I Matteusevangeliets tjugofemte kapitel och tjugonionde vers står det: "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har". Det är den Bibelvers som gett upphov till uttrycket "Matteuseffekten" – alltså att de som redan har mycket får ännu mer, medan de som har lite straffas ytterligare. Andra relaterade begrepp är att "det är dyrt att vara fattig" (man har till exempel inte råd att ligga ute med – eller kan inte uppbringa – den initialt stora summan som ett inköp av månadskort innebär, utan tvingas köpa de i längden dyrare enkelbiljetterna. Och har inga pengar över för att bunkra upp för extrapris eller storpack, utan är hänvisad till de på längre sikt mer kostsamma, ständiga småköpen), och "det sociala arvet" (det är svårt att stabilisera sig och göra en klassresa efter en uppväxt av utanförskap – en tillvaro med föräldrar med missbruk, sjukdom, med pengabrist, ständiga uppbrott, misshandel, misstänksamhet, ofullständig skolgång...).
När jag läser Yarden av Kristian Lundberg är det Matteuseffektens förbannelse som ständigt är i mina tankar. Över texten vilar en tung matthet. En trötthet och en uppgivenhet. Lundberg växte upp i Malmö med en schizofren mamma, som ständigt skaffade livets nödtorft på krita i närbutiken, och sedan – när hon gjort sig omöjlig överallt – flyttade med sina fem barn. Hans far lämnade familjen och dess nedåtgående misär bakom sig. Det finns mycket som gör ont i mig när jag läser den halva av boken som behandlar Lundbergs uppväxt, men mest smärtar faderns agerande. Han tjänar så småningom stora pengar, bor i fin lägenhet, och ger representationsmiddagar på de restauranger där den unge Kristian diskar ihop till sitt uppehälle. Vid de tillfällen de möts låtsas fadern inte känna honom. Men värst är det tillfälle då pappan ringer upp sina fem barn och undrar om de kan servera på hans 50-årskalas. Givetvis då utan att låtsas om att de är släkt med jubilaren.
Lundberg debuterar efter turbulenta ungdomsår som författare: poesi och kriminalromaner. Han skrev även litteraturkritik, tills han råkade recensera en bok av Britt-Mari Mattsson som inte fanns (än). Det torde väl vara ungefär då som han åter föll ner som en pannkaka. Med en ökande restskatt och en son att försörja tog han vilka jobb som helst. På det som kallas yarden till exempel. En otrygg timanställning i Malmö hamn: flytta bilar på den enorma parkeringsplatsen. Skotta bilarna och parkeringen rena, tvätta bilarna. Inte repa bilarna, för då kanske man inte får komma tillbaka nästa dag. Inte få äta i lunchrummet, inte söka lä inne i bilarna när det blåser stormstyrka. Stå ut med dessa villkor för en skrattretande låg summa (ca 12000 i månaden före skatt. Det vill säga om man har turen att få jobba alla dagar i månaden, men sån tur är det inte säkert att man har). Stå ut därför att man vet att alternativet är – ingenting!
Jag tänker på mycket när jag läser det här. Kölden, och de långa promenaderna och hungern får mig att tänka på Alberte i Cora Sandels romaner. Den stora tröttheten och den där längtan att läsa får mig att tänka på Moa Martinsons romaner om textilfabriker och en hopplös, dödfödd cirkelvandring. Jag tänker också på en annan Bibelbok – Predikaren som skriver om hur all denna livets strävan ändå endast leder till tomhet (eller "Allt är fåfänglighet", som det stod i den äldre Bibelöversättningen). Kristians uppgång och fall. Som om hans plats i kultursverige var en parentes, som om hans diktsamlingar och prosaböcker inte spelar någon roll – han hamnar ändå på botten.
Jag önskar att det här var en berättelse från helvetet. Det är det inte. Det är en historia från det riktiga Sverige på 2000-talet.
