Det skulle kunna lika gärna kunna gälla en bok nära dig

I årets hittills bästa sommarprogram säger Nour El-Refai så här: 

Förutsättningen för grabbighet borde inte vara snopp plus snopp 

plus snopp plus snopp är lika med kul hela dagen lång.

Det borde vara fallenhet för humoristisk tajming och social begåvning 

och jag tycker att jag besitter båda dom egenskaperna, 

men jag blir ändå aldrig inbjuden i grabbiga sammanhang med manliga komiker.

När jag sitter tyst så tror dom att det är mitt fel.

- Ta för dej mer, Nour, ta mer plats!

Det är inte mitt fel att jag sitter tyst, det är deras fel

Dom fördelar luften broderligt, och jag är ingen bror. 

Om dom har tio chanser vardera att säga ett skämt, 

så har dom råd att unna sig att misslyckas eller att säga pass. 

Jag har en chans. 

Och jag tar den alltid, men bara när jag är säker på att jag inte kommer misslyckas. 

Om jag inte är säker, så säger jag pass, 

och då gormar mina manliga kolleger åt mig att jag måste våga mer. 

Och det är ett sånt jävla förtryck. 

Lyssna på henne. Nour formulerar de kvinnliga villkoren i humorbranschen så bra att jag känner igen vartenda sammanhang (som inte är i humorbranschen – nu blev ni väl överraskade allihop?) som jag själv varit i. Jag har länge funderat över ett bra sätt att just uttrycka det där att det sällan är uteslutande den kvinnliga komikerns/författarens/föreläsarens/lärarens/läkarens/presidentens ansvar att hon blir hörd. Ansvaret ligger minst lika mycket på de män och kvinnor som inte lyssnar, och inte ger utrymme för kvinnorna. Inte läser böckerna, ser filmerna eller bryr sig om vad politikern säger.

Varför ska tidningarna fyllas av kvinnor 9 mars? Varför ska kvinnor över huvud taget hyllas för att de är kvinnor, och inte resten av året behandlas som de likvärdiga människor som de är?

Lyssna på Nours program. (Den citerade texten ovan kommer från ca 44 minuter in i podsändningen, dvs den utan musik).

Och vadå "vilken litteraturanknytning har det här inlägget?" Nour skriver faktiskt sina egna pjäser.

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.