Hemma hos mej

Jag är ju inte bara mamma, bokälskare, husägare och bloggare. Jag är dessutom iPhone-ägare (och det har jag visst glömt att tjata om på sista tiden). Om jag kombinerar alla dessa roller så blir resultatet så här:

Jag lånar iPhonen till dottern, för att få lite extra lästid till mig själv, och sedan bloggar jag om de foton som hon tagit på våra bokhyllor hemma.

Vi börjar med några kort på hennes egen bokhylla (en Expedit från Ikea, 2x4 fack, på högkant), som står i vardagsrummet och innehåller hushållets största – men inte enda – samling av bilderböcker.

Här ser vi böckerna som huserar ovanpå bokhyllan. 

Här är ett typiskt fack, där böckerna är så där lite hippt-som-happt sorterade. Verkar vara lite färgkodat också. 

Och så längst ner – de röda lådorna som är själva hjärtat för den bokutgivning som pågår i vårt hus. 3-4 volymer per dag produceras i genomsnitt av Nobelpristagaren-in-spe.

Sedan har mästerfotografen tagit med sig kameran in i nästa rum – biblioteket, som går i färgerna vitt, grönt och grått, med ljusa trädetaljer. Bokhyllorna är genomgående Ikeas Billyhyllor i ljus björk.  

Den första bilden ger en fin vy över ett bokhyllehörn, dörren till badrummet och täljstenskaminen till höger. Och till vänster ser vi också min gröna läsfåtölj. I och med det suddiga i bildens nederkant bryter jag min föresats att inte publicera bilder på mitt barn på bloggen.  

Här ser vi en detaljbild av mattan och fårskinnet, som är så mjukt och skönt (och dammigt) att ha som underlag när man sitter framför kaminen. 

Och här har vi kaminen. Och dotterns långfinger, möjligen tvättad med lavendeltvål, möjligen fortfarande med ketchupfläckar, det är lite svårt att avgöra på den här bilden.

Och här kan ni studera strukturen på den gröna textil jag valde när jag klädde om läsfåtöljen förra året. Filten är av ull och en kär gåva från min moster. I övre vänstra hörnet skymtar man även en del av ärmen på den kofta (från Gudrun Sjödén) som jag bar på Bokmässan i år. 

Och här har fotografen tagit en översiktsbild åt andra hållet. Vi ser här två stolar (och en del av ett bord) med högar av ren, men ostruken tvätt. En unik inredningsdetalj som inte finns i så många bibliotek. 

Och så avslutar vi detta inredningsreportage med en bild på läslampan (inköpt på Mio, tror jag) och ett annat bokhyllehörn. På denna ovanligt skarpa bild kan man till exempel beskåda min samling av Peter Pohl-böcker, samt den korg där jag förvarar mina telefonkataloger när jag inte läser dem. 

Om o-böcker som jag hunnit läsa

Lyran undrar vad jag läser när jag inte läser skönlitteratur. Det är en rätt intressant fråga, för jag har på sista tiden själv blivit allt mer varse att det är sällan jag läser en vanlig, hederlig roman. I stället läser jag till exempel det här:

Vetenskapliga artiklar. Eller läser och läser. Jag skummar abstract och slutsatser, och sen gör jag en sammanfattning av resultatet för den artikel som jag själv håller på att skriva (som nån annan jävel om ett par år endast kommer läsa abstractet och slutsatser på; jag är ibland jävligt sugen på att skriva blahahahaha på sidorna i mitten och se om nån upptäcker det).

Råd & rön. Om det inte finns för många leksaker och barn i vägen så slänger jag mig genast på soffan när jag hämtat den tidningen ur brevlådan, och sen frossar jag i spännande upplösningar av  ARN-anmälningar och test av dammsugarfilter och snöskovlar.

Telefonkatalogen. Det är så spännande att se vad folk heter! Även om jag inte precis ligger och bläddrar i katalogen varenda kväll, så blir jag alltid fast en bra stund när jag tar fram den. På Eniro råkar man ju aldrig snubbla över fantastiska namn när man ska leta reda på Anna Anderssons telefonnummer.

En bland 198 miljoner

Även om jag gillar böcker skulle jag kanske inte riktigt vilja påstå att Ikea-katalogen är en bok. Men jag gillar den också. (Dessutom kan jag berätta så här lite inom parentes att jag ibland tillbringar avsevärd tid med att läsa telefonkatalogen, bara för nöjes skull.) Och igår dunsade 2011 års upplaga i min brevlåda. Elektroniskt har jag redan kunnat bläddra i den några dagar, men det var först när jag tillbringade lite tid med pappersupplagan som jag upptäckte lite genanta missar.

Alla som varit på ett Ikea-varuhus (jag själv till exempel) vet ju att man ofta hittar hyllmeter av restupplagor av samma bok. Det är ju på sätt och vis effektfullt, men ärligt talat inget som charmar en verklig bokälskare.  En bokälskare tycker ju i stället att det är spännande (vilket inte minst kommentarerna till detta inlägg av Bokbabbel visar) att kolla vilka titlar som står i bokhyllan, och utifrån det skapa sig en föreställning om vem som bor där. Ja, ni vet, samma grej vi sysslar med när vi besöker verkliga personer i verkliga hem.

När jag så spanar in Ikea-katalogens förstasida blir jag rätt glad. Inte nog med att man placerat ett trevligt bokskåp i blickfånget (nåja, man har stuvat in lite väl många vaser, statyhuvuden föreställande kvinnor och barn, och en oförsvarlig mängd tidskrifter), man visar här heller inga som helst tendenser till att exponera 52 ex av Linda Skugges bloggbok. Pluspoäng!

Minuspoäng blir det däremot på sidan 271, för här skymtar man – om än suddigt ofokuserat – ett sånt där typiskt tråkigt Ikea-hyllplan där åtskilliga böcker finns i ett flertal exemplar. Lite mer eftertanke tycker jag man kan förvänta sig av en katalog som trycks i 198 miljoner exemplar.

Fast på sidan 160 smälter jag igen. Kolla in det här nattduksbordet. Vem har inte ett sånt?