Man vet aldrig vem som svarar när man ringer hem från jobbet. En dag gick samtalet ungefär så här:
- Hej, det är Findus!
- ... eeh. Åh, hej Findus! Är du hemma idag?
- Jaaa. Jag och Pettson lagar middag.
- Jaha. Vad blir det för mat då?
- Ketchup och parmesanost.
- Vad gott. Blir det något mer?
- Spaghetti och köttbullar och vatten också.
- Åh, köttbullar som är så gott! Då kommer jag hem och äter snart då.
- [i bakgrunden:] Pettson, Pettson, snart kommer Gustavsson* hem och äter! Han tycker också om köttbullar.
- Hejdå då Findus. Vi ses snart!
- Hejdå, Gustavsson!
*Fotnot för den som inte är helt uppdaterad: Pettson är en gubbe som lever med sin katt Findus (och en massa hönor). Gustavsson är Pettsons granne, en ganska tävlingsinriktad och kanske inte helt trevlig sådan. Varken jag eller sambon tycker det är den trevligaste rollen att tilldelas, men vad ska man göra? Man kan ju inte få vara Pettson jämt, särskilt inte om man är kvar på jobbet.
5 kommentarer:
Underbart! Jag har just nu två bajsmonster som äter bajs och dricker kiss hemma. Inte lika mysigt kanske.
O: Jösses - TVÅ stycken! Jag har bara ett, men av nån anledning svarar det aldrig i telefon. Alltid nåt att vara tacksam för.
(Har du hört talas om prutt-trollen, förresten? De är de som äter ärtsoppa med bönor hela nätterna för att sedan sitta och prutta inne i ventilerna på badhuset så att det bubblar ordentligt i bubbelpoolsbassängen. En mycket populär saga härhemma förtillfället, signerad Vixxtoria. Skulle säkert uppskattas av dina bajsmonster också.)
Det blir en hel del bajsmonstersagor just nu, men jag snor gärna prutt-trollen också. Det är rätt klurigt att komma på egna sagor på beställning så där en gång om dagen!
Nu ska jag göra er långnästa av avundsjuka!
Petsson (ja, egentligen är det väl Sven Nordqvist) har för några år sedan snickrat den mest underbara pyttelilla "Hattstuga" (ElsaBeskow) till mig.
Alla barn, som hälsar på mig, får försiktigt låna den...
häromdagen upptäckte lille Isak att inne i hattstugan har Sven Nordqvist också snickrat en pyttepytteliten spis. När jag lyste in genom stugans dörr med en ficklampa så såg också jag den: spisen!
SAGOLIKT, eller hur!
lena kjersén edman,
Pettsonvän
Lilla O: Ack, om jag bara behövde hitta på historier en gång om dagen...
Lena: Helt underbart! Jag hoppas bara barnen inte får för sig att de ska sota skorstenen till den lilla lilla spisen, för då blir det nog ingen honungskaka till kvällen :-)
Skicka en kommentar