20 sena

Som alla vet ägnar sig bloggare åt att besvara enkäter när de inte hinner skriva om böcker som de läst. Och som alla vet så är i alla fall hälften av samtliga enkäter som cirkulerar på internet påhittade av Enligt O.

Morgonpigg eller nattuggla? 
För tillfället måste jag nog definiera mig som en uggla som aldrig är tillräckligt pigg.

Bibliotek eller bokhandel? 
Det är ju trevligast med bokhandlar, för där slipper man betala böter om man inte lämnar igen böckerna. Å andra sidan gjorde jag tidigt iakttagelsen att det är betydligt mer givande att ägna sig åt lågintensiv spaning på snygga killar som pluggar på bibliotek än i bokhandlar. Vet inte varför snygga killar pluggar så lite i bokhandlar, faktiskt.

Adlibris eller Bokus? 
Nja. Jag är rätt sur på båda just nu faktiskt. Det kräver sina blogginlägg att reda ut varför, så tills dess svarar jag: Bokbörsen!

Ljudbok eller e-bok? 
Jag tvekar lite här. En bok behöver ju uppfylla många kriterier, och jag tycker nog inte att någon av de här läsformerna kammar hem full pott vad gäller dessa basala krav:

• Möjlighet att läsa i badet, 
• Möjlighet att göra hundöron, 
• Möjlighet att göra understrykningar och anteckningar i kanten och sätta postits där det behövs, 
• Möjlighet att läsa om viktiga avsnitt som alltid råkar utspela sig just när jag somnar, 
• Möjlighet att individualisera sin bok genom dna-spår (blod, svett, te och tårar),
• Möjlighet att stå i bokhyllan så man kommer ihåg att man har läst dem. Eller inte läst dem.  

Inbunden eller pocket? 
Jag är inte petig. Boken får gärna vara naken, så länge alla sidorna är i behåll.

Vampyrer eller zombies? 
Min skräckläsning har sista åren begränsat sig till John Ajvide Lindqvist. Så om jag räknat rätt så står det väl ganska lika mellan de här övernaturliga (?) varelserna. Vill dock gärna slå ett slag för varulven, (eftersom jag nu högläser Jag är en varulvsunge av Gunnel Linde) och vildvittran (eftersom jag har högläst Ronja Rövardotter).

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? 
Guillou. För att blandningen av patos, självcentrering och möjligheten att fängsla en läsare är så unik.

En i taget eller slalomläsning? 
Slalomläsning. Fast det skulle ju vara mer praktiskt att bara ha med sig en bok i väskan.

Bokmärke eller hundöra? 
Det spelar ingen roll. Jag är bara tacksam varje gång jag inte behöver komma ihåg 87 eller 413 till nästa gång jag ska öppna boken. (För eftersom jag slalomläser så blandar jag alltid ihop siffrorna. Det är ju särskilt irriterande när man har 728 i huvudet – efter Anna Karenina – och sen hoppar man över till en Bamsetidning. Och det är en situation som uppstår oftare än man kan tro i det här hushållet. Eller ja. Kanske inte just 728. Mer 234.)

Chips eller choklad? 
Ja tack, om du ändå ska köpa, så.

Biografier eller memoarer? 
Bio.

Skräck eller chick litt? 
Jag blir mest skrämd när jag läser chick litt. Är det svar på frågan?

Boken eller filmen? 
Både och. När det gäller vissa filmer är jag hemskt glad om jag får avstå från att läsa boken. Men jag blir alltid osäker på om man måste söka särskilt tillstånd för det. Nån som vet?

Twitter eller Facebook? 
Har glömt vad jag heter på Facebook. Det är det för övrigt ingen annan som vet heller. På Twitter heter jag Vixxombocker och har nästan skrivit 8000 tweets. De flesta handlar om att man ska komma ihåg att använda blinkersen när man kör bil, eller om saker som jag inte hunnit göra på jobbet, så följ mig inte, i fall du inte är fullkomligt desperat.

Strindberg eller Heidenstam? 
Det är nån felstavning i frågan. Jag tror det ska stavas L-A-G-E-R-L-Ö-F. Men jag kan tillägga att mina Heidenstamsböcker i skinnband gör sig hemskt bra i bokhyllan. Strindbergsböckerna är betydligt mer sönderlästa.

Kokbok eller bakbok? 
Aha! Perfekt födelsedagstips till sambon!

Te eller kaffe? 
Mjölk. Med te.

Rött eller vitt? 
Jag behöver mer upplysning än så. Alkoholprocenten till exempel? Och finns det öl eller sherry om man skulle föredra det?

Boklördag eller ViLäser? 
Rent krasst så köper jag ViLäser ibland, och läser de delar av Boklördag som hamnar på nätet ibland. Komplementär distribution således.

Man Booker Prize eller Augustpriset? 
Här var jag tvungen att googla prisvinnare och räkna lite. Det visar sig att jag läst betydligt fler Augustprisvinnare, men det beror mest på att jag nästan alltid kastar mig över fackboksklassen. Om man räknar bort dem verkar ställningen vara ganska jämn. (Det här skulle jag faktiskt vilja utreda lite närmare för jag har aldrig i hela mitt liv följt eller intresserad mig för Man Booker Prize, men ändå alltså lyckats läsa rätt många av vinnarna. Hur har de smugit sig på mig? Jag förbereder ett långt blogginlägg fullt med konspirationsteorier.)

Till botten med negerbollarna

Just nu är vi oftast upptagna av att baka chokladbollar härhemma. Det är ganska trevligt att äta [tillägg] som omväxling till ketchup med parmesanost och i bästa fall spaghetti.

Det recept vi använder oss av är hämtat ur Sju sorters kakor. Min upplaga är från 1988, och tryckt 1992. Chokladbollarna kallas i denna bok för "negerbollar" (ja, ni noterar att jag använder citattecken, eller hur?). Jag har genom egna empiriska undersökningar kunnat konstatera att receptet sedan länge bytt namn i senare upplagor, men jag skulle tycka det var roligt att få reda på mer precis vilket år som namnet på de här delikatesserna förändrades. Visst finns det någon som kan hjälpa mig med det?

Ovan en bild på min egen jubileumsupplaga. Månne den sista negerbollsupplagan?

Det bidde ingen bok, men en cheesecake med lime

Hörni, jag måste ju berätta hur det gick med den där boken. Ni vet den där med alla efterrätterna, som jag inte ville ha i julklapp.

Tänk, det hela löste sig på allra bästa sätt. Jag skickade helt enkelt ett mejl till mina föräldrar med önskelistor, och överst på min sambos lista skrev jag upp Anna och Fanny Bergenströms Sött Sweet Dulce.

Och vet ni. Just nu sitter jag här och väntar på en lime-cheesecake som gräddas i ugnen.

I morgon tror jag det blir något med choklad.

Nej tack. Det ska inte va nån bok i år

Den här boken kan nån gärna få ge mig i julklapp. Vår husgud Anna Bergenström och hennes dotter Fanny har skrivit en ny kokbok fyllt med efterrättsrecept och annat smaskigt. Sött, sweet, dulce heter den.

Fast förresten. Stryk den från min önskelista. Jag ska i stället ge bort den själv till nån i julklapp. Nån som gärna får fixa till de där efterrätterna och servera mig en i veckan. Mums!

Gammal skåpmat

När man talar om böcker, eller berättar att man tycker om att läsa är det nog en roman de flesta tror att man menar. Egentligen är det lite konstigt, för de flesta böcker som skrivs, trycks och läses är nog inte skönlitteratur, inte ens om man räknar in deckare i den här kategorien (men jag ska erkänna att det här bara är ett antagande från min sida; jag har inte kollat upp någon statistik). Läroböcker, instruktionshäften, pekböcker, trädgårdsböcker...

För någon som jag, som alltid har tyckt att en födelsedag eller julafton utan ett bokpaket är misslyckad, och som i mitt presentval till andra framhärdar i att tro att alla andra resonerar som jag, så är böcker i alla former det enda som är riktigt värt att samla på. En bok och en chokladkartong, så är liksom min dag räddad. Ibland önskar jag att jag kunde ta en liten espresso till också, men jag tål dessvärre inte kaffe (eller apelsin, för den delen).

Men det blir som sagt oftast romaner som man får i paketen, även om faktaböcker av olika slag alltid är välkomna inslag mellan min romanläsning. Särskilt historiska böcker, men även böcker om samhälle och psykologi. Ibland hittar man författare som kombinerar allt det här, som Gitta Sereny, till exempel. Jag brukar inte hålla mig med idoler, men gjorde jag det så skulle hon vara en av dem.

Jag har en ganska stor samling kokböcker också. Det är spännande att bläddra i dem och komponera ihop rätter som passar till olika personer i bekantskapskretsen. Men när det kommer till kritan lagar vi alltid något ur Anna Bergenströms kokböcker. Nya Annas mat har jag nästan lagat igenom helt, och sambon och jag provar oss långsamt igenom hennes vackra böcker Kärlek, oliver och timjan och Under valnötsträdet. Vi behöver helt enkelt inga andra kokböcker. Jag tror det är hennes blandning av svenskt och medelhav som lockar mig. Och att hon ger precis lagom mycket information för att recepten ska bli en utmaning, utan att det känns beskäftigt. Matgäster ber ofta om receptet, och vi visar upp samma gamla slitna Annas mat för gästerna. Många har någon av Annas kokböcker hemma, men har inte öppnat den. Gör det! Baka hennes vårens rabarberpaj, eller testa den indiska curryn i Under valnötsträdet!

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.