Lite som du

En del bokälskare gör det i sängen.

Andra gör det var som helst.

När bokälskaren hör fel på låttexter

Året var 1988 och Lena Philipsson var med i Melodifestivalen för tredje gången och kom tvåa med låten Om igen.

Jag var på mitt femtonde år och besatt av att skriva ner alla låttexter (och lära mig dem). (Jag borde förstås ha passat på att läsa Anna Karenina då i stället, för då hade jag uppenbarligen tiden. Men det är lätt att vara efterklok.)

I alla fall, visst tycker ni också att första raden i Lena PH:s sång lyder Som en bok som har öppnats på glänt... ?

Jag skämde i alla fall inte ut mig genom att fotografera

Jag tränar ganska motvilligt på ett gym, där jag har svårt att finna några större källor till förnöjelse. Därför var det med stor glädje jag i förra veckan lade märke till en kille som var fördjupad i en bok medan han träningscyklade.

Jag kunde faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag skulle skämma ut mig genom att gå fram och be om telefonnumret, eller genom att fråga om boktiteln.

När bokälskaren ska till tandläkaren

Jag ska till tandläkaren idag. Vi kan ju säga att jag sista veckan har undvikit att tänka på att det finns en bok som heter När Emil skulle dra ut Linas tand.

Jag har faktiskt inte kommit på en enda trevlig tandläkarskildring i litteraturen.

Kan det till och med vara så att bokläsare i högre utsträckning lider av tandläkarskräck på grund av detta? Eller beror den känslan på att det bara finns veckotidningar i väntrummet?

(Och varför finns det inga pedagogiska och lugnande böcker av typen Emma går till tandläkaren för vuxna som känner ilningar i tänderna så fort de passerar en glasskiosk och misstänker att amalgamlagningarna från 1988 nog trillade ut med julknäcken 2007?)

Skördetid

Att lida av sviterna från ett alltför stort intag av plommon är nästan som en extra semester för bokälskaren – ett sätt att komma i kapp den eftersatta läsningen. 

Ja, nu ska jag nog inte utveckla det här ämnet vidare. Trevlig helg på er!

Mened

Det finns fullt av människor som kan gå ed på att deras barndoms somrar var oändligt långa och ständigt soliga.

Själv vet jag med säkerhet och mycket nostalgi att jag på mina sommarlov läste en bok om dagen.

När bokälskaren fyller år

Jag har skrivit en önskelista som ser ut så här:

• Ficklampa med riktigt lång batteritid. 
• Fodral till min nya iPhone (den har så klart redan ett sånt där grönt skal). 
• Träningsvikter som man kan fästa med kardborreband till exempel runt anklarna (ja, det är vad min sjukgymnast önskar åt mig, så att säga. Förra året önskade hon mig en balansplatta. Så kul är hon.). 
• Nån dvd-box med nån tv-serie som jag förhoppningsvis tycker är bra (det går bra med vilken tv-serie från efter 2005 som helst utom Grey's Anatomy, för det är den enda jag har sett. Förresten går det bra med säsong 5 av Grey's också.)

Ja, det var allt på listan. Och jag vet inte riktigt. Jag tycker liksom att det är nåt som saknas. Vad kan jag mer behöva?


Tillägg: Ja, jag fyller ju inte år just nu. Det här är inför en tämligen närliggande framtid. Ni kan ju sprida ut eventuella grattis jämnt över juli, så blir det ganska rätt :-D

Att älska livet

Folk dör. Och det är så sorgligt när man känner dom.

Folk som jag känner dör ofta i juni (det kan ju vara värt att känna till och planera för om man blir närmre bekant med mig*), så mitt i den här försommargrönskan får jag minnesbilder av rödögda vaknätter och lupiner på en grav.

Den här veckan är inte sorgen främst min, men ett par hastiga och oväntade händelser har fått mig att minnas mina kära döda. Till exempel fick jag för ganska många år sedan i slutet av maj veta att min farmor inte skulle leva så länge till. Det är sådana besked livet bjuder på ibland, och på något sätt måste de hanteras, liksom de sömnlösa nätter de för med sig. En bokälskares metod att hantera det mesta är bokläsning, men det är omöjligt att läsa vad som helst i sådana här situationer. Banaliteter fungerar inte. Deckare är helt uteslutet. Mer komplicerade böcker (språkligt eller tematiskt) faller på sin egen orimlighet – en sådan koncentration kan inte uppbådas. Det måste vara någonting på allvar. Det måste vara något som på riktigt handlar om Liv och Död.

