Hur skulle mitt liv ha sett ut om mina föräldrar bosatt sig någon annanstans? Om min familj hade råkat ut för katastrofer av något slag. Bilolyckor, dödsfall, bränder, sjukdom. Om jag gjort ett annat yrkesval? Om jag haft andra fritidsintressen som barn? Om jag tillbringat en längre tid på sjukhus som barn. Om jag haft andra syskon, lärare, klasskamrater, läst andra böcker eller bott i ett annat land? Hade jag fortfarande varit jag då, eller en annan person med samma namn?
I den senaste boken Is och vatten, vatten och is angriper Axelsson problemet från en annan vinkel. Här är det ett par tvillingsystrar som är så lika, så lika, och som får så olika liv. Särskilt intressant blir det att den ena av systrarna får ett (oäkta) barn nån gång i 40-talets Landskrona, men det är hennes syster som tar hand om, uppfostrar och älskar sonen som sin egen. Jag tycker just den här förskjutningen och diskussionen kring vem som är mor till pojken väcker många tankar.
Sedan är ju Axelsson så bra. Det är så avkopplande att läsa ett språk som bär berättelsen, och inte finns till för sin egen skull. Jag njuter av att läsa en riktig roman. Inget experimentellt, ingen deckare, bara en helt underbar roman, som diskuterar vad det är att vara människa. Och vad det skulle kunna ha varit.
Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar