Ibland vill man bara vara lite intellektuell

I min bokhylla hittade jag häromdagen en liten tunn bok av Tomas Tranströmer, som jag köpt på mig på någon bokrea ganska nyss (ordinariepris 169 kronor, reapris 69 kronor, och det är möjligt att jag betalade mindre än så när det begav sig). Minnena ser mig heter den.

Det är nån slags memoarer på 57 sidor. Korta nedslag på några konkreta platser under uppväxten. Hembiträdet från Eslöv. Biblioteket i Medborgarhuset. Södra Latins lärarkår. Skalbaggeletande vid sommarhuset. Mötet med Horatius. Jag som inte direkt är nån biografiälskare blir så till mig efter den här läsningen att jag läser en hel dikt av Tranströmer ur en tjock bok med hans samlade dikter som jag också äger. Det var min första Tranströmer-dikt det.

Det känns som en bra början.

Wivallius eviga klagovisa

Jag bor i Skåne. Ja, det är inte helt frivilligt, och därför försöker jag väga upp denna omständighet med att  glädjas åt de små små fördelar som finns med att bo så här långt söderut.

Som att man lugnt kan räkna med att kunna läsa böcker utomhus utan att använda vantar. Åtminstone den förste juni.

Men nu tror jag sannerligen flyttlasset behöver packas.

Hur tjocka vantar behöver man i Toscana så här års, tror ni?

Pubertalt alster

Jag behöver en ny soffa, och jag har köpt böcker för alla mina pengar. Nu har jag emellertid hittat ett roligare sätt än att få in pengar än att jobba extra: skicka in ett bidrag till Ikeas SM i Kylskåpspoesi.

Mitt första bidrag ser ut så här (och om man klickar på bilden kommer man till tävlingen, och får höra dikten uppläst på Twin Peaks-vis också):

Nej, min lön är inte betald av Ikea den här veckan, men det är kanske något att fundera på...