måndag 23 maj 2011

Motbjudande och inbjudande

En sak som kännetecknar en riktigt god författare är förmågan att få mig intresserad av saker jag vanligtvis tycker är tråkiga, meningslösa eller äckliga. De författare som är riktigt bra lyckas genom sin egen fascination för ett ämne få mig att hålla med om att jo, den här trista eller motbjudande företeelsen som jag tidigare aldrig ägnat en tanke är helt optimal för en bok på 300 sidor. Eller 400.

(Riktigt dåliga författare behöver å andra sidan en verkligt spektakulär historia för att en bok ska bli intressant. Och inte ens då lyckas de alltid).

Jag har tänkt mycket på denna särskilt geniala författarförmåga just i år när jag läst två av Sara Stridsbergs böcker: Drömfakulteten och Darling River. Båda är böcker som frossar i kroppsutsöndringar, specifikt kvinnliga sådana. Den första är en roman om Valerie Solanas, den andra utforskar Lolita-motivet. Båda gräver ner sig ungefär så långt det går i kroppens förfall. Solanas sista dagar i en döende kropp på ett hotellrum. Kvinnan i Darling River som bokstavligt talat vältrar sig i gyttja tillsammans med sina älskare. I den boken finns även en annan kvinna som ständigt slickar av socker från sina fingrar. Och ett ständigt prostitutionstema i bägge böckerna.

Om jag ska vara ärlig är det precis ingenting som tilltalar mig med det här. Jag har svårt för böcker som skildrar såna här såriga kvinnor. Inget händer. Eller möjligen blir det värre. Destruktiviteten vilar tjock över hela skildringen. Jag hittar inga kontaktytor mot mitt eget liv. Jag hittar så lite hopp att jag inte ens blir arg och tycker att samtliga huvudpersoner ska rycka upp sig och ta sig i kragen. Jag följer bara med i deras cirkulära tankegångar och noterar matt att de har hunnit så långt på sin väg mot undergången att allt hopp om en normal tillvaro är ohjälpligt förlorad.

Men trots att jag inte ens kan uppbåda förundran blir jag ändå ohjälpligt fast i Stridsbergs texter. Det är böcker jag inte kan lägga ifrån mig; jag läser dem från pärm till pärm, insugen i berättelsen, buren av språket och den starka upprepningen. Och av Stridsbergs egen utforskning av blod, avföring, matrester...

Jag är äckligt imponerad.

Och kan bara konstatera att jag tycker att Stridsberg är en av de absolut bästa yngre författarna som jag läst. Skriver hon om nåt mindre kroppsvätskeorienterat nästa gång kan det hända att jag lanserar henne som Nobelpriskandidat.

10 kommentarer:

enligt O sa...

Har inte läst Stridsberg, men siktar nog mer på Drömfakulteten. Har du läst?

Vixxtoria sa...

Ja. Har läst båda (vilket framgår om du först läser min text!!)

Tyckte Darling river var ett snäpp bättre. Om nu det här eminenta äcklet ska graderas.

Moa sa...

Happy Sally är också fantastisk! Läs den tycker jag! Inte lika äcklig heller vad jag minns.

Maria Engelwinge sa...

Å vilken intressant och spännande blogg! Hittade den hos Monika Hääg, och nu har du fått en trogen läsare i mig:). Länkar genast på min blogg. Sedan ska jag fortsätta att läsa här:).
Kram, Maria

Vixxtoria sa...

Moa: Jag kommer alldeles säkert att läsa Happy Sally nån gång. Har kollat i pockethyllan i ett par bokhandlar när jag råkat vara där, men inte hittat den. Får kanske söka mer aktivt vid tillfälle.

Maria Engelwinge: Tack för fina ord och välkommen hit och välkommen tillbaka! :-)

Cecilia sa...

Fascinerande. Jag gillar Stridsberg på flera plan, men har av någon anledning sackat med läsningen av denna, trots att avsikten funnits. Din recension bekräftar min ambivalens. Men jag kommer att läsa den. Nån gång.

a-lo (the book pond) sa...

Jag funderar på att lansera Sara Stridsberg som kandidat till bokklubben. Om man tänker bra diskussionsbok snarare än bra äckelbok, vilken är bäst då?

Bokomaten sa...

Jag håller helt med om att det egentligen itne finns någonting alls som tilltalar mig i den här boken men ändå är det så bra så man bara inte sluta läsa. Jag tror nog snarare på stridsberg till Akademien så småningom dock, än nobelpriset. Tror hon hinner in där först liksom o sedan är det ju kört.=)

Vixxtoria sa...

Cecilia: Jag tycker absolut att du ska läsa den. Det är en mycket läsvärd bok! Ambivalensen förstår jag dock ;-)

A-lo: Hm. Drömfakulteten tror jag. Dels för att den blev omnämnd som 00-talets bästa svenska bok (jag håller kanske inte riktigt med där, men kanske är hon 00-talets bästa författare - hur nu jag ska få det att gå ihop). Dels för att jag tror att Valerie Solanas och hennes SCUM-manifest och vad det innebär att man så att säga både hyllar en feministisk ikon och förnedrar henne genom att beskriva hennes totala förfall (vad gäller både kropp och tankar) håller för en diskussion.

Om man ska välja Darling River skulle jag nog föreslå att man först läste Nabokovs Lolita (jag har inte läst den själv, och bestämde mig på nåt sätt att trots allt läsa Darling River först, men om man nu ska diskutera, så inbillar jag mig att det blir intressant om diskussionen bottnar i Lolitaboken).

Men oavsett vad ni väljer så var beredd på att diskutera ämnesval och berättarstil mer än själva historien!

Bokomaten: Stridsberg till Akademien tror jag också på, om 10 år eller så.

Sanna sa...

Jag hoppas också på en ny, "mindre kroppsvätskeorienterad" bok av Stridsberg! Hon är fantastisk. Så är det bara. Har inte läst Happy Sally, men Drömfakulteten och Darling River är bland det bästa jag nånsin har läst. Jag hade också nöjet att se Medealand uppföras i mars och den är helt klart genialisk.

Så jag står helt bakom din eventuella Nobelpriskandidatslansering!