Inte mindre än sex bloggar har gett mig en Beautiful Blog Award! Det är ju så otroligt att jag börjar fundera på att sluta blogga när det är som bäst, liksom. Eller äsch, nu försöker jag vara ironisk och distanserad, bara för att jag egentligen är så glad att jag bara sitter och lipar. Lite av förtvivlan också, faktiskt, för att jag nu måste skicka vidare den här utmärkelsen till fyrtiotvå bra bokbloggar. Hur ska man kunna dra en gräns vid bara 42?!
De här fina fina bloggarna tycker att min blogg är vacker. Eller jag (vilket bevisar att ingen som läser den här bloggen har träffat mig irl). Eller så är de också bara ironiska, men jag säger tack! i alla fall.
Jag firar med ett bokbloggsparty. På lördag tror jag. Välkomna!
Och här följer sju skönhetsfakta om mig (helt ärligt – fler än sju vill ni inte veta, och 42 är fullständigt omöjligt att skrapa ihop):
1. Allt jag tar på mig har en förmåga att hamna lite snett och vint och se betydligt mer shabby än chict ut på mig.
2. Jag är inte helt säker på om jag har fet eller torr hy (hur tar man reda på det?), men sedan jag i slutet av tonåren i stort sett blev av med mina finnar har jag faktiskt inte brytt mig särskilt mycket (och förresten hade jag ju då sedan länge lagt mig till med vanan att ständigt ha näsan i en bok).
3. Jag har aldrig riktigt förstått varför folk köper nya läppstift utan att göra slut på de gamla först (vilket slöseri på bokpengar!) (Min favorit just nu är ett läppglans som jag köpte på en mellanlandning på Heathrow 2002. Jag läste Globaliseringsmyten av Johan Ehrenberg just då.)
4. Ett annat mysterium är tvättråd för nylonstrumpor. Jag har i hela mitt liv aldrig lyckats ha på mig ett par utan att det går maskor i dem, så varför ska man tvätta dem?
5. Min garderob består till övervägande del av olika nyanser av svart. Och det mesta har oftast ganska stora fickor, lagom för en pocketbok.
6. En perfekt väska har plats för min rätt stora plånbok, telefon (ja, min iPhone, alltså), en tegelstensroman, eller två mindre böcker, samt en plastburk med bokstavskex. Det sista är nödproviant till dottern; vi är förstås litterära på alla plan i vår familj.
7. Mitt senaste klädinköp var två par trosor så att jag kunde stanna ute och campa lite längre än planerat, och därmed hinna läsa ut den sista Sjöwall/Wahlöö-deckaren.
Jag har förresten nästan läst första kapitlet i Vanity Fair, och lilla Amelia har inte ens hunnit kliva in i vagnen för att lämna sin flickpension. Men det hinner hon antagligen med på de drygt 800 sidor som återstår.
