Inte minst har modernare företrädare (...) sett en allmän läskunnighet som ett av de viktigaste målen för utbildningen. Hur Platon såg på den saken är oklart. Han, liksom så många andra av antikens greker, hade en skeptisk inställning till läsande över huvud. Den som läste underkastade sig den skrivandes vilja. På dåtidens grovt rättframma språk hette det att läsaren blir "rövknullad", och något sådant borde inte en fri man finna sig i. Enbart i och genom det talade ordet, där man växlade mellan rollerna att tala och att lyssna, kunde man utöva sin frihet. Sofisternas och Sokrates rent muntliga undervisning passade den andan.
Men den som skrev hade en friare position än sin läsare. Platon var själv en flitig författare. Vissa uttolkare har förmodat att han valde dialogen därför att den återgav ett samtal på lika villkor. Å andra sidan tvingar texten som helhet sin läsare till den typ av underkastelser som Platon fanns så förnedrande.
ur Hets! En bok om skolan av Sven-Eric Liedman, s 29-30
Om jag ska tillägga något till den här texten så är det möjligen att jag inte blir särskilt rövknullad för tillfället. Men jag har varken glömt bort att det finns läsning eller bloggning här i livet. Möjligen minns jag inte riktigt hur man gör för att få tid för någotdera.
(Jag ska också besvara bloggkommentarer i sinom tid. Jag har haft dåligt med tid till att hinna med det också, men läser allt med intresse!)
4 kommentarer:
Inget ont som inte har något gott med sig.
Det är viktigt att etablera "fucker and fuckee" relationen i alla möten... eller vad nu Platon skulle ha sagt.
Om rövknullande - eller om att ha en passiv eller aktiv roll i dans och i läsning - skriver littearurvetaren Birgitta Holm så förföriskt klokt om i sin bok
PARDANS
lena k e
Enligt O: Visst är det så. Men ovanligt för en pessimist som mig att tänka på det sättet ;-)
Pål: Ja. Det är till och med möjligt att Platon skulle uttryckt sig ännu mer explicit.
Lena: Det låter spännande att göra jämförelser mellan dans och läsning! :-)
Skicka en kommentar