måndag 25 maj 2009

Hur en smart bokälskare tänker när hon köper presenter till sina närmaste

Det här är en slags del två till mitt inlägg härom dan, om hur en bokälskare tänker när hon ska köpa presenter. Det finns nämligen ett hemligt sparknep här, som inte kom med i det förra, långa inlägget. 

Det är ju så att en bokälskare normalt köper mycket böcker, inte bara som presenter, utan också till sig själv. Det blir dyrt. Särskilt dyrt är det om man vill hänga med i de där nyutkomna böckerna, som inte blivit till pocket och gått ner i pris, och som biblioteket har långa köer till. 

En lösning för att få läst så många böcker som möjligt är att köpa böcker som man inte läst i present. Och sedan finns det två vägar att gå. 

1. Man lånar glatt tillbaka böckerna man gett bort, så fort det verkar rimligt. Det rimliga är att födelsedagsbarnet eller julklappsöppnaren får läsa boken först, och att man sedan frågar om man får låna den. 

2. Man läser boken innan man ger bort den. Ja, detta är inte riktigt comme il faut, men om presentmottagaren bor långt bort och/eller man inte träffar henne så ofta, så är det här en möjlighet. Men man får läsa jättejätteförsiktigt, och inte bryta några pärmar, lämna blodfläckar eller smulor i boken. Den som får presenten ska också helst vara en bror eller mor eller bästa väninna som man vet inte bryr sig så mycket om att man har läst den i förväg. Så pass mycket uppfostran har jag i alla fall att jag inte ger bort lästa böcker till vem som helst. Eller i alla fall inte till typ kungen. 

Inga kommentarer: