vilken bokblogg man läser.
3. Att vi generellt uppskattar varandra i bokbloggosfären (fast de som avundsjukt biter ihop tänderna och knyter handen kring en ihopskrynklad boksida ger sig väl inte tillkänna här, kan man tänka).
4. Och så det sista där min tanke stannar: Att det säkert finns en massa bokbloggare där ute som skulle vilja vara lite mera med. En del av dem är till och med kvinnor. De sitter och tittar på sina läsarsiffror och önskar att de var lite högre, och jämför sina egna inlägg med andra bloggars och funderar över varför den ena har många läsare och kommentarer och den egna blir utan, trots att det inte verkar vara någon större skillnad mellan kvalitet, längd, bloggfrekvens eller vilka böcker som man skriver om.
Kanske är man dessutom blyg, och vågar inte riktigt börja kommentera hos andra, för vad ska man skriva när allt verkar vara så internt och roligt och alla har läst samma böcker som alla andra, och dessutom tre terminer litteraturvetenskap?!
Jag vill tro att alla får plats och att alla kan hitta någon att bokprata med i den stora bokbloggarfamiljen. (Om man vill det alltså; jag är rätt övertygad om att en del bokbloggare bara vill skriva sin blogg, möjligen läsa lite i andras, och inte alls hålla på att kommentera och svara på kommentarer, men då är det rätt lätt att låta bli.) Det finns några knep för att komma in. Mymlan har en fin bloggskola som jag har lärt mig mycket av. Och vet man inte hur man ska kommentera kan man möjligen ha hjälp av mina förslag här. Smicker om att nån har snygg bloggdesign eller god boksmak fungerar alltid! I alla fall på mig.
Om man skriver en bokblogg och vill bli läst, och framför allt hitta någon som tycker om samma böcker som en själv, finns det några specifika knep man kan ta till. Först ska man absolut registrera sig hos Bokbloggar.nu. Jag är mer osäker på hur stor effekt andra portaler (t ex Bloggportalen och Bloggtoppen) har, men det skadar inte att finnas med i deras litteratursektioner också. Jag är listad hos några stycken (de finns just nu ganska långt ner i min högerkolumn), och genom att klicka på dem kan man leta sig fram till instruktioner för hur man registrerar sig.
Det kan också vara bra att registrera sig hos knuff.se, eftersom andra bloggar som är registrerade där då enkelt ser om du länkar till dem. Jag tror jag talar för en stor majoritet av bokbloggare när jag säger att ingen blir ledsen av att ens recension av en viss bok blir länkad till och kommenterad/uppmärksammad hos någon annan som skriver om samma bok. Det är också ett jättebra sätt att bli läst och kunna utbyta tankar kring en bok som minst två har läst.
Andra knep som kan prövas – om man inte tycker det går emot ens syfte med bloggandet – är att försöka skriva om böcker man vet att många har läst. På så sätt skapar man sig en läsekrets som tycker att de har något gemensamt med en, och sen brukar man få läsare – om än inte förståelse – även för sina mer obskyra älsklingsböcker. Rätt vad det är finns där någon som vill tala om det man allra helst vill diskutera.
Ett sätt att få tillfälliga – men sällan återkommande – läsare är att länka till (bok)recensioner och kulturartiklar på hos nättidningarna. Provocerande, dubbeltydiga och roliga bloggrubriker ger också läsare från bokbloggar.nu (om läsarna sedan blir kvar beror på om de känner sig lurade eller skrattar åt skämtet när de väl kommer till din blogg).
Att hoppa på utmaningar, som Tematrion hos Lyran, Bokgeografi hos Enligt O eller alkb:s bokbloggsjerka ger också fler kontakter, eller läsutmaningar som att ge sig på tegelstenar hos Ord och inga visor, eller Skrivande svenskor hos Ett hem utan böcker. Deltagande i pyssel och prassel och pocketskedjor hos till exempel En full bokhylla och En bok om dagen gör också att du får kompisar. Man kan också starta utmaningar, men jag är tveksam till om det får riktigt god effekt om man inte först arbetat upp ett nätverk.
