Då i vårt mörka hus...

En sådan här dag passar det bra att skriva om en bok där Luciafirandet spelar en viktig roll. Det här inlägget är dessutom det första inlägget i en rad digitala julklappar.

Eftersom dagens datum krävde en Luciabok, och eftersom den bok jag har i åtanke har Nobelanknytning blir det också så att jag börjar min (lite för tidiga) julklappsutdelning med en present till Lyran. Hennes fina blogg är ett ambitiöst och storstilat projekt för att läsa inte bara (något av) alla Nobelpristagare, utan även att läsa in sig på de namn som det spekuleras mest kring inför kommande års prisutdelningar. Dessutom slår Lyran genom olika utmaningar ett viktigt slag för litteraturen utanför de västeuropeiska och anglosaxiska fårorna. Jag är mycket imponerad, och samlar på mig boktips och inspiration! Som om inte detta räckte är varje måndag i bokbloggosfären helt och hållet upptagen av ihopknåpade bidrag i den tematrio som Lyran värker ihop under helgerna. Lyrans blogg är en samlingsplats och ett vattenhål, som mycket välförtjänt bland annat har uppmärksammats som månadens läsarblogg hos ViLäser. Personligen uppskattar jag även alla fina barnbokstips, ofta med både genusperspektiv och psykologiska glasögon. Dessutom tycker vi båda om Nesser.

Jag har funderat mycket på vad jag ska ge Lyran i julklapp, och många storslagna romaner har varit med i potten. Men den bok jag till slut beslutade mig för blir i stället en satirisk bagatell, ett kuriosabidrag till Nobelsamlingen: Ljusets drottning av P. C. Jersild. Den är varken språkligt eller tematiskt i Nobelprisklass, men jag gillar Jersilds lättflytande prosa och samhällssatir. Just den här boken handlar om en pojkes sökande efter sitt ursprung, och de underliga omständigheter som så småningom framkommer kring dessa. Pojken i fråga heter Alex, och är i tidiga 20 års-åldern. När han återkommer efter en lång ryggsäcksluff får han reda på att hans adoptivmor, Marie, oväntat har avlidit. Vid en genomgång av moderns papper framkommer att Alex inte alls är adopterad, utan tvärtom biologisk son till Marie. Frågan är varför hon i alla år låtit honom tro att han var adopterad. Och vem är hans far?

Alex sökande efter svar leder honom bokstavligt talat in i Nobelpristagarna sovrum, där hans mor tillbringade en minnesvärd Lucianatt 1982. Medan historien vecklas upp får vi på köpet lite medicinsk science fiction, och elitistiska tankar om den perfekta människan. En eftermiddags tidsfördriv och trevliga cynismer kring det sena 1900-talets Sverige.

God jul!

Tre mammor

Med anledning av mors dag föreslår Lyran att veckans tematrio handlar om tre minnesvärda mammor ur litteraturen. Mina val är kanske inte de mest positiva modershyllningarna, men jag hoppas på exempel på sådana från andra Tematrio-deltagare.

1. Första mamman blir Irma i Maria Gripes bok Ellen, dellen... Hon som döper döttrarna till Florence (efter Nightingale) och Fredrika (efter Bremer), och vill att barnen ska kalla henne vid förnamn. När hon skiljer sig från deras "hopplöse" pappa vill hon inte heller att barnen ska ha mer kontakt med honom. Hon är en mor som vill sina barns bästa, som har stora planer, och är påläst, inläst, upplyst och uppdaterad. Men hon är också exempel på en mor (det finns många både i litteraturen och i verkligheten) som är mer upptagen av vad hennes barn borde vara än vad de egentligen är. Mer upptagen av att se fel som borde korrigieras än egenskaper att beundra. Mödrar som ser barnen mer som en demonstration av sina egna lyckade investeringar än som personer i sin egen rätt.

2. Möjligen leddes mina tankar i den här riktningen av Lyrans förslag på mammahistorier, nämligen novellsamlingen Insekt av Claire Castillon, för mitt andra exempel är boken Värddjuret av Marie Hermanson. Här blir berättarjaget ofrivilligt mor till några utrotningshotade fjärilar. Efter en resa till Borneo upptäcker hon en böld på låret, full av fjärilspuppor. Hon kommer i kontakt med en professor, specialiserad på fjärilar, som får henne att flytta in i ett tropiskt växthus hemma hos honom, för att på bästa sätt ta hand om fjärilarna. Den här boken handlar om självuppoffring utöver det vanliga. Absurd, men tankeväckande (som Hermanson ofta är).

3. Låt mig sluta med en tredje bok, Ljusets drottning av P.C. Jersild. Det här är en skröna om en kvinna som ska skapa ett "superbarn". Hon samlar under ett nattligt Luciatåg in sperma från samtliga Nobelpristagare under ett år, och detta används för en insemination. Resultatet blir en mycket älskad son, och resten av sitt liv låter hon honom tro att han är adopterad. Men när hon så dör, och sonen ska röja upp bland hennes saker upptäcker han att hon i själva verket var hans biologiska mor. Så småningom får han dessutom reda på sanningen om sin "far". Jag tyckte mycket om det här absurda tankeexperimentet från Jersild.

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Tematrion, Mammor, Maria Gripe, Ellen, dellen... Marie Hermanson,Värddjuret, P. C. Jersild, Ljusets drottning

Detta inlägg har tidigare publicerats på min gamla bloggadress. Där finns också några kommentarer.