Innan jag fick barn hade jag aldrig nånsin somnat med näsan i en bok. Ja, ni förstår säkert att det inte berodde på att jag inte läste sent på nätterna, utan att lusten att läsa alltid lyckades övervinna tröttheten.
Den tiden är dock förbi. Eller förhoppningsvis endast i pausläge; jag har inte slutat hoppas på att jag ska orka mig igenom långa sköna läsnätter igen när dottern flyttat hemifrån. Men nu har jag i alla fall två kvällar i rad somnat mitt i Mr Darcys frieri till Elizabeth. Det är förvisso ganska långt, men utgör ändå bokens höjdpunkt, och är något jag alltid har svårt att läsa utan förtjusta utrop.
Ja, jag skriver bara det här som ett exempel på hur trött jag är alltså, och som en försäkran om att även om det är lite tyst här just nu, så lovar jag återkomma när jag vaknat.
18 kommentarer:
Ja somnar man i Mr Darcys sällskap,då är man TRÖTT!/Agneta
Kanske att du verkligen, verkligen behöver sova (vem gör inte det under den här årstiden?!) och därför väljer den bokliga motsvarigheten till en lugnande snuttefilt? Det har jag isåfall full förståelse för.
(ps Det blir Darcy och Elizabeth till slut. Varenda gång.)
Då förstår jag verkligen utsträckningen av din trötthet. Du behöver vila! :)
det är märkligt och härligt att ha en vän, via nätet, som jag en gång i tiden var rädd för, att byta tankar med, fast adressen finns, Sätaröd, vita huset med gröna karmar,
"Om man bara ska läsa en bok i år", men du verkar vilja avverka lite fler, ska det va Sofi Oksanen; Utrensning; frierierna är ockupation, framför allt mot kärleksöppningarna, av ockupanter, tyskar, ryssar, i Estland, men det rescensenterna, hyllande, har missat, är gliporna av värme
barn och läsning; för ganska länge sedan hade jag en ettårig son som envisades med att vakna fyra, skulle få en tallrik yoghurt med Hirams svartvinbärssylt, sedan gick han och satte sig i ett hörn, och jag hade inget annat att göra än att läsa innan jag cyklade till jobbet, rätt mosig, men med t ex Faust i skallen och viadukterna var inte så farliga, herregu, om jag arbetar blir han trots allt frälst
Jag kan relatera, men har sen ett par månader nån konstig sömnstörning som gör att jag vaknar ca 02 på natten och inte kan somna om. Då "hinner" jag ta igen det jag inte läst tidigare. Inget ont etc..
Sover du fortfarande, Vixxtoria? ;-)
Förstår inte ens hur jag skulle klara av att ta hand om ett barn när jag inte ens orkar ta hand om mig själv (som att skriva i bloggen, läsa bloggar, skriva kommentarer, läsa böcker mm) så du har min fulla aktning och beundran.
Hoppas du snart har sovit klart och kan bjuda mig på några garv igen. Sköt om dig!
dina tankar behövs
Är här och tittar till dig lite bara. Vattnar blommorna.
Hälsningar från ett regnigt Manhattan.
.. och jag ger blommorna litet näring.Behöver bokhyllan dammas av?
lena k e
Hoppas också att du sover gott och återkommer snart med dina läsvärda inlägg!
Jag har för mig att du hade konto på blogg.se innan? Kunde du flytta över dina inlägg till blogspot och sätta "äldre" datum på dem, eller hamnar de med dagens datum? Något tips?
Hoppas att du i alla fall gör som björnen och kommer fram när snön börjar smälta. Sköt om dig!
Tack alla för fina, varma och oroliga (?) kommentarer. Jag lever och har hälsan, och har bara varit lite... frånvarande. Inga dödsfall eller psykiska sammanbrott. Bara lite håglöshet och längtan efter mental lugn och ro. Och chips.
Agneta: Ja, trött har jag varit. Tre veckor tog det mig att läsa ut boken!
Snowflake: Är du säker? Med alla nya adaptations of P&P-historien ska man inte vara säker på hur det går i slutet.
Helena: Ja, jag behövde vila. Jag har gjort det till viss del nu. Det var skönt!!
Eskil: Jag kommer säkert läsa Oksanen. Har redan fingrat lite på den i en bokhandel. Om det blir i år eller inte vet jag ännu inte. Men det är alltid trevligt med goda läsupplevelser att se fram emot.
A-Lo: Jag brukar sällan läsa mitt i natten när jag vaknar. Då har jag oftast så många roliga historier att tänka på inuit huvudet. Men visst är det praktiskt att utnyttja tiden till läsning när tillfället dyker upp!
Klotho: Man växer med uppgiften. Eller med barnet eller vad man ska säga. Och så har man inte mindre tid att läsa och dammsuga och man får stå ut med båda sakerna. Det är väldigt bra om man har tittat mycket på tv innan man får barn, för då kan man dra ner på tv-tittandet, och så går livet och tiden nästan jämnt upp. :-)
Lilla O: Lovar att leverera många skratt under våren. Det är så roligt att veta att man roar nån :-)
Eskil: Tack. Det var fin uppmuntran. Ibland behöver jag bara tänka lite på tankarna själv innan jag delar dem med andra.
Hermia: Tack, det var sannerligen välbehövligt! Till och med buxbom slokar ju efter några veckors torka!
Snowflake: Regnigt sa du? Hoppas det var trevligt som omväxling. Och som ursäkt att tillbringa mer tid i bokhandlar och på museum. Och många grattis till de 45!
Lena: Haha, ja, lite dammande skulle inte skada, det stämmer.
Kerstin: Jag är tillbaks (som du märker). Och roligare tips än klipp och klistra har jag tyvärr inte! (Man kan importera en blogg till blogspot, men då måste den redan vara i ett annat blogspot-format). Men jag tycker att blogspot överlag är bättre än blogg.se, så en flytt rekommenderas. Äldre datum kan man däremot "lätt" ordna.
Lilla O: Kanske stämmer det sista, för snön _har_ börjat smälta här. Jag har sett lite gräs på en del av gräsmattan, och konstaterat att det behöver klippas. Aldrig får man slå sig till ro!
APROPÅ läsning av
JANE AUSTEN!
En lärare i litteraturvetenskap chockerade mig .
Med sorg anförtrodde hon oss studenter att för henne hade all tidigare nöjesläsning av skönlitteratur förvandlats till - textanalys. Hon avundades oss som fortfarande andlöst hämningslöst kunde njuta av att läsa en roman.
Litteraturvetaren Vivi Edström har alla de forskningsredskap och analysspadar som behövs för att i boken ”Livets gåtor. Jane Austen” gräva djupt i Jane Austens författarskap. Men framför allt hyser denna professor emerita en livslång kärlek till den engelska författarinnans romankonst.
Jane Austen hann författa sju (åtta) intagande och sensibla men illusionslösa och distanserat berättade askungeberättelser .
Brevromanen ”Lady Susan”.
Den gotiska skräckromanen ”Northanger Abbey”.
”Förnuft och känsla”, där passionen gestaltas som frånvaro. Den tragikomiska romanen "Stolthet och fördom” som handlar om attraktion, avvisande och vikten av självrannsakan.
Moraliteten” Mansfield Park”.
Den virtuosa matchmaking-romanen ”Emma”.
Samt romanen ”Övertalning”, i vilken vi får följa hur kvinnan Annes liv kantas av förluster .
I dessa romaner berättar Jane Austen om baler, fotvandringar, utflykter, undanflykter, drömmar, skvaller, övertalningar, förälskelser, förnedringar och familjer.
Vivi Edström kallar oss i sin bok för ”Kära läsare!” och ber oss att läsa allt som Jane Austen har skrivit.
Så gärna.
Liksom många andra Austenforskare anser Vivi Edström att ”Mansfield Park" från 1814 är Jane Austens djupaste roman. I den ville författaren ställa ”tankfull vila” i kontrast mot sin samtids, det tidiga 1800-talets, ”tanklösa rastlöshet”. När ”Mansfield Park ” kom ut var Jane Austen trettionio år och hade tre år kvar att leva.
Den mest älskade Jane Austen-romanen, nu och för tvåhundra år sedan, är dock utan tvekan ”Stolthet och fördom”.
Eller?
Vivi Edström är nyfiken på författaren Jane Austen .
Vem var hon som får oss att skratta och gråta åt det som romanernas Emma eller Marianne eller Fanny eller Anne säger, tänker och gör?
Vilka livserfarenheter hade Jane själv?
Den lilla staden Lyme vid kusten har satt djupa spår i Jane Austens sista bok ”Övertalning”.
I Lyme hade Jane Austen i trettioårsåldern vid ett par tillfällen njutit av bad, sol och dans – hon var kokett, tyckte om vackra kläder och älskade att dansa. Ett ihärdigt rykte säger också att det var i Lyme som Jane mötte den man hon kunde älska, men som dog från henne.
***
Klassperspektivet finns i böckerna. Äktenskapskritiken. Mångtydigheten.
Jane Austen är, som Vivi Edström påpekar, en suverän psykolog. Men det förekommer inga kyssar i romanerna.
I slutet av romanen ”Övertalning”går dock sjökaptenen Fredrick och hans käresta Anne på promenad på paradgatan i Bath arm i arm.
Vivi Edström skriver:
”Låt vara att denna intimitet ursäktas med att Anne känner sig svag, Det räcker för att vi ska ana lidelsen, hoppet, glöden. Beröringen, också den konventionellt tillåtna, säger allt.
De går ju arm i arm”.
Lena Kjersén Edman
Lena: Många tankar som du delar, och många som väcks hos mig.
Jag tänker att det där att bibehålla nöjesläsningen är en konst och ett utrymme man måste kämpa för. Man måste helt enkelt ha utrymme för förutsättningslös läsning, där själva läsandet då och då inte kräver att man analyserar parallellt. Men jag antar att just som lärare är det extra svårt; som om ett undervisningsspår ständigt löper samtidigt som man man även nöjesläser.
Angående Edström så läste jag henns Edströms bok om Austen för ett år sen ungefä. Jag har skrivit två ganska långa inlägg om den på bloggen, faktiskt:
http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/search/label/Vivi%20Edström
Som Austenläsare var den väldigt intressant, och fick mig att se många spår som jag tidigare inte tänkt på. Just Övertalning och Mansfield Park är nog de Austen-böcker jag kommer läsa om härnäst (P&P, S&S och Northanger har jag läst ganska nyligen). Men det är nog långt ifrån alla som har P&P som favoritbok av Austen har jag förstått. Mansfield Park lär ju vara finsmakarnas bok, och en del föredrar Emma. Att P&P har fått symbolisera Austen mer än andra beror nog i hög grad på den mycket lyckade tv-serien från 1995.
Edström tjatar ganska många gånger om det där att det inte finns kyssar i romanerna. Det är ju sant att de inte skrivs ut, men de finns ju där mellan raderna, eller hur?
Skicka en kommentar