Vi passerar Hässleholm. Jag gör det ibland. Jag passerar Hässleholm och varje gång tänker jag: "Hasseltuna!". Och jag tänker att jag skulle stanna nån gång och se om det finns några spår av konditoriet där Martina Kalsong serverade och av flickpensionen där Gulla delade rum med Irene och Lycka.
Martha Sandwall-Bergström hade Hässleholm som förebild för Kulla-Gulla-böckernas regementsstad men jag har ingen aning om vad som var förebilden för herrgården Höje. (Höje å ligger vid Löddeköpinge men är inte det för nära havet? Jag har för mig att barnen i böckerna är avundsjuka på henne för att hon sett havet, även om det bara var som skeppsbruten bebis.)
Herrgården måste ju ligga ganska nära en ravin där Dal-Pelle bor och där den elaka Regina kan falla ner. Och nära en skog där rättar Tydklind kan gömma smuggelgods. Och där måste finnas stora ägor för alla torparna - Majsan, Viktoria och Mats och de andra. Och ett bruk ska där finnas där Tomas Torpare kan vara bokhållare.
Kanske finns det ingen verklig förebild för Höje. Men inte borde det hindra nån från att skapa temaparken Kulla-Gulla-Landet?
5 kommentarer:
En lilja, en blåklint och en pion - de tre vännerna var länge sedan jag träffade.
Å O. Jag hade glömt att det var så de kallades! Tack för påminnelsen!
Undra om det är dags att läsa KullaGulla nu när man närmar sig fyrtio? Ratade både dem o Anne på Grönkulla som liten men när jag sedan läste Anne så fattar jag verkligen inte varför...
Tack för påminnelsen, jag har planerat omläsning i över ett år men ni skrämde mig ju med att hon inte riktigt håller för det...
Maria: jag tror det är svårt att få den där barndomsupplevelsen av Gulla om man läser för första gången som vuxen. Men testa vettja!
Snow: jag tycker inte riktigt de håller. Men du kan väl läsa om och inte hålla med mig?!
Skicka en kommentar