Vid det här tillfället minns jag att jag fastnade för en omläsning av en bok som med dagens terminologi skulle kallas en BOATS. En sann historia, berättad av en pappa som hade fått cancer och inte ville dö: Jag älskar livet!  skriven av Anders Veborg. Det handlar om en helt vanlig småbarnspappa som får leukemi, och som gör allt som står i hans makt för att bli frisk. Han söker upp fler läkare, han prövar oortodoxa metoder. Jag minns en scen där han möblerar om i sovrummet och ställer sängen på snedden så att den ska hamna utanför de magnetiska kraftfält som korsar sovrummet. Och jag minns sidor som fylls med strålbehandlingar, och svärföräldrar som kör hem veckohandlingen och hämtar sonen på dagis. Boken är skriven som ett minne till Veborgs 6-årige son, för att han ska minnas sin pappa om eller när han inte längre finns.

Jag kan inte hitta boken härhemma just nu, men som jag minns det är det en tämligen osentimental skildring. Praktisk och konkret, full av handlingsplaner och tillförsikt. Och just därför så drabbande. Sista kapitlet är skrivet av Anders Veborgs hustru. Han överlevde alltså inte. Eftersom det var en omläsning så visste jag ju att det var så det skulle gå, när jag läste och grät. Och jag vet inte om de där tårarna var ett sätt att bereda väg för min egen sorg, eller att i själva verket hålla den stången. Kanske både och. (Fast jag har senare tänkt att det kanske var ett dåligt omen, eller åtminstone dåligt omdöme att välja att läsa om en bok om cancer, där man vet att någon dör på slutet?) Men på något sätt fungerade den för att koncentrera tankarna, och hålla den egna oron i schack.

Ja, för mig finns det således vissa ögonblick i juni, när grönskan hunnit bli precis lagom tät, och ljuset faller in från ett särskilt håll som jag minns både min farmor och boken av Anders Veborg. (Min farmor var däremot ingen storläsare, men jag skulle tro att hon sörjde lite grann att hon aldrig fick läsa mer än de fyra första delarna i serien om Grottbjörnens folk. Vi som levt och tagit oss igenom den femte delen sörjer ju snarare att vi läst fler än fyra delar.)


*Men jag känner förresten ganska många som exempelvis gift sig i juni. Ingen som jag kan komma på har ännu skilt sig, de flesta har fått barn och en del har till och med köpt husvagn. Det kanske känns betryggande för någon som läser det här, och liksom känner bokbloggande mig, och är rädd för att det vilar nån slags förbannelse eller så över min bekantskap.


Själv är jag varken gift eller har husvagn. Jag är inte död heller, tack och lov. Ja, tack och lov för att jag ännu kan gå och glädjas vid den store Gudens gåvor i denna ljuva sommartid. 

I gullregnens månad

I bokälskarens trädgård är ogräset litterärt.

Och ganska vackert. 

Och nu uppdaterat med rätt ogräs (det finns mycket att välja på).

Giftas

Idag ska jag på bröllop. Jag hade räknat ut att jag borde hinna läsa ungefär 45 sidor under vigselakten, förutsatt att sambon tar huvudansvaret för dottern så att jag inte blir störd.

Men nu har dessa 45 sidor reducerats till 4,5 rader som jag visst ska läsa högt vid något oväntat tillfälle som ingen riktigt meddelat. Så det blir till att sitta på helspänn och följa med.

Fast jag försöker tänka positivt. Läsning är ju trots allt läsning, och om middagen blir lång och tråkig borde jag nästan hinna läsa ut min bok.

Om det är nån som nu tycker att jag verkar vara en tråkig gäst så försäkrar jag att jag gärna idkar högläsning vid förfrågan. Och förresten kommer nog inte brudparet att gifta sig med varann nån mer gång, så jag oroar mig inte så särskilt för att inte bli bjuden nästa gång det beger sig.

Viktig fråga!

Jag vet ju att man brukar dra av så där ett halvt kilo för kläder när man väger sig påklädd, för att så att säga komma närmare den egentliga vikten. Men hur mycket brukar ni andra räkna bort för böckerna? Använder ni en schablonvikt för en medelstor pocket, eller subtraherar ni tyngden hos en tegelstensroman?

(Ja, jag inser att frågan är lite känslig, men ni kan svara anonymt och utan foto, om ni skäms för hur tunga böcker ni läser.)

Regler är regler

Det finns ju en del regler som man som bokälskare måste följa, även om vulkanaska stänger ner Kastrups flygplats i flera dagar. Till exempel den här:

Ingen-jobbresa-med-ostörd-flygtid-och-barnlösa-nätter = ingen-läsning-av-tjocka-gamla-klassiska-böcker-på-engelska-som-har-stått-länge-i-bokhyllan-och-kanske-är-bra-men-varför-chansa-när-man-bara-har-typ-45-minuter-per-dag-för-läsning.