Många andra har skrivit om Yarden tidigare, bland andra Snowflake och Pål på bloggen Världen ska brinna och Ela på bloggen Beroende av böcker.
Jag har skrivit om ett par av Kristian Lundbergs diktsamlingar tidigare.
Och Biblioteket i P1 intervjuar Lundberg och diskuterar Yarden i ett program från 7 februari 2011.
Livet är för kort för att läsa dåliga böcker, när det finns så många bra som är olästa.
Visar inlägg med etikett Kristian Lundberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristian Lundberg. Visa alla inlägg
onsdag 25 maj 2011
Den grymma Matteuseffekten
Etiketter:
Bibeln,
Cora Sandel,
Kristian Lundberg,
Moa Martinson,
Radio
tisdag 13 april 2010
Fast man inte var där
Jag skulle gärna vilja skriva några rader till om Littfest i Umeå. Det var hemskt roligt att bli tillfrågad om att vara med och bokbloggschatta. Och det var kort och roligt och ganska rörigt att genomföra själva chatten (och apropå diskussionen om anonymitet och bokbloggsnick så fanns där ett par exempel på folk som man "kände", men som det tog ett tag att koppla ihop med nån slags riktiga namn helt plötsligt).
Men minst lika roligt var det att det funkade sååååå bra att ta del av Littfest-innehållet via olika webblösningar, både lajv och i efterhand. Jag hoppas att alla inspelade föredrag ligger kvar under överskådlig tid, så att jag hinner beta av dem efter hand. Det jag hunnit med hittills och varmt tipsar om är:
Jonas Karlsson läser ur novellsamlingen Den perfekte vännen. Här såg jag tyvärr inte riktigt hela, men ska nog försöka göra det. Kul var den bit jag såg i varje fall.
Google - välgörenhet eller världsherravälde? Andreas Ekström talar om sin nya bok Googlekoden med sin föreläggare Svante Weyler. Väldigt intressant (innehållsmässigt är det ganska likt många andra intervjuer som Ekström gett senaste tiden, men här fanns mer gott om tid att utveckla tankarna).
Godhet i litteraturen och i livet. Samtal mellan Lena Kjersén Edman, Ann Lagerström och Katarina Kieri. Förutom en spännande diskussion var det väldigt roligt att få se Lena röra på sig och prata (i stället för att bara hitta henne i kommentarsfältet här och annorstädes). Hej Lena, så bra det var! Lena förbloggade lite om det hela här också.
Och de inslag som jag defintivt kommer kolla in så fort som möjligt är:
Litteraturkritik idag och i morgon.
Susanne Osten om vårt medfödda behov av konst.
Litterär turism i Torgny Lindgrens fotspår.
Författarbyn Hjoggböle.
Kristian Lundberg om sin bok Yarden.
Samt (så klart!) Annika Norlin aka Säkert!
Och jag tycker att de långa fina blogginläggen om alla inslag var och är helt suveräna för att ge orientering! Vilken service!
Tack för ett väldigt fint arrangemang, och tack för att alla vi som inte var i Umeå i helgen fick möjlighet att känna det som att vi var där i alla fall!
Men minst lika roligt var det att det funkade sååååå bra att ta del av Littfest-innehållet via olika webblösningar, både lajv och i efterhand. Jag hoppas att alla inspelade föredrag ligger kvar under överskådlig tid, så att jag hinner beta av dem efter hand. Det jag hunnit med hittills och varmt tipsar om är:
Jonas Karlsson läser ur novellsamlingen Den perfekte vännen. Här såg jag tyvärr inte riktigt hela, men ska nog försöka göra det. Kul var den bit jag såg i varje fall.
Google - välgörenhet eller världsherravälde? Andreas Ekström talar om sin nya bok Googlekoden med sin föreläggare Svante Weyler. Väldigt intressant (innehållsmässigt är det ganska likt många andra intervjuer som Ekström gett senaste tiden, men här fanns mer gott om tid att utveckla tankarna).
