Lyran firar Norges nationaldag i veckans tematrio, och jag firar den så här i elfte timman. Jag listar händelsevis just de tre norska författare som jag stiftat bekantskap med sedan jag svarade på samma tematrio förra året.
1. Jag har läst två böcker av Per Petterson under året, och det är svårt att säga att den ena är bättre än den andra, men kanske kanske kanske tycker jag att Ut och skjuta stjäla hästar är lite bättre därför att väven i den boken är lite mer komplicerad, och intrigen har några fler bottnar. Men jag tyckte också mycket mycket mycket om Jag förbannar tidens flod. Så mycket, faktiskt, att jag förutspår att han får Norges nästa Nobelpris i litteratur.
2. Jag läste även Henrik H Langelands bok Manuskriptet och tyckte inte alls om den. (Detta var en ganska oväntad och tråkig upplevelse, för jag hade länge suktat efter boken och fick den som en speciell gåva.) Upphaussad, pretentiös, långrandig... Nej, livet kan tillbringas rätt mycket bättre, tycker jag, men det verkar som att jag är lite ensam om att tycka så.
3. Jag har upptäckt Erlend Loe! Jag har hittills endast hunnit skriva om honom lite apropå, men jag lovar att det kommer mer. Humor, satir, människokännedom, lekfullhet. Jag tror inte det blir några Nobelpris till Loe, men i den här trion känner jag mest gemenskap med honom.
Till nästa år lovar jag att trion kommer bestå av tre norska kvinnor som inte skrivit deckare eller fått Nobelpriset.
6 kommentarer:
Roligt att höra att Jag förbannar tidens flod var åtminstone nästan lika bra, då ska jag sätta upp den på min önskelista. Vi är helt överens om att PP ska ha priset :-)
Lyran: Jag tycker nog att "floden" ÄR lika bra, men den är en annan slags bok. Och om man nödvändigtvis måste hålla den ena före den andra, och inte vill läsa båda böckerna så kan man gott börja med "hästarna", men annars lider man inte särskilt av att läsa båda två.
Aha, du tyckte inte om Henrik Langelands Manuskriptet? Jag läser just nu hans Wonderboy och är helt begeistrad. Har du läst den? Den är tjock, men 250 sidor har flugit förbi och jag börjar redan bli ledsen för att den kommer att ta slut. Jag vet att det finns hundra-tusentals andra böcker att välja på, men jag hoppas du inte dumpar Langeland för evigt!
Jenny B : Nej, jag gillade inte. Den var så... utstuderad och humorlös. Och jag tyckte att det fanns något fördömande i att kärleken mellan denna medelålders professorn och den unga studentskan inte kunde få blomma ut. Jag tycker egentligen mycket om litterära anspelningar och blinkningar och föreläsningar, men här lyfte det inte. Det var mer som att romanbygget var en förevändning för att få briljera lite grann. Nej, jag blev inte so impressed, faktiskt.
Men jag kan nog tänka mig att läsa Wonderboy nån gång. (Fast det vete sjutton om jag kommer springa benen av mig för att komma över boken...)
Men... ska man verkligen skjuta de små hästarna? Ska de inte stjälas? ;)
Jamen Sandra! Tack ska du ha. Du har så rätt och jag har tydligen problem med sje-ljuden, eller nåt. Ändrar genast!
Skicka en kommentar