Så sorry Vanity Fair. Du var såååå nära.



(Men jag känner förstås djupt med alla dem som sitter fast på flygplatser, som tvingas till långa ensamma hotellnätter, och ändlösa dagar på bussar och tåg för att ta sig hem landvägen. Om det fanns något enkelt sätt skulle jag buda över mina allra tjockaste böcker till er. Jag är säker på att mina två band av Idioten skulle tycka om att bli lästa som omväxling.)

Det är så trist när knoppar brister

Jag har ägnat en betydande del av dagen åt att klippa vinterruggiga lavendelplantor och fräscha upp mitt kryddland. Tänk så många boksidor jag hade kunnat läsa i stället om inte snön behagat smälta bort!

Jag har berättat att jag inte gillar våren, va?

Hur många poäng blir det här?

Bokmania har gjort ett bokberoende-test hämtat från Cecilias Bokblogg på Aftonbladet. Jag tänkte testa och se hur många "ja"-svar jag själv hade. Det blev inte så många, för frågorna var verkligen helt fel!

1. Om du är på middag eller fest slutar det alltid med att du diskuterat minst en bok under kvällen.

Eeeh? Det här påståendet förstår jag inte alls. En bok? Vilken bok skulle det vara då? Den jag har med mig som gå borts-present? Eller någon av de låneböcker jag har med mig i en kasse sen förra gången jag hälsade på? Eller någon av de nya okända böcker jag snokar reda på i bokhyllan och ber att få låna med mig hem? Eller kanske helt enkelt den bok jag läser för tillfället? Men varför inte lika gärna den bok jag läste igår, eller den jag planerar att läsa i morgon?


2. Om du har en timme ledigt, ensam hemma, slutar det ofelbart med att du läser.

En timma! Jag kan leta igenom hela huset på jakt efter den bok jag läser för tillfället bara för att jag behöver göra en snabbkissning och vill läsa under tiden.


3. Du säger om bio: "Ja, filmen var okej, men jag har läst boken också, och den var bättre".

Jag går inte på bio. Det är totalt onödigt så länge det finns olästa böcker kvar i världen.


4. Du vill inte erkänna det, men dömer ibland ut människor som säger att de aldrig läser.

Dömer ut? Nej, det låter ju lite negativt. Men jag kommunicerar förstås inte på något sätt med folk som inte läser minst tre böcker i veckan.


5. Du får panik när någon bok blir riktigt omtalad, och du har missat den.

Intressant som hypotetisk frågeställning. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om det skulle inträffa. Antagligen skulle omgivningen behöva ringa psykakuten.


6. Om du har barn försöker du indoktrinera dem till att bli små bokmalar.

Självklart inte. Men min dotter har förstås aldrig fått några andra leksaker än böcker.


7. Du kan inte tänka dig att slänga böcker, ens om de är usla.


Jag kan särskilt inte tänka mig att slänga usla böcker. Tänk om nån får tag i dem och slösar bort tiden på dem i stället för att läsa något bra! De står bäst placerade bakom de andra böckerna i min bokhylla!

Det finns många orsaker till att jag inte tycker särskilt mycket om våren

En heminredningsdetalj som lätt förbises när bokälskaren placerar de högst älskade bokhyllorna är vikten av att tillse att mars obarmhärtigt klarsynta sneda solstrålar inte får möjlighet att retsamt spela i det tjocka dammlager som vanligtvis täcker klenoderna. Med stigande ålder, visdom, antal flyttar och framför allt en ekonomi som möjliggör att i bostaden specialdesigna ett bibliotek blir en verklig bokälskare allt bättre på att undvika en dylik ångestväckande möblering, som lätt kan distrahera och ta värdefull lästid i anspråk.

För vem vill egentligen tillbringa en solig, dåsig marseftermiddag med att damma bokhyllor? Inte nån som älskar böcker i varje fall!

Om det blir nån dötid

En bokälskare har kommit långt i sin omvärldsanalys och tidsuppfattning när hon endast packar en och en halv oläst bok i väskan som en förberedelse (bland många andra) inför sin bästa väns möhippa.

(Så här i efterhand kan jag ju berätta att ingen av böckerna behövde användas.)

Bokälskaren klipper håret

Det är lätt att tro att bokälskare anser sig vara lite förmer. Att det myckna bokstudiet ger dem rätt att bliga hånfullt längs näsroten på de dödliga, illitterata. Men bokälskare kan göra sig gemena och smälta in i omgivningen när så behövs.

Till exempel försummar jag aldrig artigheten att läsa skvallermagasin när jag sitter med håret inpackat i folie och försöker bli vacker hos hårfrisörskan. Jag kan inte frigöra mig från tvångstanken att det skulle tas som en förolämpning om jag i stället plockade upp medhavd bok ur väskan.

En bokälskare utan plånbok

När man som jag medvetet försöker dra ner på läsningen av dåliga deckare (de bra vill jag så klart inte avstå ifrån) får man se det som kompensation att utsättas för lite vardagsbrottslighet då och då. Som att förlora plånboken till exempel. Det är klart att till och med en bokälskare bekymras över såna saker som att körkortet är borta. Och att Visakortet är försvunnet och måste spärras leder ju till en oöverskådlig kedja av förskjutningar vad gäller elektroniska bokbeställningar som ännu inte hunnit expedieras.

Körkort och Visakort är dock inte allt en bokälskare behöver bekymra sig över. Nej, en rad andra tankar forsar dag och natt genom bokälskarens huvud. Det kan ta månader innan alla dessa angelägenheter blivit uppklarade. Som alla förstår så tänker jag bland annat på det här:

1. Lånekorten! Vilket jäkla jobb att skaffa nya lånekort överallt! Och alla bibliotek man tar kontakt med vill dessutom att jag ska vänta en månad för att se om plånboken och korten kommer tillbaka. Hur ska jag låna under den månaden då, undrar jag? (Ja, jag undrar förstås inte i tysthet för mig själv, så jag får också svar: Det går så bra att låna vid disken med hjälp av legitimation.)

2. Kvittona!! Hur ska man göra med alla kvitton på inköpta böcker som man kan behöva när man ska byta böckerna mot andra som man inte har läst? Hur ska man övertyga Konsum, Pressbyrån, Akademibokhandeln och Ikea om att man faktiskt köpt böcker där sista veckan som råkade vara dubletter eller bli fel födelsedagspresent till någon? Jag bara undrar!

Stämpelkorten!!! Ghaaa! Alla pocketstämplar på Lagerhaus och Pocketshop! Borta för alltid! Jäkla plånbokstjuv!

Rabattkupongerna!!!! Alla utklippta, outnyttjade 25 %-kuponger giltiga på Akademibokhandeln. Kan man ringa nånstans och få nya? Även om de gick ut 2009-10-31?

Inköpslistorna!!!!! Alla små papperbitar där jag med mikroskopisk stil skrivit upp vilka böcker i en serie jag redan har i bokhyllan, och vilka jag – om tillfälle yppar sig – ska lägga rabarber på när jag snokar igenom antikvariat och loppmarknader. Och döende släktingars bokhyllor.

När den här bokälskaren är trött

Innan jag fick barn hade jag aldrig nånsin somnat med näsan i en bok. Ja, ni förstår säkert att det inte berodde på att jag inte läste sent på nätterna, utan att lusten att läsa alltid lyckades övervinna tröttheten.

Den tiden är dock förbi. Eller förhoppningsvis endast i pausläge; jag har inte slutat hoppas på att jag ska orka mig igenom långa sköna läsnätter igen när dottern flyttat hemifrån. Men nu har jag i alla fall två kvällar i rad somnat mitt i Mr Darcys frieri till Elizabeth. Det är förvisso ganska långt, men utgör ändå bokens höjdpunkt, och är något jag alltid har svårt att läsa utan förtjusta utrop.

Ja, jag skriver bara det här som ett exempel på hur trött jag är alltså, och som en försäkran om att även om det är lite tyst här just nu, så lovar jag återkomma när jag vaknat.

Bokälskaren på Ikea

Tre tankar en överfull söndag på Ikea:

Gud, vad mycket folk i restaurangen! Och vad de tjatar! Bara för att jag ätit upp så betyder det väl inte att min medhavda bok är utläst, eller hur?

Tänk att det kan bli så snyggt med 22 ex av Bo Balderssons Statsrådet och döden i samma bokhylla. Är den beställningsvara eller finns boken att plocka på Ta själv-lagret?

Alltså det är vansinnigt irriterande att inte de bekvämaste fåtöljerna är placerade vid bokhyllorna med de bästa böckerna. Och så är det helt otroligt att lagstiftarna inte uppmärksammat att Ikea köper stora partier av svåröverkomliga böcker, som de varken bjuder ut till försäljning eller utlåning. Jäklar, nu stänger dom också, och jag som inte läst färdigt!








- Hallå, du, väktaren! Skulle jag kunna få låna din ficklampa tror du? Förlåt, hursa? Vadå inte sova över i den här sängen?