Puh, nu känns det här nästan uttömt, men om någon händelsevis skulle ha fler tips på att få läsare till en bokblogg så fyll gärna på i kommentarsfältet.
Annars tänkte jag att kommentarsfältet kunde användas för att de som vill ha fler eller andra eller nya eller nygamla läsare till sin bokblogg ger sig tillkänna. Jag lovar att sammanställa, uppmärksamma och lyfta fram under den närmaste tiden. (Och skulle nån vara otroligt blyg – jag känner lite särskilt för just dem – går det bra att mejla mig på vixxtoria apsvans gmail punkt com. Om man inte ens vågar det, så får man i så fall förlika sig med att vara oläst.)
När bokälskaren ska till tandläkaren
Jag ska till tandläkaren idag. Vi kan ju säga att jag sista veckan har undvikit att tänka på att det finns en bok som heter När Emil skulle dra ut Linas tand.
Jag har faktiskt inte kommit på en enda trevlig tandläkarskildring i litteraturen.
Kan det till och med vara så att bokläsare i högre utsträckning lider av tandläkarskräck på grund av detta? Eller beror den känslan på att det bara finns veckotidningar i väntrummet?
(Och varför finns det inga pedagogiska och lugnande böcker av typen Emma går till tandläkaren för vuxna som känner ilningar i tänderna så fort de passerar en glasskiosk och misstänker att amalgamlagningarna från 1988 nog trillade ut med julknäcken 2007?)
Jag har faktiskt inte kommit på en enda trevlig tandläkarskildring i litteraturen.
Kan det till och med vara så att bokläsare i högre utsträckning lider av tandläkarskräck på grund av detta? Eller beror den känslan på att det bara finns veckotidningar i väntrummet?
(Och varför finns det inga pedagogiska och lugnande böcker av typen Emma går till tandläkaren för vuxna som känner ilningar i tänderna så fort de passerar en glasskiosk och misstänker att amalgamlagningarna från 1988 nog trillade ut med julknäcken 2007?)
torsdag 16 september 2010
Vem får vara med?
Lena Kjersén Edman ställde en fråga i kommentarsfältet till mitt tack för alla de fina bloggutmärkelserna, och jag svarade på den. Lena undrade om det finns en rädsla för kill-baciller i den kvinnodominerade bokbloggosfären. Så här har vår kommentarsväxling sett ut hittills:
Jag tycker det här är en intressant och viktig diskussion, även om jag – faktiskt – inte tycker att det är kvinnliga bokbloggare som ska lösa den frågan. Jag är lite trött på att det både är kvinnors fel att de inte tar plats i manliga miljöer, och kvinnors fel att de inte ger män plats i kvinnodominerade miljöer.
Men det är ju samtidigt övermaga av mig att göra mig till tolk för manliga bokbloggares känslor för det här. Kanske finns det en stor "kvinnogemenskap" som man känner sig utestängda från. Kanske finns det författare och frågor som man önskade att det fanns mer debatt kring. Det tänker jag inte ens försöka svara på, men jag är intresserad av vad andra har att säga. Det finns i alla fall en del manliga bloggare och en del som jag tror är manliga bloggare (det är inte alltid man är säker) som brukar kommentera hos mig.
Daniel Åberg och Johanna Ögren hade i våras ett DJtv-inslag där de bland annat tar upp bristen på manliga bokbloggare.
Några manliga bokbloggare som nämns i kommentarsfältet här är emellertid (förutom Bernur och Butter):
Debutantbloggen
Librarianishish
Storyteller
Du är vad du läser
Bokhyllning
pocketpocketpocket
Sørens bokblogg
Fler bokbloggar som drivs av män som jag kommer på just nu är:
Literature Connoisseur
Tobias Bokblogg
Hm... Och skulle jag nu ha glömt nån bokbloggande man som jag regelbundet frekventerar så ska det tas som en komplimang – jag är inte mycket för att dela in världen i manligt och kvinnligt, och jag hoppas och önskar att jag inte alltid funderar över och uppmärksammar könet först, varken vad gäller (författarna till/personerna i) de böcker jag läser eller de bloggar jag följer.
Uppdatering
Maria hjälper mig med ytterligare några manliga bokbloggare:
http://yasylum.se
http://drommarnasberg.
http://piruett.se
http://spektakel.blogsome.com
http://skrivfrilans.se/blogg/
Uppdatering 2
Och Enligt O fyller på med
http://dantesbibliotek.se/
Uppdatering 3
Och bloggskribenten själv fyller på med
A fraction of the web
Uppdatering 4
Ingrid är behjälplig med fler manliga bloggare:
Den långsamma bloggen
Thauke2read
Dipsolitteraturen
Och Illusionernas blogg anmäler föredömligt sig själv.
Uppdatering 5
En full bokhylla kompletterar listan med
Bibliopepe
Och jag blir också påmind (av Enligt O och av Catrin) om två gruppbloggar som har en manlig bloggare var:
Pocketblogg
Wind up women
Uppdatering 6
Och Arina påminner om Socialistsimon.
Lena:
...Men det finns en (1) fråga som jag ställer NU när det gäller alla utnärkelser som bloggare ger till varandra Denna: Finns det en oro för att drabas av kill-loppor? Eller finns det något annat skäl till att ingen enda (kvinnlig) bloggare, vad jag märkt, har nominerat Bernur? Tycker ni att Bernur skriver för sällan eller att han skriver för ointressant eller har han ovårdat språk eller ... är det kill-loppor? lena k e
Vixxtoria:
Jag vet att Petter (på Butter tar ordet) skickade utmärkelsen vidare till Bernur (som inte har svarat på den, vad jag vet). Jag tror inte det finns några generella kill-loppor, men jag tror att i vart fall den här typen av inbördes bloggdunkningar baseras på de bloggar man har mycket kontakt med. Det finns en ganska stor grupp inom bokbloggosfären som "känner varandra", om än endast via bloggarna, och flera gånger i veckan besöker varandras bloggar och kommenterar. Det är ett starkt, trevligt och oftast mycket generöst nätverk, med tyvärr väldigt få manliga bokbloggare. Varje bokbloggare har ju sina cirklar och bloggrundor som man går, och där jag oftast trampar har jag sällan sett spår i form av kommentarer eller länkningar till eller från Bernur.
Mitt svar på din fråga varför Bernur inte får utmärkelser av andra bloggar är helt enkelt att han inte nätverkar på samma sätt. Bloggen i sig är utomordentligt skriven, har mycket intressanta analyser och kommenterar ofta aktuella böcker och andra kulturhändelser, och jag besöker den några gånger i månaden.
I grunden handlar väl den här frågan om hur och varför man bloggar, och hur man använder sin blogg och sitt bloggande. Ganska nya undersökningar visar ju att kvinnor i större utsträckning använder de så kallade "sociala medierna", vilket väl är ett annat sätt att säga att kvinnor använder de nya teknikerna för att kommunicera och framför allt _interagera_ på olika sätt. Jag ser bloggawards som denna "beautiful blogger" (eller den andra "creative blogger" som cirkulerade i början av året) som ett utslag av att man vill uppmärksamma och tacka sina älsklingsbloggar. De bloggar som man utnämner brukar (enligt mitt intryck) antingen bestå av de bokbloggare som man klickar mest mest – personkemi, älsklingsböcker, gemensamma referensramar, utbildning skämtlynne –eller av sådana man beundrar, gärna läser och kanske vill bli uppmärksammade _av_.
Mitt intryck och analys är alltså inte alls att det handlar om killbaciller, utan om en kombination av att det finns många kvinnliga bokbloggare, och att de kommenterar och besöker varandra, och helt enkelt är synliga för varandra på ett mycket konkret sätt. De flesta bokbloggar hittar också varandra genom bloggplatsen www.bokbloggar.nu, och jag tror faktiskt inte att bernur är med där. Om han registrerar sin blogg kommer han direkt att få många fler läsare. Kommentarer hos andra leder också till att fler besöker ens egen blogg, och vips är nätverkandet i gång. Det är så bloggvärlden fungerar! (Det är ytterst få bloggar – vi talar bara om de riktigt stora, och i bokbloggssammanhang är det nog endast bokhora som riktigt kan räknas dit – som får ett stort läsarantal utan att surfa runt hos andra bloggar och lämna avtryck, kommentera, uppmuntra, kritisera och allmänt umgås.)