Godhet i litteraturen och i livet. Samtal mellan Lena Kjersén Edman, Ann Lagerström och Katarina Kieri. Förutom en spännande diskussion var det väldigt roligt att få se Lena röra på sig och prata (i stället för att bara hitta henne i kommentarsfältet här och annorstädes). Hej Lena, så bra det var! Lena förbloggade lite om det hela här också.
Och de inslag som jag defintivt kommer kolla in så fort som möjligt är:
Litteraturkritik idag och i morgon.
Susanne Osten om vårt medfödda behov av konst.
Litterär turism i Torgny Lindgrens fotspår.
Författarbyn Hjoggböle.
Kristian Lundberg om sin bok Yarden.
Samt (så klart!) Annika Norlin aka Säkert!
Och jag tycker att de långa fina blogginläggen om alla inslag var och är helt suveräna för att ge orientering! Vilken service!
Tack för ett väldigt fint arrangemang, och tack för att alla vi som inte var i Umeå i helgen fick möjlighet att känna det som att vi var där i alla fall!
Etiketter:
Andreas Ekström,
Ann Lagerström,
Annika Norlin,
Jonas Karlsson,
Katarina Kieri,
Kristian Lundberg,
Lena Kjersén Edman,
Littfest,
Musik,
P-O Enquist,
Susanne Osten,
Svante Weyler,
Torgny Lindgren
torsdag 31 december 2009
Ett skepp av hemkomst och stillhet*
Jag läser Kristian Lundbergs diktsamling Pitbullterrier. Jag förstår inte vad titeln har att göra med dikterna. Titlar på diktsamlingar är enligt mig antingen Nyckeln till förståelse, eller en världslig sak. Den här gången chansar jag på det senare.
Det är en underlig metadikt, det här. Första halvan av boken består av diskussioner kring hur en dikt ska skrivas, hur den ska inledas, avslutas, vilka delar den inte kan bestå av. Här finns referenser till samtidshändelser, till världspolitik, till sexköpare i Thailand. Till ett äktenskap på upphällningen? Till föräldrar som blir gamla? Till det där barnet som jag tror dog förut. Det är dikter som skrivs runt ämnet, som om Lundberg undviker att berätta om det han tänkt. Ja, det känns mer som ett undvikande, än skrivkramp, faktiskt (lite grann påminner det mig om Lundells bok Tårpilen, som ju är en bok om att skriva en annan bok). Lundbergs dikter handlar om hur det är att skriva dikter om det ofattbara. Metakommentarer: för varje rad jag skriver om honom så blir han allt mer osynlig, frånvarande (s 32), Jag hade tänkt att dikten som jag skriver skulle påbörjas med en reflektion om hur värdet av en människa ständigt befinner sig i en förhandlingssituation (s 25).
En av de kortare stroferna lyder så här:
Jag läste tidigare i höst Om natten blir handen ett skepp av ljus av Lundberg. Vad den egentligen handlar om begriper jag inte heller. Men som jag tolkar det finns det där en son som är sjuk, en obotlig sjukdom, där föräldrar och omgivning slängs mellan hopp och skärande förtvivlan, medan barnet bleknar alltmer. Texter om hur man uthärdar att vänta på det outhärdliga.
Jag tolkar Pitbullterrier utifrån det där. Jag tänker mig att det ständiga återvändandet till månaden april, och orden om barnet, pojken, handlar om samma sorg, samma döda barn. Och den 12 april 2004, ett datum som nämns om och om igen. Vad som nu hände då? Men strax efter påsken måste det ha varit, och inflätat i texten är Kristus död och uppståndelse. Som ett hopp? Som en iskall förbannelse för den som inte kan tro? Jag tycker om att inte veta, att förstå de här dikterna på mitt sätt, och att se vilken historia de berättar för mig.
Det är svårt att hitta korta textstycken som själva utgör en helhet. Det här kanske, det fastnar jag för, den får avsluta:
*Rubriken på inlägget är hämtad från s 67 i diktsamlingen Om natten blir handen ett skepp av ljus.
