Och två i minne...

Okej. Nu har jag tränat i drygt en timma. Hur många böcker var det man fick köpa då (det kom två med posten igår och tre i förrgår om det påverkar uträkningen).

Träning eller kolera?

Igår läste jag en lång artikel om hur man ska skrämma sig själv till att hålla sina nyårslöften. Hemligheten är tydligen (enligt Peter Singer, professor i etik) att man ska upprätta "ett kontrakt som gör det kostsamt att misslyckas". Det kan till exempel gå ut på att man måste betala rätt mycket pengar till folk som skövlar regnskogen (om man nu gillar regnskog) ifall man bryter sitt löfte. Eller att man får betala en straffavgift om man tar ut sina egna pengar från banken.

Jag har nu funderat en stund (närmare bestämt ungefär i en timma, under vilken jag också motionscyklade, fastnade i benpressen och funderade på vad ett antal andra tortyrinstrument heter på svenska) för att försöka  komma fram till hur jag ska kunna använda denna strategi i mitt vanliga liv.

Jag har i stort sett två stora vardagsproblem. Det ena handlar om att jag tycker det är dödstråkigt att träna, och det andra om att jag verkligen borde låta bli att tvångsmässigt och utan eftertanke skaffa fler böcker. Men kanske skulle jag kunna förändra de här två egenskaperna (det vill säga driften att ständigt ligga kvar i soffan och läsa en ny bok).

Jag lutar mest åt morotsmetoden: Att få lov att införskaffa en ny bok varje gång jag går och tränar.

Men enligt Singer borde piskan ge bättre effekt: Att vara tvungen att träna en gång för varje bok jag släpar hem.