fredag 16 september 2011

Massan

Jag tycker om den krispiga luften om morgonen när jag kommer, och jag tycker om den där korta kön som knappt börjat ringla än. Och med 20 års erfarenhet i ryggen gör jag min första rekognoserande tur, då när luften ännu går att andas, och det fortfarande går att höra vad jag tänker. Det går kanske en timma innan det blir uppenbart att mumlet nu spridit sig över lokalen i ett långsamt och obemärkt crescendo. Det finns ingen återvändo längre om jag ska stanna kvar:  in i djungeln som är en paradox av kommers och alldeles verkliga och viktiga mänskliga känslor och erfarenheter, i snygg förpackning.

Jag tycker om att bara gå där i massan. Långsamt bana mig en väg genom de ringlande köerna framför deckardrottningarnas signeringsbord, passera området där P1 under några dagar direktsänder de flesta  program, stå mitt i rundgången av intervjuer – omgiven av lätt upphöjda scener i förlagsmontrar där kulturpersonligheter intervjuar varandra, dra mig undan till lugnet i avdelningen med litterära sällskap – den mindre färgglada delen av mässan.

Jag tycker om att köpa gamla nummer av tidsskrifter, att undersöka antikvariatsavdelningen, där det bästa urvalet av Sveriges begagnade böcker samlats, att i förbifarten norpa godis ur skålar och burkar, att vila fötterna på bakersta raden i någon ödslig sal där en bortkommen författare som inte vågar ta ögonkontakt med sin publik högläser ur sin senaste diktsamling, att köpa två för tre, och fyra för tre och fem för hundra och extraspecialmässbjudande för hela serien och känna hur armarna blir längre och längre för varje steg, och blåsorna på hälarna spricker.



Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.  Följande bloggar deltar:


5 kommentarer:

Anonym sa...

amen!

Fia sa...

Det var en mycket vacker beskrivning fram tills blåsorna på hälarna sprack.. ;P

♥ Hanneles bokparadis sa...

jo, det finns mycket roligt att upptäcka

Ylva sa...

Jag har bara tänkt köpa almanacksblad till min filofax, vi får se hur det går...

Vixxtoria sa...

Anonym: Precis. Jag glömde den avslutningen!

Fia: Det är förvisso inte vackert med spruckna blåsor. Men det är realistiskt om man glömt sina compedeplåster hemma.

Hannele: Jajamen.

Ylva: Och har du några blåsor på hälarna?