Lena:
Tack, en bra förklaring till fenomenet. För jag hoppas ju att bokbloggare väljer att läsa de bokbloggar som är BRA, BÄTTRE och BÄST - oberoende om dessa är med eller inte i den stora bloggkusinträffen (som har vänskaps-charm, men också - risker). hej från lena k e - bloggläsare, inte bloggskrivare (men jag skriver an massa inlägg på Bokcirklar och är recensent i Västerbottens-Kuriren.)
Vixxtoria:
Tja, det är ju ganska många som läser min blogg, och en del av dem tycker den är bra, och det tyder väl på god smak ;-) Skämt åsido så tycker jag nog att "risker" är ett stort ord. Min erfarenhet av att komma till bokbloggosfären är att det har varit väldigt lätt att knyta kontakter, och finna själsfränder. Däremot är jag inte ensam om att så småningom börja kommentera mindre hos bloggare som sällan eller aldrig svarar på kommentarer. Det finns för mycket roligheter och tankeutbyte där ute som jag hellre ägnar mig åt. En del bloggar läser jag helt enkelt, utan att kommentera (särskilt mycket), ibland på grund av tidsbrist, ibland för att jag inte riktigt vet vad jag ska säga.
Jag tycker det här är en intressant och viktig diskussion, även om jag – faktiskt – inte tycker att det är kvinnliga bokbloggare som ska lösa den frågan. Jag är lite trött på att det både är kvinnors fel att de inte tar plats i manliga miljöer, och kvinnors fel att de inte ger män plats i kvinnodominerade miljöer.
Men det är ju samtidigt övermaga av mig att göra mig till tolk för manliga bokbloggares känslor för det här. Kanske finns det en stor "kvinnogemenskap" som man känner sig utestängda från. Kanske finns det författare och frågor som man önskade att det fanns mer debatt kring. Det tänker jag inte ens försöka svara på, men jag är intresserad av vad andra har att säga. Det finns i alla fall en del manliga bloggare och en del som jag tror är manliga bloggare (det är inte alltid man är säker) som brukar kommentera hos mig.
Daniel Åberg och Johanna Ögren hade i våras ett DJtv-inslag där de bland annat tar upp bristen på manliga bokbloggare.
Några manliga bokbloggare som nämns i kommentarsfältet här är emellertid (förutom Bernur och Butter):
Debutantbloggen
Librarianishish
Storyteller
Du är vad du läser
Bokhyllning
pocketpocketpocket
Sørens bokblogg
Fler bokbloggar som drivs av män som jag kommer på just nu är:
Literature Connoisseur
Tobias Bokblogg
Hm... Och skulle jag nu ha glömt nån bokbloggande man som jag regelbundet frekventerar så ska det tas som en komplimang – jag är inte mycket för att dela in världen i manligt och kvinnligt, och jag hoppas och önskar att jag inte alltid funderar över och uppmärksammar könet först, varken vad gäller (författarna till/personerna i) de böcker jag läser eller de bloggar jag följer.
Uppdatering
Maria hjälper mig med ytterligare några manliga bokbloggare:
http://yasylum.se
http://drommarnasberg.
http://piruett.se
http://spektakel.blogsome.com
http://skrivfrilans.se/blogg/
Uppdatering 2
Och Enligt O fyller på med
http://dantesbibliotek.se/
Uppdatering 3
Och bloggskribenten själv fyller på med
A fraction of the web
Uppdatering 4
Ingrid är behjälplig med fler manliga bloggare:
Den långsamma bloggen
Thauke2read
Dipsolitteraturen
Och Illusionernas blogg anmäler föredömligt sig själv.
Uppdatering 5
En full bokhylla kompletterar listan med
Bibliopepe
Och jag blir också påmind (av Enligt O och av Catrin) om två gruppbloggar som har en manlig bloggare var:
Pocketblogg
Wind up women
Uppdatering 6
Och Arina påminner om Socialistsimon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)