Snowflake läste, och fick mig att släpa hem de två diktsamlingarna av Lundberg som mitt lilla bibliotek hade att erbjuda.
Det är en underlig metadikt, det här. Första halvan av boken består av diskussioner kring hur en dikt ska skrivas, hur den ska inledas, avslutas, vilka delar den inte kan bestå av. Här finns referenser till samtidshändelser, till världspolitik, till sexköpare i Thailand. Till ett äktenskap på upphällningen? Till föräldrar som blir gamla? Till det där barnet som jag tror dog förut. Det är dikter som skrivs runt ämnet, som om Lundberg undviker att berätta om det han tänkt. Ja, det känns mer som ett undvikande, än skrivkramp, faktiskt (lite grann påminner det mig om Lundells bok Tårpilen, som ju är en bok om att skriva en annan bok). Lundbergs dikter handlar om hur det är att skriva dikter om det ofattbara. Metakommentarer: för varje rad jag skriver om honom så blir han allt mer osynlig, frånvarande (s 32), Jag hade tänkt att dikten som jag skriver skulle påbörjas med en reflektion om hur värdet av en människa ständigt befinner sig i en förhandlingssituation (s 25).
En av de kortare stroferna lyder så här:
Det enklaste är att påbörja dikten
med ett konstaterande, gärna ett som det
direkt går att acceptera, som dagens datum,
vädret – färgen på himlen över industriområdet
för att därefter förskjuta perspektivet en smula –
så att det nu i fönstret på tredje våningen plötsligt
finns en kropp, ett ansikte som vänder sig bort
in mot rummet igen – och jag ser att det är du
Du är fruktad
(s 49)
Jag läste tidigare i höst Om natten blir handen ett skepp av ljus av Lundberg. Vad den egentligen handlar om begriper jag inte heller. Men som jag tolkar det finns det där en son som är sjuk, en obotlig sjukdom, där föräldrar och omgivning slängs mellan hopp och skärande förtvivlan, medan barnet bleknar alltmer. Texter om hur man uthärdar att vänta på det outhärdliga.
Jag tolkar Pitbullterrier utifrån det där. Jag tänker mig att det ständiga återvändandet till månaden april, och orden om barnet, pojken, handlar om samma sorg, samma döda barn. Och den 12 april 2004, ett datum som nämns om och om igen. Vad som nu hände då? Men strax efter påsken måste det ha varit, och inflätat i texten är Kristus död och uppståndelse. Som ett hopp? Som en iskall förbannelse för den som inte kan tro? Jag tycker om att inte veta, att förstå de här dikterna på mitt sätt, och att se vilken historia de berättar för mig.
Det är svårt att hitta korta textstycken som själva utgör en helhet. Det här kanske, det fastnar jag för, den får avsluta:
Du tänker på att förlora precis så mycket
som en människa kan bära innan hon ger upp
(s 27)
*Rubriken på inlägget är hämtad från s 67 i diktsamlingen Om natten blir handen ett skepp av ljus.
Snowflake läste, och fick mig att släpa hem de två diktsamlingarna av Lundberg som mitt lilla bibliotek hade att erbjuda.
tisdag 3 november 2009
Rena födelsedagen!
Idag har jag oväntat fått två fina, fina presenter som gjorde mig väldigt glad:
En väldigt fin dikt av Kristian Lundberg, som Snowflake gav mig.
Och en rapport från en författarträff med Per Petterson av Boktoka.
Jag är utan överdrift alldeles tårögd! Tack ska ni ha, båda två!
En väldigt fin dikt av Kristian Lundberg, som Snowflake gav mig.
Och en rapport från en författarträff med Per Petterson av Boktoka.
Jag är utan överdrift alldeles tårögd! Tack ska ni ha, båda två!
Etiketter:
Kristian Lundberg,
Per Petterson,
Presenter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
