När man just börjat prata med någon som nyss var alldeles främmande kan lära känna-processen hoppa flera steg framåt om man upptäcker att man har gemensamma bekanta. Jahaaaa, hon känner Lisa och Roger, ja då har man liksom fått en bekräftelse på att personen är civiliserad i alla fall.
Det är precis på samma sätt när man kommer hem till någon och upptäcker sina egna favoritböcker i bokhyllan. Någon som har tummade ex av Hamlet och Processen verkar sympatisk (eller tja, lite varning på vilsen ung man är det väl över det hela, men man eller inte har vi väl alla gått igenom det stadiet). Någon som har läst Margaret Atwood och Joyce Carol Oates borde jag kunna föra ett vettigt samtal med. Och få se här, bokhyllan avslöjar en eller två terminer med historia, litteraturvetenskap och lingvistik - check, check, check. Och längst upp, lite halvt generat gömt bakom Algulin och Olssons litteraturhistoria, där står ju faktiskt några lika slitna exemplar av Maria Gripes skugg-böcker som jag har "gömt" i barn- och ungdomsbokhyllan hemma!
Hos mig själv har bokhyllor en helt oemotståndlig dragningskraft. Jag kan stå och hänga vid dem hela kvällen, och försöka engagera andra festdeltagare i värden eller värdinnans smak. Jag kan till och med bli stående på Ikea och kolla in vilka böcker som inredarna valt att dekorera med där, hur många exemplar av samma restupplageböcker som än står på rad. Behöver jag förresten säga vad som jag tyckte var intressantast när vi för några år sedan tillbringade så gott som alla helger på husvisningar? Ja, inte var det att kolla dräneringen i alla fall! För ärligt talat - hur skulle det kunna vara fel på ett hus som någon med god smak för litteratur ville sälja?
Det som är så fantastiskt med att hitta en kopia av sin egen bokhylla (förutom att man kan skippa kallprat om kallhyra och utsikt och hur långt det är till närmaste kvartersbutik, utan direkt hitta något substantiellt att tala om), är att det är lätt att få boktips. Trots alla gemensamma nämnare finns det i allmänhet några böcker som denna bibliofilistiska tvillingsjäl har läst som inte du har läst, och det är lätt att dra slutsatsen att du kommer tycka om de här böckerna också. Om du får låna böckerna (och det får man i princip alltid; min erfarenhet är att bokälskare älskar att låna varandra böcker), så har man en anledning att träffas igen. Och då vet man att man också kommer att ha något att tala om. Finns det en bättre grund för en vänskap än Löwensköldska ringen eller Ormens väg på hälleberget?
Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar