Filmatiseringar av en del böcker fungerar för mig som förhöjare av upplevelsen. Ungefär som när 1 plus 1 inte blir 2 --- utan 3.
Lyckliga filmatiseringar av romaner, gjorda av begåvade manusskrivare/regissörer/kompositö-rer med flera (filmer som bland annat använder musiken inte bara som stämningsskapare utan också som informationsbärare), är - tycker jag - "Varats olidliga lätthet" "Den franska löjtnantens kvinna" "Hugo och Josefin"
lena kjersén edman är det (hej!) som till och med - numera - hellre ser filmen "Hugo och Josefin" än läser Maria Gripes underbara bok. (Men då har jag förstås läst böckerna om Hugo och Josefin väldigt många gånger!)
Lena: Just det, varför det? Mina påståenden var mer tänkta att få någon att fundera just så. Det verkar vara en mer eller mindre sanning att det är fiiiint att ha läst en bok som en film baseras på. Och det är ganska snobbigt och fint att tycka att boken var bättre också. Men så är det ju långt ifrån alltid. Vart och ett är ganska ofta ett konstverk i sin egen rätt.
(Därmed är inte sagt att jag liksom många andra ofta kan bli irriterad när en filmares tolkning av en bok inte alls överensstämmer med hur jag föreställt mig det när jag läste, eller när filmaren har ändrat i historien eller så. Men när man diskuterar även sådant hamnar man lätt i en undertext som handlar om fint och fult...)
Ja, så tänkte jag när jag formulerade de tre sentenserna, men jag tycker det är ganska kul om någon får andra tankar när de läser. Eller kanske helt enkelt känner igen sig eller känner sig träffade!
5 kommentarer:
Exaktamente!
Totally agree!
Varför det?
Filmatiseringar av en del böcker fungerar för mig som förhöjare av upplevelsen. Ungefär som när 1 plus 1 inte blir 2 --- utan 3.
Lyckliga filmatiseringar av romaner, gjorda av begåvade manusskrivare/regissörer/kompositö-rer med flera (filmer som bland annat använder musiken inte bara som stämningsskapare utan också som informationsbärare), är - tycker jag -
"Varats olidliga lätthet"
"Den franska löjtnantens kvinna"
"Hugo och Josefin"
lena kjersén edman
är det
(hej!)
som till och med - numera - hellre ser filmen "Hugo och Josefin" än läser Maria Gripes underbara bok.
(Men då har jag förstås läst böckerna om Hugo och Josefin väldigt många gånger!)
Lyran och Paper: :-)
Lena: Just det, varför det?
Mina påståenden var mer tänkta att få någon att fundera just så. Det verkar vara en mer eller mindre sanning att det är fiiiint att ha läst en bok som en film baseras på. Och det är ganska snobbigt och fint att tycka att boken var bättre också. Men så är det ju långt ifrån alltid. Vart och ett är ganska ofta ett konstverk i sin egen rätt.
(Därmed är inte sagt att jag liksom många andra ofta kan bli irriterad när en filmares tolkning av en bok inte alls överensstämmer med hur jag föreställt mig det när jag läste, eller när filmaren har ändrat i historien eller så. Men när man diskuterar även sådant hamnar man lätt i en undertext som handlar om fint och fult...)
Ja, så tänkte jag när jag formulerade de tre sentenserna, men jag tycker det är ganska kul om någon får andra tankar när de läser. Eller kanske helt enkelt känner igen sig eller känner sig träffade!
Skicka en kommentar