Om en tom ryggsäck

(Låt mig börja med att fastslå hur glad jag blir av de entusiastiska kommentarerna till mina små bloggförsök. Jag måste återuppta bloggandet kbt-aktigt långsamt tror jag. Besvara kommentarer och skriva om böcker kommer i sinom tid hoppas jag. Innan dess: rapporter från bokmässan:)

JAG har förberett mig i god tid; skaffat förkylning med lagom framförhållning så att rösten är hest intressant och de kognitiva förmågorna från början ljummet avtrubbade.

Och så har jag valt kläder. Det brukar ju stå mellan svart och svart, från Gudrun Sjöden eller Rabalder. I år överraskar jag dock med en outfit nästan helt hämtad från Indiska - svart med grå inslag (för att förvirra den som tycker sig se grå stänk i håret). Jag höll på att välja samma skor som sist, men hejdar mig i sista stund. En del saker går helt enkelt inte an.

Utrustad med vattenflaska, bananer och mycket lätt lektyr (Kristian Lundberg i tunn pocket) ger jag mig av. Familjen vinkar farväl. De önskar i vanlig ordning en osignerad ljudbok av Leif GW. Vissa saker kommer inte förändra sig förrän en ny åldrig dam darrande erbjuder broschyrer i Fornvännens monter.

På väg till mässan kör jag bakom en bil med släpkärra och det känns som att jag glömt något.

En kort uppdatering

Okej. Jag läser en jättetråkig bok. Vad läser ni?

Universums pekfinger är kladdigt av choklad

I natt drömde jag att jag bloggade igen. Jag drömde också att jag gick på nåt boksläppsevent där man fick chokladmums som någon sinnessjuk festfixare hade placerat under stolarna. När jag skulle gå hem hade nån ätit upp mina chokladmums utan att jag märkt det. Jag är fortfarande sur över det.

Min sambo drömde att vi flyttade tillbaks till vårt gamla hus.

Vi är inte kända för att drömma sanndrömmar i det här hushållet, vilket är tur för den där bokbloggaren som åt upp mina chokladmums. Bara en sån sak kan ju få en att hålla sig ifrån bokbloggosfären. Hrmpf.